Ska Coop överleva så måste medlemsdemokratin öka
DEBATT Vi som står till vänster borde självklart handla kooperativt, skriver Jan Lindelöf.
Jag och min fru storhandlar regelbundet på Coop Stormarknad i Kristianstad.
Det är jag som påverkar vårt handlande. Min fru hade hellre valt Ica Maxi då de har ett större urval, kanske är billigare och ligger närmare vår bostad vilket torde vara miljövänligare.
Själv har jag alltid handlat på Konsum, köpt drivmedel på OK, prenumererat på Vi-tidningen och tidigare haft försäkringar hos Folksam. Fonus kommer nog att sköta min begravning.
Ett argument för att fortsatt handla på Coop är bonusprogrammet, 5 procents rabatt på tisdagar samt Änglamarks ekologiska sortiment. Framför allt är jag värdedriven som jag återkommer till på slutet.
Vi vet alla varför Konsum en gång bildades. Det var en strävan att ge konsumenterna bättre och billigare varor genom samarbete och gemensamt ägande. Idén var att konsumenter skulle äga och driva butiker, där de kunde handla till ett lägre pris än i traditionella affärer.
Detta initiativ, som startade 1899, syftade till att skapa ekonomisk nytta för medlemmarna och bidra till en mer hållbar utveckling. Det gick länge bra för Konsum som växte och utvecklades.
Läget idag är annorlunda. Dagens Konsum, dvs Coop blöder.
Coop Syd med butiker i Skåne och Blekinge har 540 000 medlemmar och finns bland annat i Kristianstad med förutom stormarknaden också närbutiker samt Coop Xtra i två större bostadsområden.
Det går dåligt för Coop Syd, så dåligt att de närmar sig konkurs om inte kraftfulla åtgärder genomförs. De minskar nu sin personal och genomför kostnadsminskningar genom en ny affärsplan som ska ge lönsamhet. KF och Coop Sverige hjälper därtill till med kapital.
Konkurrensen är hård på matmarknaden. Ica, Willys/Hemköp och Lidl är konkurrenter till Coop. Gamla Konsum som har endast cirka 17 procent av marknaden är således inte orsaken till att krav finns från vänster om att matpriserna ska regleras.
Förutom Coop så går det tämligen hyfsat för de gamla rörelseanknutna företagen. Folksam redovisar bra siffror medan OKQ8 går sämre. Så man frågar sig varför Coop befinner sig i en så svår situation med cirka en miljard i rörelseförlust 2024.
40 procent av svenskarna är medlemmar, vilket innebär 3,9 miljoner medlemmar. Dock innebär medlemskap inte nödvändigtvis köplojalitet eller aktiva köp.
Många utnyttjar sitt medlemskap via medlemskortet, vilket tyder på lojalitet. Vad gäller kundnöjdheten ligger Coop sämst bland konkurrenterna.
Jag minns Konsum på 70-talet och fram till kanske för 25 år sedan. Då gick vi på Konsumstämmor, och fick som belöning kaffe och fika och en matpresent med oss hem.
Siffror över verksamheten för vår konsumentförening med sina butiker lämnades och vi kunde ställa frågor till styrelsen och ledning. I början fanns lokala styrelser, studiecirklar samt årsmöten med val av förtroendevalda.
Domusvaruhusen var frekvent förkommande förr i städerna. Själva tog vi cyklarna till centrum av Kristianstad och den närliggande Domusaffären och släpade hem plastkassarna med Blåvitt på cykelstyrena. Klimatvänligt och rörelsevänligt!
Nu finns en mindre Coop-butik i centrum med ett mindre urval och lite högre priser.
Vad gäller demokratin i Coop Syd finns endast ägarombud samt möjlighet att skriva motioner. Ägarombuden finns i butikerna men är tämligen osynliga och gör inte mycket väsen av sig.
Man kan föreslå vilka som ska vara ombud och de utses av ledningen. Demokratin i Konsum har successivt försvagats.
Hur kan situationen förbättras för Coop? Kan lönsamheten och kundtroheten öka genom att gå tillbaka till det gamla med medlemsdemokrati där aktiva medlemmar deltar i studiecirklar och möten? Och där LO-medlemmar och människor med sympatier vänsterut ser det som självklart att handla på Coop, tanka på OKQ8, försäkra i Folksam samt ta den sista vilan med hjälp av Fonus?
Jag skulle önska att så sker men tror tyvärr att det är orealistiskt. Det beteende som jag själv försöker (med svårighet) tillämpa, är inte vanligt i vår tid där valfrihet och brist på lojaliteter till del saknas.
Låga priser med bra service och stort sortiment vinner över medlemskapet, hållbarhet (Änglamark) och tradition. De privata kedjorna verkar helt enkelt vara mer effektiva än Coop.
Jag tror att lösningen ändå finns i ökad demokrati, där medlemmarna får inflytande, medarbetarna i butikerna har stort medbestämmande, ledningen är professionell, synnerligen lyhörda och engagerade och där kvalitet, service och pris sätts i fokus.
Men också att vi som finns till vänster i politiken ser det som självklart att göra våra matinköp på Coop.
Avslutningsvis vill jag fundera över begreppet ”värdedriven åsikt”.
Enligt ChatGPT syftar begreppet på en åsikt eller ståndpunkt som grundar sig i personers värderingar snarare än på enbart fakta, logik eller pragmatiska överväganden.
Min ståndpunkt att handla på Coop är värdedriven. Fakta och praktiska överväganden skulle nog leda till att jag borde storhandla på Ica Maxi, då de har ett större urval varor än Coop, troligen (?) är något billigare och framför allt ligger betydligt närmare vår bostad än Coop Stormarknad.
Men än så länge fortsätter jag/vi storhandla på Coop Stormarknad.
Var handlar du?
Jan Lindelöf är S-medlem i Kristianstad.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Jag kör fyra mil t.o.r varje fredag för att veckohandla på Stora Coop. Där jag bor finns bara ICA och Willys. Men som i många andra sammanhang när det gällt våra rörelsedrivna företag, så har det funnits och finns klåpare som av någon outgrundlig anledning får poster på hög nivå, t ex som VD. Medlemsmöten i butik eller Folkets hus är numera jippon för alla högre chefer utom medlemmarna. Det står i stadgarna att "”Om de kooperativa priserna är högre än de enskilda företagens (läs: alla andra) har rörelsen ingen uppgift att fylla.” Enligt Matpriskollen har Coop de högsta matpriserna av de ledande livsmedelsbutikerna. Coop har inte längre någon uppgift att fylla enligt våra stadgar. Det kanske vore på tiden att KF/Coop kan få en VD/Ordförande värd namnet och som lyssnar på medlemmarna.
Bra artikel Jan
Kommer nostalgiskt ihåg blåvit tandkräm och blåvit kakao på Konsum. Jag summerade morsans konsumkvitton på 60-talet så hon fick ut årsrabbatten.
Obegripligt att privata kedjor kan vara effektivare och billigare. Coop har ju en stor medlemskap. Handlade tidigare alltid på Konsum. I Handen ligger Willys väg i vägg med Coop. W är billigare på gott som allt. Coop försöker i Handen hitta en nisch som är elegantare och mer exklusiv. Verkar inte funka.
Behövs ett helt nytt tänk och ny ledning. Vilka vill man nå? Rimligtvis bör det vara låg- och mellaninkomsttagare om man ska vara trogen grundidén. Några tankar:
Sortiment och priser priser måste då anpassas efter behov och inkomster.
Varför inte göra verklighet av medlemsinflytande och konsumentmakt?
Utveckla den kooperativa tanken både i konsument- och produktionsledare