Det är inte investeringar som skapar inflation
DEBATT De senaste årtiondenas prisökningar har berott på globalisering, kreditbubblor, kriser och politiska val, skriver Oskar Brandt.
Inflation är ett ämne som ofta väcker starka känslor.
Under perioden 2000–2024 har inflationen genomgått dramatiska svängningar, präglade av globala händelser, ekonomisk politik och strukturella förändringar.
Men vad har egentligen legat bakom inflationens rörelser under denna period?
I början av 2000-talet var inflationen låg i många utvecklade länder. Detta berodde delvis på globaliseringen, där företag flyttade produktionen till länder med billig arbetskraft.
Samtidigt hölls lönerna nere i västvärlden, vilket minskade arbetarnas köpkraft. Svag efterfrågan gjorde att företagen inte kunde höja priserna utan att förlora kunder.
En ond cirkel av låg löneutveckling och låg konsumtion skapade en inflation som knappt märktes.
För att kompensera för den svaga köpkraften vände sig många hushåll till lån.
Detta ledde till en tillfällig konsumtionsboom, men när kreditbubblan sprack runt finanskrisen 2008 blev konsekvenserna förödande. Företag gick i konkurs, konsumtionen föll och efterfrågan på varor och tjänster minskade.
Istället för att satsa på breda stimulansåtgärder för vanliga hushåll räddades banker och finansinstitut, vilket förstärkte ekonomisk ojämlikhet.
Under perioden efter krisen blev boendekostnader en central faktor för många hushålls ekonomi. Höga hyror och bostadspriser minskade utrymmet för annan konsumtion, särskilt för låginkomsttagare.
Detta skapade ytterligare tryck nedåt på efterfrågan och försvagade den ekonomiska återhämtningen.
”Genom att investera i infrastruktur, välfärd och innovation skulle man kunna stärka efterfrågan och skapa en mer rättvis ekonomi utan att orsaka ohållbar inflation.”
Pandemins utbrott 2020 skapade nya utmaningar. Leveranskedjor bröts, vilket ledde till brist på varor och stigande priser.
Samtidigt hade globala företag fått allt mer monopolmakt, vilket gjorde det möjligt för dem att höja priserna mer än nödvändigt.
Energikrisen i Europa förvärrade situationen, och spekulation på råvarumarknader bidrog ytterligare till inflationstrycket.
Enligt den ekonomiska modellen Modern Monetary Theory (MMT) kan staten skapa pengar för att finansiera produktiva investeringar, så länge det finns outnyttjade resurser i ekonomin.
Genom att investera i infrastruktur, välfärd och innovation skulle man kunna stärka efterfrågan och skapa en mer rättvis ekonomi utan att orsaka ohållbar inflation.
Under perioden 2000 till 2024 har inflationen formats av en komplex blandning av faktorer: globalisering, kreditbubblor, kriser och politiska val.
I dagsläget finns det nya utmaningar. Den ekonomiska osäkerheten inför ett andra presidentskap för Donald Trump har redan skapat oro på de finansiella marknaderna.
I USA har inflationen börjat ta fart igen, vilket påminner oss om hur skör den globala ekonomin fortfarande är.
Genom att lära av historien och tillämpa mer progressiva lösningar kan vi dock skapa förutsättningar för en stabilare och mer rättvis framtid.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Ditt försök att förklara följande motsägelsefulla mening ”En ond cirkel av låg löneutveckling och låg konsumtion skapade en inflation som knappt märktes.” tangerar med verkligheten. Det är bara begreppen som förvirrar - exvis 2007-2008 var det inte en finanskris. ”Subprime crisis” syftar på en bostadsmarknadskris.
Enl. ditt citatet ovan borde detta leda till en deflation.
Förklaringen är ju ändå investering - om det är rätt som vi säger till vardags: ”jag investerar i en fin bostad”.
Varför är detta då ”penningpolitik”? Jo allt som skapar överflödigt med pengar leder till inflation. Vi tror att detta görs bara av riksbanken, men nej, riksbanken har upp till 10% av landets totala penningvärde. De andra 90% skapas med substans bakom - men, så har det hänt något allt sedan Nixons (USA:s president) 1970-talet förgjorde Bretton Wood system ök. Allt sedan dess var det fritt för marknader att (tillåt mig använda ordet) härja. Över tid så hittar folk vägar till ”lagliga” snabba cash.
Läs ”Fuskbygget” av Andreas Cervenka.
Han förklarar att bankerna värderade risken för att låna ut till bostadsmarknaden extremt lågt och lånar själva resten hämningslöst. Kalkylen är till synes hållbar o godtagbar. Detta skapar dock pengar i luften och äter upp allt större andel av de 90% av penningpolitiken som marknaden skapar, under riksbakens ansvar o kontroll. Det är denna riksbankens kontroll som brast. Därför sker allt fler investeringar utan substans bakom. Det är mäklarnas flotta reklamtext som avgör slutpriser. Ex-vis en känsla av Riviera eller Medelhavet.
Denna slags inflation kommer dock inte på en gång utan längre fram. Dessutom är det viktigt att ta med sanktionerna mot Ryssland som liksom en boomerang slåg tillbaka o sprack det hela.
Enl. en fransk fd IMF tjänsteman är 70% av ekonomin spekulationsekonomi. Alltså snart ingen investering i produktion (det som ju är substans bakom investeringarna) om det fortsätter så här.
Hade inte också det faktum att stater (inkl den svenska) lade ut stora belopp under pandemin för att fr a hålla företagen under armarna, betydelse för den inflationsvåg som kom.