När tiden rinner ut kan inte politiken gå på tomgång
DEBATT Utan skogarna försvinner vårt andrum, skriver Jan Svärd.
År 2015, i Paris, lovade världens ledare att hålla jorden i schack. Inte mer än två grader, helst en och en halv.
Det var ord riktade mot framtiden, ord som skulle lugna våra barnbarn.
Och här står vi nu. 2024 blev det varmaste året i mänsklighetens historia. Glaciärer vittrar bort, skogar brinner, haven stiger och öknar breder ut sig.
Europa kokar på somrarna och även här i norr känns värmen som en ny sorts verklighet.
FN:s klimatpanel säger: Tio år kvar. Ett ögonblick i historien, men avgörande för allt som väntar.
Ändå tycks politiken gå på tomgång, som om tiden vore oändlig.
“WHO säger att de tjugo varmaste åren har inträffat under de senaste tjugotvå. Det är ingen slump.”
Men vi har vetat länge. Redan för 45 år sedan hördes varningarna. Ändå fortsatte oljan pumpas upp, kolet brinna, gasen släppas fri. Kursen mot katastrofen låg fast och ingen tog i rodret.
WHO säger att de tjugo varmaste åren har inträffat under de senaste tjugotvå. Det är ingen slump. Det är vi själva som dragit upp riktningen.
Och ändå står vi här med en möjlighet. För klimatet borde vara centrum i all politik. Ett eget utskott i riksdagen. En ständig puls som påminner om att vi inte har råd med fler förlorade decennier.
Folket förstår redan att detta är vår tids största fråga.
EU har satt målen: Minus 55 procent till 2030, klimatneutralitet till 2050. Sverige måste inte bara följa – vi måste vilja. Det räcker inte med små steg.
Vi behöver en vilja som känns i varje budget, varje plan, varje beslut.
Skogarna, världens lungor, har burit oss länge. De har tagit upp hälften av våra utsläpp. Men de försvinner. Och med dem försvinner vårt andrum.
Europa värms snabbast. Värmeböljor, stormar, översvämningar. Det är en tragedi, men också ett uppvaknande.
Och i Haag har domstolen slagit fast: En ren och hållbar miljö är en mänsklig rättighet. De rika länderna har särskilt ansvar. Sverige inräknat.
Men här, mitt i mörkret, kan vi också se en början. För vi är inte maktlösa. Vi är fler än de som förnekar. Vi är fler än de som tvekar.
Vi är en rörelse som kan resa sig, från torg och arbetsplatser, från skolor, universitet och förorter.
Vi kan skriva nästa kapitel. Ett kapitel där världen faktiskt vänder. Där utsläppen faller, där skogarna återhämtar sig, där barnen inte längre behöver frukta framtiden.
Världen är febrig, men hoppet lever. Vi kan ännu tända ljus i mörkret, så att våra barn får se en framtid där jorden andas igen.
Och det är vi – folket – som måste vända utvecklingen. För livet på jorden. För den enda värld vi har.
Jan Svärd är författare och ordförande för Socialdemokrater för Reformer i Malmö.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Två tredjedelar av Sveriges yta består av skogsmark. Merparten förvaltas genom cirkulär skogsodling.
Ytterligare en femtedel av landets jord är öppet landskap; allt från glaciärer, fjällhedar och myrar till mer eller mindre produktivt jordbruk.
Tre procent av landet utnyttjas för bebyggelse.
Det är som en spegelbild av det gamla ståndssamhället. Men när man lever på postnummer som börjar med en etta känns det som att hela världen var parkeringsplats. Och inte en enda rutjävel är ledig!