M-förslaget om utvidgat rutavdrag är nästan komiskt
DEBATT Att en liten välbeställd grupp kan köpa sig fria från småbarnsstressen löser inte bebisbristen, skriver Jakob Brandt.
Jag kommer nog aldrig sluta förvånas över Moderaternas till synes kompakta övertro på rutavdraget som lösningen på många av våra samhällsproblem.
Det senaste exemplet kommer från partiets arbetsgrupp ”Ett rikare Sverige som håller ihop”, ledd av finansmarknadsminister Niklas Wykman.
Under rubriken ”Vill bota bebisbristen med mer rutavdrag” (SvD, 23 juli) presenteras ett förslag om att bredda rutavdraget till att omfatta hämtning, lämning och skjutsning till aktiviteter för att lösa barnfamiljers livspussel.
Nu säger Wykman visserligen att arbetsgruppen har många fler förslag, men av någon anledning är det just detta som särskilt lyfts fram – tillsammans med idén om att nya förskolor ska byggas vid våra lärosäten.
Men det jag nog blev mest förvånad över kring utspelet var samhällsanalysen – eller snarare avsaknaden av den.
Arbetsgruppens namn vittnar om ambitioner, men samtidigt utelämnas dagens samhällsklyftor, problemen med barnfattigdom och många barns tuffa uppväxtvillkor ur deras problembeskrivning.
I artikeln nämns visserligen utanförskap, men bara med ett enda ord i en bisats. Och då bara som ett argument för att slopa flerbarnstillägget, inte som en del av en samhällsanalys.
Problemet för många barnfamiljer i Sverige i dag är inte att hämta och lämna på fritidsaktiviteter – problemet är att barnen inte har några aktiviteter att gå till.
För många är livspusslet mer sekundärt – det verkliga problemet är svårigheten att ha råd med mat till sina barn.
Enligt Statistiska centralbyrån hade 2023 hela 145 000 barn låg inkomststandard. Även om gruppen är mindre i dag än för tio år sedan, så innebär det att cirka 7 procent av alla barn i Sverige lever i familjer som inte har pengar till det mest nödvändiga – såsom mat, boende och kläder.
“De 7,4 miljarder kronor (2023 års siffror) som vi varje år subventionerar hushållsnära tjänster med skulle kunna skapa betydligt större samhällsnytta någon annanstans.”
Trots att fundamentala frågor för ett sammanhållet samhälle utlämnas, är det självklart positivt att Moderaterna berör småbarnsfamiljers svårigheter.
Som trebarnspappa, som efter många år äntligen lämnat småbarnsstressen bakom mig, kan jag bara hålla med om problemet.
Men svaret ligger inte i att en liten, redan relativt välbeställd grupp föräldrar kan köpa sig fria från eländet med hjälp av våra gemensamma skattepengar.
De generella lösningarna ligger snarare i frågor som rör arbetslivets villkor – exempelvis arbetstidsförkortning och behovet av en fortsatt normförändring när det gäller jämställdhet och gemensamt föräldraansvar.
Därtill är det moderata förslaget om ett utvidgat rutavdrag så mycket symbolpolitik att det nästan blir komiskt. Hämtning, lämning och skjutsning ingår redan i rutavdraget – så länge det sker i anslutning till barnpassning i hemmet.
Det enda som faktiskt skulle förändras med arbetsgruppens förslag är att rutavdraget även skulle inkludera rena transporttjänster av barn, från punkt A till punkt B.
Problemet skulle därför egentligen inte vara att rutavdraget utvidgades – eftersom den föreslagna förändringen i praktiken är så pass marginell. Problemet är snarare rutavdraget i sin helhet.
De 7,4 miljarder kronor (2023 års siffror) som vi varje år subventionerar hushållsnära tjänster med skulle kunna skapa betydligt större samhällsnytta någon annanstans.
Ta bara barnbidraget. Det har inte höjts sedan 2018, samtidigt som konsumentprisindex under samma period har ökat med nästan 28 procent.
Den årliga kostnaden för rutavdraget är större än vad en rimlig uppräkning av barnbidraget skulle kosta statskassan.
”Ett rikare Sverige som håller ihop” är ett fint namn på en arbetsgrupp. Men om namnet speglar dess faktiska politikutvecklingsuppdrag, då räcker det inte med utspel om rutavdrag och nya förskolor vid våra lärosäten.
Ett Sverige som håller ihop byggs inte av skattesubventioner för barnskjutsning, utan av mer jämlika villkor – där alla barn får sina grundläggande behov tillgodosedda och där alla föräldrar ges förutsättningar att kombinera arbete med familjeliv.
Det mest förvånande med Moderaternas arbetsgrupp är inte vad som föreslås – utan vad som lämnas därhän.
De stora samhällsproblemen finns där, mitt framför ögonen på oss. Då får vi inte titta bort.
Jakob Brandt är ordförande för Socialdemokraterna i Sydöstra Stockholm.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Från socialdemokratiskt perspektiv har du naturligtvis rätt, Jakob. Men jag tror att du missuppfattat moderaterna. De vill inte lösa våra gemensamma samhällsproblem. De vill gynna dem som varit duktiga och redan löst sina problem. Det måste löna sig att vara rik.
Alla andra får ta sig i kragen och med Ebba Buschs ord "göra bättre livsval". Välja andra föräldrar, välja framgångsrika karriärer i "näringslivet" och välja bostad i Saltsjöbaden eller Vellinge. Då får du din belöning av moderaterna.
Om du valt arbetslöshet, trångboddhet och sjukdom är budskapet "skärp dig!"
"There is no such thing as society, there are only individuals".
Bra Jakob!