Marknadsskolan står i vägen för flickors stödinsatser
DEBATT Flickorna får inte betala priset för pojkarnas resultat, skriver Karin Jordås och Jakob Brandt.
Nyligen chockade en rapport från Skolverket skol-Sverige: skillnaderna mellan flickors och pojkars skolresultat har minskat kraftigt.
Vad som vid första anblick kan verka positivt – att pojkarna börjar komma ikapp – döljer en allvarlig verklighet. Klyftan har minskat inte för att pojkarna blivit bättre, utan för att flickorna blivit sämre.
Rapporten pekar på flera förklaringar: stödinsatser, bemötande, förväntningar och elevhälsa.
Att minska skillnaderna är förstås viktigt, men inte om det sker på bekostnad av flickornas prestationer och välmående. När fokus ensidigt riktas mot pojkars svaga resultat riskerar flickors behov att trängas undan.
Skolverket konstaterar att flickor mer sällan får särskilda stödinsatser, samtidigt som deras psykiska ohälsa ökat stadigt sedan 1980-talet.
Lägg därtill att en av fem unga tjejer utsatts för sexuellt våld (Folkhälsomyndigheten feb 2025) – en verklighet som gör deras utsatthet både studiemässig och social.
Skolverkets slutsats är att huvudmän, kommuner såväl som friskolor, kontinuerligt ska följa upp och analysera flickors och pojkars skolresultat och vid behov sätta in åtgärder. Dessutom ska både huvudmän och Skolverket arbeta för att motverka omotiverade skillnader i stödinsatser mellan könen.
Tidigare granskningar från Skolinspektionen visar dock att många friskolor saknar psykologer, kuratorer och specialpedagoger i den omfattning som lagen kräver.
Skolverket beskriver i sin senaste genomgång från 2020 samma utveckling: elevhälsa reduceras till sporadiska skolsköterskebesök i stället för ett brett, förebyggande arbete. Skillnaderna i resurser förstärker bilden. Friskolor lade då i snitt 3 080 kronor per elev på elevhälsa, jämfört med 3 740 kronor i kommunala skolor.
Det innebär färre vuxna runt eleverna och sämre möjligheter att arbeta förebyggande – något som drabbar flickor särskilt hårt.
Även om den svenska marknadsskolan inte explicit berörs i Skolverkets rapport så går det inte att komma ifrån att skolkoncernernas vinstjakt är en försvårande omständighet för att vända utvecklingen. Återigen aktualiseras behovet av ett vinstförbud i svensk skola.
Samtidigt måste vi vara tydliga med att ett vinstförbud i sig inte löser alla problem. Bara för att en skola är offentligt driven blir inte allt automatiskt perfekt. Avsaknaden av vinstintresse ska snarare ses som en hygienfaktor – en grundläggande förutsättning för att vi ska kunna ta oss an problemen och säkerställa att eleverna får rätt stöd.
Men innan ett framtida vinstförbud är på plats har vi inget annat val än att öka tillsynen till att även fokusera på detta område, så att alla skolor lever upp till likvärdiga stödinsatser för flickor och pojkar. Vi måste satsa både på flickor och pojkar och sätta in de åtgärder som krävs utifrån de behov som finns.
Svensk skola måste kunna vara bättre – och kunna se två perspektiv samtidigt.
Karin Jordås är ordförande för Katarina Västra S-förening i Stockholm.
Jakob Brandt är ordförande för Sydostkretsen i Stockholms partidistrikt.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Naturligtvis är det önskvärt med fler vuxna och större stödinsatser för vilsna barn och ungdomar i vårt samhälle. Goda förebyggande åtgärder och punktvisa individuella insatser kan vara livräddande, det vet jag av egna erfarenheter.
Men vi måste komma åt grundproblemet, skolan som en plats för sortering och meritering. I en hårdnande konkurrens om framtida utbildningsplatser och jobb blir vinnarna färre och förlorarna fler. Alltfler "duktiga flickor" blir också förlorare, något alla elever är plågsamt medvetna om. Ett rationellt försök att bevara sin självrespekt blir då att inte ens försöka.
Tänk att vi alla, jag, artikelförfattarna och alla andra skulle tvingas tävla i vm i kulstötning. Vi som är små, klena och ointresserade erbjuds extra träning av skickliga tränare. Alla som inte får medalj tvingas betala reskostnaden till och från Los Angeles själva. Skulle vi då vara motiverade att träna hårt och målmedvetet, eller skulle vi göra vad vi kan för att slippa delta?
Skolan ska inte vara den tävling den gjorts till. Den ska vara en varm och kärleksfull plats där alla barn av alla kön kan utvecklas och känna framgång på sina egna villkor, och slippa att ständigt bli bedömda på för dem hopplösa villkor. Och det samhälle som väntar efter skolan ska vara ett samhälle där alla barn kan se fram emot att bli vuxna.
Fruktansvärt!