Män måste sluta ge förövarna socialt frikort
DEBATT Rikta kraften mot de idéer om manlig makt som gör våldet möjligt från början, skriver Jimmy Nyman.
8 mars är snart här och jag fastnar vid ordet trygghet. För vi har hamnat i en politisk reflex där trygghet betyder styrka, kontroll och straff.
Det är en högerlogik som känns igen. Starka män. Nationalism. Försvar. Hårdare tag. Mer övervakning.
Det är sällan en längtan efter frihet från problemen, utan en längtan efter att kunna stå emot dem. Att ha stål runt samhället, ett pansar.
I den logiken blir tryggheten ojämställd.
För när tryggheten blir pansar handlar den sällan om att ta bort det som skapar otrygghet. Den handlar om att skydda kvinnor från otryggheten. Som om hotet är något naturligt som alltid kommer finnas, och som om kvinnors uppgift blir att anpassa sig till det.
Skyddet blir en lista av åtgärder runt den som riskerar att utsättas. Larm. Skyddad adress. Nya rutiner. En annan väg hem. Ibland en ny bostad, en ny kommun, ett nytt liv.
Hon flyttar, medan hotet får stanna kvar som om det vore en del av ordningen.
Men hotet är inte vädret. Det är inte något som bara händer. Det börjar med en idé om rätt. Rätten att kontrollera. Rätten att tänja på gränser. Det är det som gör våld begripligt för den som utövar det, och det är det som gör kvinnors frihet förhandlingsbar.
När trygghetspolitik utformas som försvar förstärker den ofta samma idé. Den tar hotet för givet och bygger ett skydd runt kvinnan, i stället för att göra själva maktanspråket omöjligt.
Och här ligger skillnaden i vad man faktiskt vill uppnå.
Vänstersvaret kan inte stanna vid att skydda. Det måste handla om att avväpna. Att göra kontrollen politiskt och kulturellt otänkbar. Inte bara olaglig, utan skamlig. Inte bara ett enskilt fall, utan ett angrepp på frihet.
När vi flyttar våldet från privat tragedi till maktfråga förändras också vem som ska bära konsekvenserna. Det är inte kvinnan som ska bära ett helt nytt liv. Det är förövaren som ska förlora sitt utrymme.
För en förövare fortsätter inte bara för att han kan, utan för att han får något ut av det. Makt. Status. Lugn. Kontroll.
Ofta ett socialt frikort. Tystnad i rummet. Ursäkter vid fikabordet. Ett grabbsnack som gör gränslöshet till något normalt, något man rycker på axlarna åt.
Det är därför det också är en kollektiv fråga. Män måste sluta ge andra män frikort och samhället måste sluta behandla våldet som en privat sak.
Makt sitter inte bara i lagar, utan i normer och relationer, på arbetsplatser och i föreningar, i vilka skämt som passerar och vilka beteenden som ursäktas. Förövaren tappar kraft när omgivningen slutar backa honom och slutar relativisera.
Det är här den generella politiska vridningen mot styrka, kontroll och straff blir ojämställd i sig själv. Den tar rädslan som bränsle och gör trygghet till pansar. Den lär kvinnor att anpassa sig, i stället för att lära män att sluta. Den gör otryggheten till ett klimat vi ska uthärda, i stället för ett problem vi ska undanröja.
Därför kan deras form av trygghet inte vara lösningen.
Den 8 mars hoppas jag att vi tänker på vår lösning. Vi behöver mindre pansar och mer avväpning. Mindre symboler och mer förändring.
Mindre instruktioner till kvinnor om hur de ska överleva och mer kraft riktad mot att krossa den idé som gör våldet möjligt från början.
Jimmy Nyman är samhällsengagerad skribent och socialdemokrat från Sundsvall.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.