Palme valde världen – Kristersson valde Timbro
DEBATT Mingelmötet är mer än en kalenderkrock, det är ett moraliskt haveri, skriver Malik Siyan.
Det gröna folkhemmet föddes ur en idé om ansvar. Att välfärd, trygghet och miljö hör samman. Att framtiden inte tillhör marknaden, utan människan.
Den tanken bar socialdemokratin fram, från Olof Palmes internationella solidaritet till Göran Perssons tal om det gröna folkhemmet.
Det gröna folkhemmet byggde på insikten att vi hör samman, människor och natur, lokalt och globalt. I den tanken ligger hela idén om solidaritet, att ingen ska lämnas ensam med konsekvenserna av andras livsstil.
När Ulf Kristersson var nio år gammal, 1972, tog Olof Palme och Sverige initiativ till det första FN-mötet om miljön i Stockholm. Världens ledare samlades för att tala om människans ansvar för planeten.
Det var en tid då politik fortfarande handlade om framtidstro, inte förnekelse. Palme varnade redan då för att fattiga länder skulle betala priset för de rikas konsumtion, ett budskap som i dag är mer aktuellt än någonsin.
Än idag citeras Palmes ord i internationella forum. De låter lika sanna nu som då.
Sverige blev en röst som förband världens nord och syd, ett land som vågade tala om rättvisa när andra talade om tillväxt.
När Ulf Kristersson fyllde 25 år pågick arbetet med att skapa klimatforskningens starkaste verktyg, FN:s klimatpanel IPCC. Sverige fortsatte driva på för internationellt samarbete, för minskade utsläpp och global rättvisa.
När han var 35 antogs Kyotoprotokollet, världens första bindande klimatavtal. Sverige var en röst för rättvisa och vetenskap, medan borgerliga röster talade om att miljöarbete inte fick hämma tillväxten.
När Kristersson var 48 år kom Parisavtalet. Stefan Löfven stod på FN:s scen och talade om att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland.
Samma år var Kristersson ekonomisk talesperson för Moderaterna och ifrågasatte regeringens klimatambitioner som överdrivet symboliska.
Och nu, när han är 61 år gammal, väljer Sveriges statsminister att inte delta i COP30.
Världens ledare samlas för att försöka bromsa katastrofen. Ulf Kristersson väljer ett mingel med Timbro.
Det är mer än en kalenderkrock, det är ett moraliskt haveri.
Klimatfrågan handlar inte bara om utsläpp och mål. Den handlar om värdighet, om rätten till ett liv i trygghet, om barns framtid. När solidaritet ersätts av marknadslogik förlorar politiken sin själ.
Det är svårt att inte känna sorg över hur mycket som har förändrats.
Man kan fråga sig när det gick fel. Var det när klimatfrågan slutade vara en del av samhällsbygget och blev en rad i en budget? Var det när ansvar ersattes av bortförklaringar och global solidaritet byttes mot marknadslogik?
Eller var det när Ulf Kristersson valde bekvämligheten och Timbrokretsen före klimatet?
I Olof Palmes anda handlar politik om ansvar för dem som kommer efter oss. Det är den moraliska grunden för hela den socialdemokratiska rörelsen och för Tro och Solidaritet.
Ledarskap handlar inte om att välja det bekväma, utan det nödvändiga.
Sverige brukade vara en röst för hopp. Nu är det en röst som tystnar.
Olof Palme valde världen. Ulf Kristersson valde Timbro.
Kanske är det där svensk höger hittat sin nya klimatpolitik. I ett rum där temperaturen är precis lagom för den som inte vill känna efter.
Malik Siyan är ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet i Stockholms län.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.