Min analys efter valet -22 såg ut så här: Vi hade fått tre block i svensk politik. Ett högerkonservativt, med M, SD och KD. Ett vänsterliberalt med S, MP och V. Och ett högerliberalt med C och L. De två sista partierna stod nu inför att välja om de i första hand ville vara liberaler eller vara höger. C valde liberaler, L valde trots sitt namn höger. Båda alternativen innebar att partierna gjorde sig irrelevanta, vilket opinionsundersökningarna visar. L lär inte finnas kvar i riksdagen efter valet. C riskerar att helt ställas utanför regeringsunderlaget, eller slitas sönder av inre strider om var man vill befinna sig ideologiskt. Trist, klassiskt socialliberala värderingar borde ha en plats i svensk politik.
Måtte det vänsterliberala blocket klara att våga hyvla ner det liberala, och släppa fram de demokratiskt socialistiska värderingar S en gång var så framgångsrika med, som V numera hyllar och som MP borde kunna accepetera. Bevare oss för att S väljer att styra landet i koalition med KD och med M i regeringsunderlaget. Det skulle inte bara innebära farväl till folkhemmet, utan innebära tack och hej för S som betydande kraft i svensk politik, så som skett i andra europeiska länder.
SAP:s historiska plats är redan halvvägs förlorad, i det att arbetarrörelsens politiska och fackliga grenar har blivit kapade från sitt sammanhang. Kvar finns en förlamad facklig rörelse och ett parti "som alla andra".
"Demokratins styrka ligger inte i att motståndare försvinner. Den ligger i att vi accepterar varandras rätt att delta, argumentera och söka väljarnas förtroende inom demokratins spelregler."
Alltså är det kanske inte så dumt att vi nuförtiden också har ett rejält fascistparti - för ädel tävlan och välklingande debatt om vem som är mest "folklig" och "folkhemsk".
Min analys efter valet -22 såg ut så här: Vi hade fått tre block i svensk politik. Ett högerkonservativt, med M, SD och KD. Ett vänsterliberalt med S, MP och V. Och ett högerliberalt med C och L. De två sista partierna stod nu inför att välja om de i första hand ville vara liberaler eller vara höger. C valde liberaler, L valde trots sitt namn höger. Båda alternativen innebar att partierna gjorde sig irrelevanta, vilket opinionsundersökningarna visar. L lär inte finnas kvar i riksdagen efter valet. C riskerar att helt ställas utanför regeringsunderlaget, eller slitas sönder av inre strider om var man vill befinna sig ideologiskt. Trist, klassiskt socialliberala värderingar borde ha en plats i svensk politik.
Måtte det vänsterliberala blocket klara att våga hyvla ner det liberala, och släppa fram de demokratiskt socialistiska värderingar S en gång var så framgångsrika med, som V numera hyllar och som MP borde kunna accepetera. Bevare oss för att S väljer att styra landet i koalition med KD och med M i regeringsunderlaget. Det skulle inte bara innebära farväl till folkhemmet, utan innebära tack och hej för S som betydande kraft i svensk politik, så som skett i andra europeiska länder.
SAP:s historiska plats är redan halvvägs förlorad, i det att arbetarrörelsens politiska och fackliga grenar har blivit kapade från sitt sammanhang. Kvar finns en förlamad facklig rörelse och ett parti "som alla andra".
"Demokratins styrka ligger inte i att motståndare försvinner. Den ligger i att vi accepterar varandras rätt att delta, argumentera och söka väljarnas förtroende inom demokratins spelregler."
Alltså är det kanske inte så dumt att vi nuförtiden också har ett rejält fascistparti - för ädel tävlan och välklingande debatt om vem som är mest "folklig" och "folkhemsk".
Högerpolitik är diket, om vanligt folk har sunt förnuft. Högerpolitik går ju ut på att avskeda och sänka löner för dessa grupper.