Medborgarråd och arbetarstyrda företag kan vitalisera demokratin
DEBATT Folket ska bestämma – inte den med mest pengar, skriver Jens Rundberg och Kjell Dennhag.
Demokratin är i farozonen.
Ska man tro Ungdomsbarometern så ser många unga hellre en autokratisk ledning än en demokratisk. Alltså en sådan som behärskar de stora tech-företagen. Inte så långt från denna hållning ligger den auktoritärt icke-liberala.
I båda dessa är det de som har starka företräden i form av “mjuk makt”, kapital och repressiv förmåga som hyllas.
Den svåra nyckelfaktorn med demokrati är ju att den ska integrera människor, hög som låg, ung eller gammal, födda här eller inte födda här. Alla ska integreras.
Vårt formella statsskick är också en praktisk hållning, ett förhållningssätt som vi lär oss. Praktiken stödjer sig på det formella, en talare i taget, en människa, en röst.
Men det praktiska är också mer, det är en kod som baserar sig på allas lika värde, jämlikhet och hörsamhet. Att den lilla människan hörs och beaktas. Det är demokrati. Inte att den som har mest pengar bestämmer.
I en samtid som behärskas av kapitalet, kanske mer än i någon annan mänsklig epok, är det dominerande utfallet att lyssnandet faller bort. Vi lever i en tid av envägskommunikation från marknaden, där skillnaderna mellan fattig och rik växer sig allt större.
Blockpolitiken verkar leda till kamp om mittenväljare, där triangulerande politiker vill hålla sig väl med kapitalet i förhoppning om fortsatt tillväxt som kan tilltala plånboksväljare.
Därav socialdemokratins svaghet för att lyssna på högerbudskap i form av främlingsfientlighet, hårdare tag mot kriminalitet, stramare offentlig budget etc, snarare än att lyssna på signalerna från ungdomar som förlorar hoppet om framtiden och demokratin.
Detta är illa. För utöver lyssnandet lever demokratin på framtidshoppet. Det är ju framtiden vi ska forma med vårt demokratiska inflytande.
Har inte politiken några framtidsvisioner blir det tufft för demokratin.
Så vad kan då socialdemokratin göra för att väcka demokratin?
Det finns ju länder som har tagit radikala steg för att öka det folkliga engagemanget.
Det handlar om olika typer av medborgarråd. Alltså att ett slumpat demografiskt urval av befolkningen får genomgå en gedigen process under ett antal veckor, med tillgång till sakkunnig expertis och ett ömsesidigt meningsutbyte med varandra för att komma fram till större enighet om viktiga, framtidsavgörande frågor. Politiken har då i uppgift att lyssna och ta hänsyn till medborgarrådens rekommendationer i de beslut som fattas.
Är politikerna intresserade av att vitalisera demokratin måste de alltså våga lyssna. Att som politiker i en sådan situation lägga medborgarrådets utfall i en fråga i byrålådan funkar inte.
Politiker är ingen maktfullkomlig eller orubblig klass, de är bara valda representanter för folket.
Sedan har vi frågan om ekonomisk demokrati. För att erövra ekonomisk demokrati bör vi satsa på direkt arbetarkontroll av företagen, alltså personalägande. En ekonomi där vi likt demokratin i övrigt väljer företagsledning, har möjlighet till rösträtt vid viktiga vägval och delar på det ekonomiska utfallet av företagets arbete.
Det som behövs är en enkel lagändring som gör det lättare för denna typ av etableringar.
En annan viktig reform för vitalisering av demokratin är att återta och stärka stödet till folkbildningen. Devisen “stiga vi mot ljuset” kommer ur folkbildningen. Att vi tillsammans samlas för att gemensamt lära oss saker, växa, bli hörda, beaktade och känna ökad självaktning.
Det går inte att komma ifrån att vi människor först blir till när vi möter varandra. Denna aspekt kopplad till kunskap ökar vår agens, tillsammans blir vi starka.
Så återta och förstärk det statliga stöd som de blåbruna tagit bort.
Det sägs att varannan svensk är medlem i en förening. Så för att gynna ett utbrett föreningsliv, där människor lever i praktisk demokrati bör vi satsa på arbetstidsförkortning kopplad till olika former av studier och samhällspraktik med full lön.
Alla vill ju arbeta med det man brinner för. Att öka möjligheterna att göra det i föreningsliv, kultur och social verksamhet fördjupar demokratin och ger hopp om framtiden.
Sedan har vi den delikata frågan om internet. Uppkomsten av internet har betytt mycket för kontakten mellan människor och allmänt för informationsspridning. Sådant som har kapacitet att fördjupa människors förståelse för varandra och öka samarbetet mellan nationer.
Vi kan dock likt Martin Gelin och Karin Pettersson konstatera att internet är trasigt. För att nätet ska bli en nyttig resurs som tjänar demokratin behöver det reformeras i grunden.
Hur detta ska gå till får naturligtvis diskuteras men vi kan ju börja med att lagstifta kring AI-bottarna. Vi kan inte i ett demokratiskt land tillåta att trollarméer påverkar val till våra folkförsamlingar.
Utöver detta behövs en statlig utredning som får uppdraget att med alla medel få stopp på hat, stalkers och grooming. Vidare behöver statliga forskningspengar ges till utveckling av icke-kommersiella sökmotorer och sociala medier som inte kopplar vår digitala närvaro till reklamspridande och siloskapande algoritmer, utan skapar luft och frihet på nätet. Som effektivt blockerar uppkomsten av bubblor och silos.
Ska informationsflödet vidgas på ett sätt som stödjer allmänbildning och demokrati behöver vi ett statligt finansierat, inte ett reklamfinansierat internet!
Vi är trots allt en självständig stat. Det är fullt möjligt för oss att via lagstiftning åstadkomma detta.
Alltså: För att vitalisera demokratin borde vi satsa på medborgarråd, lyssnande politiker, personalägda företag, folkbildning och föreningsliv, arbetstidsförkortning och ett friare, sundare internet!
Jens Rundberg är aktiv i bland annat klimat- och fredsrörelsen i Umeå, även i studiecirklar med Reformisterna i Umeå.
Kjell Dennhag är aktiv i klimatrörelsen, kommer ur rörelsesammanhang och har jobbat många år i Umeå med undervisning i hållbar utveckling i grundskolan.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Ja, detta borde Socialdemokratin sträva mot! Mer demokrati där människor förstår att var och en kan göra skillnad, istället för att ängsligt snegla mot SDs väljare och försöka anpassa sig till något de tror passar de missnöjda och därmed urvattna det som en gång var socialdemokratisk politik.
Bra skrivet. Fint att uppmärksamma Medborgarråd. Universitetens Fairtrans.nu hade ett medborgarråd om transportsektorn o klimatet som fick alldeles för lite uppmärksamhet. fairtrans har också lyckats få LO TCO SACO SNF ordförande skriva debattartikel tillsammans och 19 dec ett brav till riksdagspartierna.