Nu är SD ett borgerligt etablissemangsparti
DEBATT Arbetarrörelsen behöver bli bättre än de inövade talepunkterna, skriver Sebastian Karlberg.
I höstas släppte den marknadsliberala tankesmedjan Timbro och den konservativa tankesmedjan Oikos rapporten Tidö 2.0.
Med den rapporten hoppades de två tankesmedjorna att det resonemangsäktenskap som idag håller ihop svensk höger skulle utvecklas till äkta kärlek.
Det blev en debatt som pågick i ungefär två veckor, och ingen äkta kärlek verkar ha uppstått.
Det som förvånade mig med debatten om Tidö 2.0 var inte så mycket högerns interna käbblande om Systembolagets vara eller icke vara, utan vänstern och arbetarrörelsens reaktioner.
Man tuggade på med inövade talepunkter, utan att göra en ordentlig analys av vad som stod i rapporten och vad SD:s förflyttning i marknadsliberal riktning skulle kunna innebära för arbetarrörelsens strategi gentemot Tidölaget.
Det kanske inte är högaktuellt idag, men eftersom vi går mot en valrörelse där arbetarrörelsen kommer behöva göra grovgörat för att få till ett regeringsskifte, kanske denna text kan väcka en tanke hos någon i arbetarrörelsen.
Tidö 2.0 hade knappt presenterats färdigt innan vänsterns mistlur gick i gång och spelade sina inövade varningssignaler.
Kritiken följde en välkänd mall: Kulturens frihet var hotad, den akademiska friheten var hotad och detta var ytterligare ett bevis på att den anständiga borgerligheten kapitulerat inför den framväxande nyfascismen.
Det kan säkert ligga något i den kritiken. Sverigedemokraterna har en obehaglig kultursyn och den traditionella högern är både flat och kraftlös i förhållande till SD.
Men det som var uppseendeväckande med Tidö 2.0 var inte de ganska små segrar som SD vunnit på kulturens eller utbildningens område, utan att SD i och med Tidö 2.0 blivit en definitiv del av det borgerliga etablissemanget.
När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 hade partiet en mittenprofil i ekonomiska frågor och i välfärdsfrågor intog partiet ibland en rent vänsterpopulistisk hållning.
SD profilerade sig som ett icke-borgerligt parti till höger, något Jimmie Åkesson så sent som i valrörelsen 2022 var noga med att påpeka.
Balansen mellan välfärdschauvinism, hårdare tag mot brottslingar och ett kraftigt invandringsmotstånd var en linje som attraherade många missnöjda LO-väljare.
Sverigedemokraterna växte explosionsartat.
Idag känns både den icke-borgerliga profilen och de obrutna framgångarna väldigt avlägsna.
Ända sedan SD, efter ivrig uppvaktning från Svenskt Näringsliv, svängde om vinster i välfärden har partiet sakta men säkert rört sig högerut i välfärdsfrågor för att få en plats i det borgerliga etablissemanget.
Sverigedemokraterna kämpar inte längre för förbättringar i socialförsäkringssystemet. Nu kämpar de istället för skattesänkningar åt höginkomsttagarna med en entusiasm som annars bara kan hittas hos Moderata Ungdomsförbundet.
På X/Twitter titulerar SD:s riksdagsledamöter stolt partiet som det mest marknadsliberala partiet i Sverige.
Med Tidö 2.0:s förslag om utförsäljningar, marknadshyror, sänkt skatt för höginkomsttagare, avskaffad arbetsdomstol och fler osäkra anställningar tar SD det sista steget in i det borgerliga etablissemanget.
Sverigedemokraterna är beredda att sälja ut sina arbetarväljares trygghet för att få en utredning om att bygga fler hus i klassisk stil och höjd promillegräns för sjöfylleri.
Partiet har gått från att kräva förändring till att bli status quos mest hårdnackade försvarare.
Denna förändring öppnar upp nya möjligheter för arbetarrörelsen att återigen tydligt visa vilka som står upp för den svenska arbetarklassens intressen.
För att ta tillvara på denna möjlighet krävs det att vi klarar av att peka ut var skiljelinjen mellan arbetarrörelsen och borgerligheten går.
Den skiljelinjen går mellan oss som försvarar den svenska arbetarklassens intressen, och de som vill eskalera det nyliberala förfall som raserat stora delar av det som byggde Sverige starkt.
Det är trots allt som Bertolt Brecht skriver i Tolvskillingsoperan: först kommer födan, sen kommer moralen.
Arbetarrörelsen ska stå upp för moralen, men födan måste alltid komma först.
Sebastian Karlberg är socialdemokratiskt regionråd i Dalarna.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Jag tänker också det!
- Tidö 2.0 är de svenska borgerligas Project 2025 och är rätt långtgående och allvarligt.
En viktig sak med Tidö.2 är att det är ett tecken på att Svenskt Näringsliv nu satsar på fascisterna.