Det behövs en mångmiljardsatsning på kulturen
DEBATT Malmö och Pajala borde granskas med samma skärpa som regeringskansliet, skriver Jan Svärd.
Det finns något djupt mänskligt i kulturens väsen. Den där märkliga förmågan att få oss att lyssna, tänka, skratta och gråta tillsammans – även när världen runt oss hårdnar.
Ett rikt kulturutbud, både det vi själva utövar och det vi tar del av, är inte någon lyxprodukt i välfärdsstatens översta hylla. Det är fundamentet, den ständigt glödande glöden under demokratins spis. Utan den blir samhället kallt, stelt och farligt lätt att manipulera.
Det är därför det skaver så djupt när jag ser Tidöregeringens systematiska nedmontering av folkbildning, kulturstöd och oberoende medier. Det är inte slentriansnedskärningar, det är politiska markeringar.
Man vill ha mindre av det som öppnar sinnen – och mer av det som stänger dem. Mindre av biblioteken, studieförbunden, den fria scenkonsten och kulturens livsnödvändiga syre.
Mer av kontroll, pekpinnar och ett politiskt definierat “kulturarv” som ska tala om för oss vilka vi är.
Ett sådant samhälle blir snabbt trängre. Ett sådant samhälle blir tystare. Och tystnad är det auktoritära projektets bästa vän.
När jag tänker på vad en modern demokrati behöver, då ser jag framför mig något helt annat. Jag ser ett land där vi gör en mångmiljardsatsning på public service – ja, ni läste rätt: många miljarder.
Det är ingen utgift för mig. Det är en investering, lika nödvändig som järnvägar, sjukhus och skolor. Jag vill se redaktioner i varje region, varje stad, varje landsdel. Journalister som vågar gå in i maktens rum med öppna ögon och öppna mikrofoner.
En lokal journalistik där Malmö, Pajala, Borås och Simrishamn granskas med samma skärpa som regeringskansliet.
Ett land som försvarar sin demokrati bygger inte murar mot kulturen – det bygger broar. Det minskar inte stödet till folkbildningen – det stärker den. Det gör inte public service till ett hot – det gör public service till en stolthet.
För det är i kulturen som människan formar sina frågor innan hon formar sina svar. Det är där vi lär oss att andas när mörkret tätar sig. Det är där vi förstår att frihet inte är något vi får – utan något vi övar på, tillsammans.
Det öppna samhället håller inte sig självt öppet. Det kräver mod. Det kräver resurser. Och det kräver en kulturpolitik som inte fruktar människors idéer, röster och drömmar – utan älskar dem.
Det är därför jag aldrig tvekar när jag säger: Kulturen är inte bara en kostnad. Den är demokratins främsta försvarsvapen.
Jan Svärd är författare och ordförande i Socialdemokrater för Reformer i Malmö.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.