Om S ska vinna så måste vi samla löntagarklassen
DEBATT Det demokratiska folkhemmet byggs underifrån, skriver Janne Fröderberg.
När Sverige går mot val behöver Socialdemokraterna vid sidan av slagord och satsningar något mer.
Vi behöver en sammanhållen rörelse. En strategi som förenar hela löntagarklassen – från arbetare till tjänstemän – i bygget av ett nytt folkhem för framtiden.
Kongressens beslut har visat vägen. Nu är det upp till oss att gå den tillsammans.
Under lång tid har den svenska arbetarrörelsen plågats av en inre splittring. Inte bara mellan partihögern och vänstern, utan mellan olika delar av det löntagarkollektiv som borde utgöra dess grund.
Tjänstemän ställs mot arbetare. Offentliganställda ställs mot privatanställda. Akademiker ställs mot industriarbetare.
Men ingen av dessa grupper äger produktionsmedlen. Alla är beroende av sin arbetskraft för sin försörjning.
“Just därför är en enad löntagarklass det största hotet mot de krafter som vill upprätthålla ojämlikhet.”
Alla tillhör i realiteten samma klass: de som bygger landet, men inte äger det. Proletariatet.
Som Karl Marx en gång skrev: "Tillvaron av en klass, som inte äger något annat än sin arbetsförmåga, är en nödvändig förutsättning för kapitalet."
Just därför är en enad löntagarklass det största hotet mot de krafter som vill upprätthålla ojämlikhet. Det är inte av en slump vi splittras – det är av nödvändighet för dem som vill att vi förblir maktlösa.
Det är denna insikt vi måste återerövra inför valet 2026. För splittring gynnar bara dem som vill försämra, privatisera och urholka tryggheten.
Ska Socialdemokraterna vara en kraft för samhällsförändring – inte bara förvaltning – måste vi sluta se våra väljare som separata målgrupper att triangulera mellan.
Vi måste formulera en långsiktig berättelse där alla löntagare har en plats. Det handlar om en ny sorts folkhem – inte nostalgiskt eller exkluderande, utan demokratiskt, jämlikt och hållbart. Ett samhälle som håller ihop.
Kongressens beslut i Göteborg pekade i rätt riktning: slopat F-betyg, avskaffat karensavdrag, en statlig investeringsbank och omfattande välfärdssatsningar.
Men vi kan inte nöja oss med beslut i partidokument. Det krävs organisering, idéutveckling och kamp – på arbetsplatser, i föreningar, på gator och i digitala rum.
Det krävs också att vi vågar ta konflikter:
Med arbetsköpare som gör rekordvinster samtidigt som anställda jagas av bemanningshets och skenande hyror.
Med högerkrafter och nyliberaler som försöker få löntagare att misstro varandra istället för att ifrågasätta makten.
Med den tystnadens kultur som brett ut sig i politiken – där man hellre administrerar status quo än bygger något nytt.
Framtidens folkhem byggs inte med färdiga svar – det byggs med gemensam kamp. Vi behöver en politik som:
Förenar trygghet med frihet
Bygger samhörighet i stället för misstänksamhet
Sätter människovärde före marknadsvärde
Utgår från jämlikhet, inte bara kompensation
Inför valet 2026 måste Socialdemokraterna tala med en ny kraft. Inte genom att välja sida mellan tjänstemän eller arbetare, utan genom att tala till dem som ett: som människor som vill leva ett gott liv, arbeta under rimliga villkor och ha makt över sin vardag.
Vi har kongressbeslut som ger verktyg. Vi har en rörelse som har överlevt värre tider än dessa. Det som krävs nu är att vi återvinner vår ideologiska kompass och blickar framåt – tillsammans.
Det demokratiska folkhemmet byggs underifrån. Låt oss börja där vi står – och bygga det tillsammans
Det är ingen slump vilka som har det svårt. Det är resultatet av en politik.
Janne Fröderberg är socialdemokrat i Linköping.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Allt ovan låter jättebra! Synd bara att S istället för att kommunicera visioner istället ligger lågt, istället för att vara konstruktiva och proaktiva istället fokuserar på att kritisera och demonisera sd+övriga i Tidö (vilket absolut måste göras men inte som huvudspår för S), samt istället för att som du säger,
ena arbetarklassen, bidrar till splittringen genom att ta rygg på sd och Tidö i deras repressiva åtgärder och migrationspolitiska slagord, i en from förhoppning att locka tillbaka forna S-väljare. Kan meddela att det inte kommer att gå, utom på marginalen, stora delar av arbetarklassen har alltid varit rasistisk, och har alltså hittat hem. Kör ert eget spår istället. Satsa på solidaritet, empati och motverkan av kapitalets alltmer totalitära makt.
Du har helt rätt i att S politik måste vinna hela löntagarklassen allt ifrån arbetare till tjänstemän. Där måste vi komma ihåg att arbetare inte nödvändigtvis tjänar minst. Särskilt kvinnliga arbetare tjänar alldeles för lita och många andra. Dessa måste få komma ikapp lönemässigt. Men många akademiker som de inom skola, vård och omsorg är ofta någorlunda välavlönade men väldigt utsatta arbetsvillkorsmässigt. Kulturarbetare är mestadels väldigt utsatta både vad gäller löner och arbetsvillkor. Många kvinnoarbetaryrken är som sagt också ytterst marginaliserade. Vi måste ha en arbetsmarknadspolitik där inte bara den manliga arbetararistokratin är vinnarna. Alla är värd sin lön och bra villkor. Samhället fungerar inte utan dem som sätter ihop bilar eller vårdar våra mammor och barn med sina händer. Men ett samhälle klarar sig heller inte utan utbildning och det är inte bara lustfyllt att studera eller arbeta intellektuellt. Lönerna ska vara jämlika men tiden måste vara över då många akademiker konkret förlorar löne- och arbetsvillkorsmässigt på högre utbildning. Utan akademiker som skapade böcker, gav våra barn kunskap eller uppfann maskiner som befriar kroppsarbetare från farliga eller tunga arbetsmoment, skulle det vara än mer olidligt att arbeta i sin kropps svett.
Sedan måste S också vinna alla små och medelstora företagare. Det viktigaste för statskassan är inte skattepengar som staten kan skapa själv utan att realekonomin fungerar. Därför bör S öka den sociala tryggheten för små- och medelstora företagare och minska deras sjuklöneansvar (och lägga detta på staten istället) och sänka små- och medelstora företagares skatt. Särskilt om företagaren skulle välja att satsa vinsten på fler kollektivavtalsanställningar.
Därtill behövs det rättssäkrare och betydligt smidigare, enklare och snabbare system som förhindrar orimligt inkomstbortfall för den företagare som blir långtidssjuk eller arbetslös.