På nyårsafton släcker de ljuset på ännu en S-redaktion
LEDARE Låt inte Folkbladets död vara slutet, utan en ny början.
Den 23 oktober i år kom chockbeskedet. Efter 120 års utgivning meddelade ägaren NTM Media AB att Folkbladet i Norrköping ska läggas ner. På nyårsafton släcks lampan på redaktionen för sista gången.
Folkbladet Norrköping är den senaste i raden av tidningar som kommer ur arbetarrörelsen som avvecklas. Det kommer inte att bli den sista. För det nya mediestöd som trädde i kraft i början av året innebär att mångfald inte längre är ett prioriterat mål för den statliga mediepolitiken.
Trots att det uttalade målet vid presstödets införande 1970 var att stoppa tidningsdöden.
På kvällen den 27 oktober 2021 fylldes restaurang Hubertus på Holländargatan i Stockholm med människor som firade starten för en ny plattform för socialdemokratisk idédebatt.
Rörelsen, som var namnet på den nya plattformen, skulle vara med och förändra samhällsdebatten – ett inlägg i taget. Det skulle ge fler personer som delar socialdemokratins värderingar möjlighet att dela med sig av idéer om samtiden och framtiden. Fler röster skulle komma till tals.
Idag har det gått lite drygt tre år sedan de där första trevande stegen. Vi har publicerat fler än 600 texter av hundratals skribenter om snart sagt varje politiskt område. Och resan har bara börjat.
Texter vi publicerat har blivit lästa, gillade och delade många gånger om och fått en betydelse i debatten.
Rörelsen spelar också en viktig funktion för den interna debatten inom socialdemokratin och arbetarrörelsen. När det hettar till …
… och när frågor har många aspekter som behöver höras för att utveckla arbetarrörelsens politik och organisation.
Tidningen Rörelsen är inte en ersättning för en stark socialdemokratisk lokalpress.
Idag är det bara några fläckar av Sverigekartan som fortfarande har en arbetarpress, som förmedlar nyheter från närområdet med journalistisk integritet men med utgångspunkt i arbetarrörelsens värderingar.
Och det sätter sina otvetydiga spår i samhällsdebatten.
Idag den 30 november går Socialistiskt Forum av stapeln i ABF-huset i Stockholm. Det är en viktig årlig samling för människor och organisationer som står till vänster.
Rörelsen finns som vanligt på plats med ett bokbord. Är du också där – kom fram och snacka om vad du tycker om tidningen och vad du tycker vi ska skriva om!
I år har du som är ny prenumerant också möjlighet att ta del av ett riktigt kalaserbjudande. Du får möjlighet att stötta Rörelsen och vår verksamhet, och tillgång till alla artiklar vi publicerar inklusive de som ligger bakom betalvägg eller i vårt textarkiv, till halva priset (värde 175 kronor).
Blir du prenumerant på plats och ställe under forumet får du dessutom en bok på köpet. Galet – vi vet – men är det fest så är det. Kom bara fram till bokbordet i gatuplanet så ordnar vi det.
Engagemanget kring Rörelsen växer och vi har spännande nyheter på gång som vi presenterar tids nog. Men helt klart är att vi behöver fler betalande prenumeranter för att fortsätta utvecklas och växa.
Vi hoppas att du vill vara en del av resan. Och se till att döden för Folkbladet och andra titlar inte är slutet för idén om en socialdemokratisk press, utan en ny början.
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Ämnet tidningsdöd är mer komplext än man kan tro. I begynnelsen var arbetarpressen helt enkelt redskap i en formulerad klasskamp. Man skilde över huvud taget inte mellan "opinionsbildning" och "nyhetsförmedling".
I jämnhöjd med Weimarrepubliken betraktar Max Weber journalisten som en sorts advokat för sin publik. Därav kom presstödet i efterkrigstidens Sverige till en början att bli ett oblygt partistöd. Vilket sedan har förändrats genom det man kallar den "journalistiska doktrinen", formulerad i Sverige framför allt genom striden på journalisthögskolan mellan falangerna Nerman och Furhoff.
Det räcker inte med att journalisten ska skriva sant och objektivt. Hon ska också vara "opartisk". Och där sitter vi nu i detta träsk, där det räcker med en redaktion per "utgivningsområde". Nu lever vi i krigspropagandans "publicservice", där journalister intervjuar journalister. Och där den enda accepterade "analysen" är allt vad som gynnar den "allmännyttiga" kapitalismen.