Kvinnliga välfärdsarbetare får betala när högern snålar med assistansen
KRÖNIKA Underfinansieringen gjorde solskenshistorien LSS till en mardröm, skriver Karin Engdahl.
Den moderna personliga assistansen infördes den 1 januari 1994 i och med att Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) trädde i kraft tillsammans med lagstiftningen om assistansersättning.
Idag är personlig assistans en del av det svenska välfärdssystemet, som sysselsätter närmare 100 000 personer och ger tiotusentals människor möjlighet till ett självständigt liv.
Reformen skiftade fokus från välgörenhet till mänskliga rättigheter. Målet var att individen skulle kunna “leva som andra” och ha fullt självbestämmande över vem som gav stöd, samt när och hur det skulle utföras.
Denna reform kunde ha blivit en solskenshistoria, men så har det inte blivit.
En välfärdsreform som inte är fullt ut finansierad leder till att en yrkesgrupp får ta smällen med dåliga arbetsvillkor och låg lön. Den personliga assistansen är en djungel av regelverk och delat huvudmannaskap mellan kommunerna och Försäkringskassan.
Det är den låga ersättningen som är boven i dramat. För varje timme utgår ett schablonbelopp på 347,70 kronor. Det går att få ett högsta möjliga timbelopp på 389,42 kronor.
Detta belopp fastställs när statsbudgeten beslutas av riksdagen. För 2026 justerades schablonersättningen för personlig assistans upp med 1,5 procent, trots att lönekostnaderna på svensk arbetsmarknad beräknas öka med omkring det dubbla.
Riksdagens majoritet har med detta beslut bestämt att den som utför assistansen ska leverera lika många timmar till den enskilde personen, men utan att fullt ut få betalt för det.
Timpengen är lägre än vad ett städbolag kostar per timme innan rut-avdraget dras av. Sveriges kommuner och regioner (SKR) har räknat ut att det för 2026 saknas 40 kronor per assistanstimme för att kunna driva verksamheten utan att kommuner behöver täcka upp underskottet från andra budgetar eller för att privata utförare ska slippa pressas till bristningsgränsen.
Personalkostnader utgör 93 procent av assistansens totala kostnader, så att det blir tuffare för de anställda när ekonomin inte går ihop behöver man inte vara rymdfysiker för att räkna ut.
Som kommunpolitiker i Uddevalla blev underfinansieringen tydlig. Kommunens budget för den personliga assistansen gick 10 miljoner back. Det SD-ledda styrets lösning på detta blev så klart att privatisera verksamheten.
Att tro att ett privat bolag ska kunna utföra samma tjänst 10 miljoner kronor billigare är en önskedröm för privatiseringsälskare, men en mardröm för de anställda och på sikt också brukarna.
Vi socialdemokrater röstade nej i kommunfullmäktige till denna privatisering.
En privat aktör, Älvsborgs assistans, har tagit över den personliga assistansen från kommunen. Älvsborgs assistans har, precis som många andra assistansföretag, Fremia som sin arbetsgivarorganisation. Det finns ett kollektivavtal mellan Kommunal och Fremia, men detta avtal är sämre än det som Kommunal har med SKR.
Här hittar vi således lösningen på den för dyra assistansen i kommunal regi: ett sämre kollektivavtal. De personliga assistenterna får sämre veckoarbetstid, lägre inbetalning till tjänstepensionen, försämrad ersättning vid jour och är timavlönade istället för månadsavlönade.
Enligt Kommunal är detta den största skillnaden med privatiseringarna: en villkorsdumpning.
Uddevalla kommun har erbjudit de anställda att ta tjänstledigt från Uddevalla kommun för att prova på att jobba för Älvsborgs assistans. Under en övergångsperiod har kollektivavtalet mellan Kommunal och SKR fortsatt att gälla.
Det är många personliga assistenter som våndas just nu. Frågan är: Jobba som personlig assistent med den brukare man jobbat länge tillsammans med, men vara anställd av Älvsborgs assistans med sämre lön och villkor, eller hoppas på att det finns något annat jobb i Uddevalla kommun?
Att fortsätta jobba som personlig assistent för Uddevalla kommun är omöjligt eftersom verksamheten inte finns kvar.
Återigen ser vi en vällovlig reform för medborgare som på grund av underfinansiering betalas av kvinnliga anställda i välfärden.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
 | Ett gästinlägg av
|