Luna Recabarren: Kvinnans frigörelse är en pågående revolution
FEMINISTISK TAKEOVER Kvinna, liv, frihet – det angår fortfarande oss alla.
Under dagarna kring internationella kvinnodagen gör Rörelsen och Jämställdhetsinstitutet en gemensam satsning på feministiska reformer och hur vi bygger ett jämställt samhälle. Läs, gilla, dela och mobilisera för en feministisk framtid!
“Kvinna, liv, frihet.”
Tre ord som ekade världen över, från Teheran till New York hösten 2022, och som fortfarande är aktuella idag. Dessa tre ord påminner oss om att kampen för kvinnors rättigheter aldrig är vunnen, aldrig självklar.
När kvinnor i Iran riskerar sina liv för att få välja sin egen klädsel, när transkvinnor i USA förlorar sina juridiska rättigheter och när högerextrema antifeministiska rörelser sprider sig i Europa — då blir det tydligt att feminismens kamp angår oss alla, och att vi måste kämpa tillsammans.
När Mahsa Jina Amini dödades av moralpolisen för att ha burit sin slöja “fel” skakades Iran av massiva protester. Kvinnor brände sina slöjor och klippte sitt hår i protest mot regimens förtryck.
Och trots hårda repressalier har dessa protester inte tystnat helt. Vi har sett modiga individer som gjort motstånd, till exempel kvinnan som stod halvnaken utanför ett universitet i Teheran, i ren trots mot den islamiska regimen.
Hennes bild spreds världen över. En enskild kropp som visade en hel nations desperation och raseri.
Vi har sett Nobelpristagaren Narges Mohammadi, som fortsätter sin kamp vare sig hon är i fängelset eller på permission. Och filmregissören Jafar Panahi, som trots att han förbjudits att arbeta i Iran står utanför Evin-fängelset för att stödja politiska fångar.
När iranska kvinnor brände sina slöjor och trotsade regimen hösten 2022 såg världen på. Men det var inte bara en nationell revolt, det var också en påminnelse om att kvinnors frihet alltid kan tas ifrån dem.
I Afghanistan protesterar kvinnor mot talibanernas lagar som förbjuder dem att studera och arbeta. I USA kämpar kvinnor för sin rätt att bestämma över sina kroppar efter att aborträtten rullats tillbaka.
Även i Polen kämpar kvinnorna för rätten till abort och i Spanien går tiotusentals kvinnor ut på gatorna för att demonstrera mot våld mot kvinnor.
Överallt ekar samma budskap: kvinnors frihet kan aldrig tas för given. För om vi tror att detta bara handlar om isolerade problem i ett land har vi inte förstått vad som står på spel.
Kampen är inte över. Kvinna, liv, frihet är mer än en slogan. Det är en revolution, och den pågår fortfarande.
Enligt nobelpristagaren Narges Mohammadi är rörelsen till och med starkare idag än hösten 2022. Numera har man nämligen lärt sig att nå ut till en hel värld. Ett exempel på det är när sångerskan Parasto Ahmadi hade en konsert i Iran utan slöja i december 2024.
I ett land där kvinnor varken får sjunga offentligt eller gå utan slöja vågade Parasto Ahmadi ändå uppträda. Det fanns visserligen ingen publik i salen, men konserten lades ut på nätet och spred sig över hela landet och över resten av världen. Protesten väckte stor uppmärksamhet.
Och i Sverige?
Här tror vi ofta att vi har kommit längre. Att jämställdheten är säkrad.
Men ser vi oss omkring märker vi att kampen fortfarande behövs. Vi behöver inte blicka långt för att se tecken på backlash.
När hatet mot feminister och kvinnliga opinionsbildare får dem att lämna offentligheten, när jämställdhet blir en mindre viktig fråga för ungdomarna och en förflyttning till mer konservativa ideal sker, då är det dags att inse att ingen feministisk kamp är vunnen för alltid.
Men motståndet finns här också. Kvinnor i Sverige fortsätter att ta plats, trots hat och hot. Feminismen har en lång tradition i Sverige, och vi har en plikt att inte låta den suddas ut.
Att kalla sig feminist idag är inte en lyx, det är en nödvändighet.
Kvinna, liv, frihet handlar inte bara om Iran, det handlar om oss alla. Vi behöver stötta våra medsystrar, världen över, för att se till att könsapartheid ses som ett brott överallt.
Så nästa gång någon säger att feminismen inte behövs, att vi redan har jämställdhet, att det är en förlegad kamp — påminn dem om allt som återstår. Påminn dem om de afghanska kvinnorna som riskerar sina liv för rätten att studera.
Påminn dem om de polska kvinnorna som behöver kämpa emot inskränkningar av sina rättigheter. Påminn dem om de svenska feminister som står emot hot och hat varje dag.
Och påminn dem om att Kvinna, liv, frihet inte är en historia vi minns. Det är en kamp vi fortsätter.
För feminismens kamp är inte över. Den är här, och den angår oss alla.
Luna Recabarren är ordförande för S-föreningen Unga S-kvinnor Rebella i Stockholm.
Jämställdhetsinstitutet granskar svensk jämställdhet. Anmäl dig till Jämställdhetsinstitutets nyhetsbrev genom att klicka här.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Heja! Förutom det som beskrivs i artikeln så finns ett hot inom högerpopulismen (tex Trumpismen och MAGA) som innesluter en reaktionär syn på kön (och därmed vilken plats kvinnan ska inta). Detta hot är nog för lite uppmärksammat trots att maskulinitetsidealen därifrån har basunerats ut på senare tid.
Välformulerat och bra!