”Men se goddag är ni här? Är ni verkligen kvar? Det trodde jag aldrig, men ni har väl inget val.” Så inleddes Thåströms första soloplatta för tjugotvå år sedan.

Om två veckor släpper han sin nya Dom som skiner. Det blir den elfte soloplattan i ordningen. Och vi lite mer fanatiska supportrar har redan hunnit lyssna igenom de första singlarna Papperstunna väggar och Isbergen betydligt fler gånger än vad som normalt kan anses hälsosamt.

Vi har trots allt väntat fyra år sen Thåströms senaste alster Centralmassivet mötte strömningstjänster och vinylspelare. En onödigt lång väntan som till största del får skyllas på pandemin.

Papperstunna väggar är en duett med Titiyo, och bjuder på en vardagsbetraktelse från, får vi anta, den halva av artistens liv som sker i Berlin. Eller möjligtvis någon annan del av Europa där byggnormerna ännu inte hunnit dämpa grannarnas medhörning. I en soffa ärvd från tidigare hyresgäst hör han allt som sker i lägenheten ovanför. 

På andra singeln Isbergen körar First Aid Kit, och precis som på Papperstunna väggar dominerar syntarna ljudbilden. Och tematiken är åtminstone delvis lika vardagsnära. Om än med den större inramning som präglat flera Thåströms texter på de senare plattorna - den om att se vardagens ljuspunkter och försöka hålla döden på armlängds avstånd. 

Det har gått många år, och många flyttar sedan uppväxten på Skebokvarnsvägen i Högdalen. Som han själv sjunger i Söndagmåndagsång, ”Alla adresser som jag haft här. Bara Strindberg kan ha haft fler. Nä förresten jag tror att jag vinner över honom med”.

Få andra artister har orkat pröva och utveckla sin musik på samma sätt som Thåström. Från de första plattorna med Ebba Grön, över Rymdimperiet, Imperiet och Peace Love & Pitbulls till de tio soloplattorna. 

Vad kan vi då vänta oss av den elfte plattan Dom som skiner, som snart släpps? Ska vi döma av de två senaste singlarna tror jag inte att de som längtar efter gitarrdominerad rock kommer ha mycket att hämta.

Gillade du däremot Centralmassivet och den poetiska, textdrivna Thåström med en nyfiket prövande, samplande ljudbild, då lär du knappast bli besviken. Men det är inte mer än en gissning, för det är precis som han själv skrev i den där första sololåten för 22 år sedan, ”Varje dag av mitt liv, varje andetag tar tid. Jag står aldrig still.”

Anders Ygeman är, förutom hängiven Thåströmfantast, också energi- och digitaliseringsminister.

Share