Valet var över. Året innan hade S-regeringen varit helt uträknad efter att ha fällts i en misstroendeomröstning. Partiet hade hämtat tillbaka en hel del stöd, trots hög inflation och en orolig omvärld.

Men återhämtningen räckte inte. En moderatledd regering bildades med stöd av ett främlingsfientligt parti. Men S-ledaren satt kvar, och organiserade upp en framgångsrik socialdemokratisk opposition.

Året var 1991, och Socialdemokraternas partiordförande hette Ingvar Carlsson. I nästkommande val ledde han partiet till en stor valframgång.

Det sägs att historien inte upprepar sig, men att den rimmar. Frågan är nu hur mycket Sveriges politiska utveckling under åren 2022-26 kommer rimma med Carl Bildts (M) tid som statsminister 1991-94.

Högerregeringen är svagare nu än då, och ekonomin riskerar vara väl så bekymmersam. Skillnaden mellan det blåbruna och det rödgröna blocket är liten. Så om ”Lag Kristersson” ska få igenom sin politik behöver lagledaren få till ständiga kompromisser mellan socialliberaler och högerextremister.

Flera av de liberalpartister som valts in i riksdagen är motståndare till SD-samarbetet. Och SD:s politiker har en tendens att göra bort sig eller starta eget när de är missnöjda med partiledningen.

Ju längre mandatperioden går desto svårare blir det att hålla samman regeringsunderlaget.

De borgerliga regeringarna 1991-94 och 2006-14 har sänkt skatter, skurit ner och privatiserat. Medan S-regeringarna däremellan inte klarat av att bryta utvecklingen, stärka välfärden och minska de ekonomiska klyftorna.

Missnöjet är stort med det förlorade folkhemmet. I valet 2022 fortsatte S tappa arbetarväljare på landsbygden, och partiet gick samtidigt tillbaka kraftigt i flera av de mest utsatta områdena i våra städer. C tappade många av sina klassiska landsbygdsväljare till SD.

En del av detta handlar om migrationspolitik. Men i de delar av landet där S och C tappar flest väljare är det ont om folk med utomeuropeisk bakgrund. De skjutningar människor bevittnar sker i huvudsak i samband med älgjakt.

Få svenskar längtar efter ännu mer av marknadsliberal politik. De fyra gamla allianspartierna har tillsammans bara stöd av en tredjedel av väljarkåren. Nu lånar Ulf Kristersson Sverigedemokraternas röster för att driva igenom sin politik.

”Då är lösningen inte fler uppgörelser med borgerliga partier om dålig politik.”

Vi har pratat mycket om vad det högerextrema partiet SD kräver i utbyte - och det behöver vi fortsätta göra. Men vi behöver också prata om vad SD:s stöd till Kristerssons regering kommer innebära för SD:s egna väljare. Arbetarrörelsen behöver göra motstånd mot och synliggöra en fördelningspolitik som går i fel riktning.

Då är lösningen inte fler uppgörelser med borgerliga partier om dålig politik. Snarare behöver socialdemokratin formulera en egen samhällsanalys och egna förslag. Idéer om hur jämlikheten kan öka, samhällskontraktet återställas och hur hela landet ska kunna leva - inte bara i ord utan i handling.

Nu behöver vi räta på ryggarna:

1. Gå i opposition! Låt Ulf Kristersson ta ansvar för valresultatet och för sin regeringsbildning. Om han misslyckas, nu eller senare, låt honom komma krypande. Som Carl Bildt gjorde i samband med växelkurskrisen hösten 1992.

2. Gör motstånd! Ulf Kristersson och Jimmie Åkessons politik kommer öka de ekonomiska klyftorna, försvaga den sociala tryggheten, försämra klimatpolitiken, hota de medborgerliga rättigheterna och leda till dramatiska nedskärningar. Här måste socialdemokratin leda motståndet, visa på alternativet och slå in kilar i regeringsunderlaget. Och söka samarbeten med personer och organisationer som berörs av högerpolitiken.

3. Byt ut folk! Socialdemokraterna har regerat i åtta år, varav de sista fyra under Januariavtalet. Många av de som varit med och regerat under denna tid förknippas med en politik där allt för lite hänt för att bryta de växande samhällsklyftorna. Partiledaren har ett starkt förtroende, men ska nystarten vara trovärdig behöver nya talespersoner få tid att bygga upp förtroende i god tid innan nästa val. För det är sannolikt fyra år innan nästa S-regering kan komma på plats.

4. Sätt dagordningen! En av nycklarna till SD:s framgång är ett frenetiskt opinionsarbete, med nystartade nättidningar och målinriktade satsningar på att dominera sociala medier. Arbetarrörelsen har gjort allt för lite för att bjuda effektiv moteld. Krafterna har koncentrerats på riksdag och departement. Nu behövs rejäla satsningar på att vinna människors själar för arbetarrörelsens värderingar.

5. Ta tillbaka kontrollen! Valresultatet pekar på en rad områden där socialdemokratin måste se över och förnya sin politik. Segregationen behöver brytas genom en social utjämningspolitik. Trygghetssystemen måste stärkas, inte minst pensionerna. Och privatiseringarna av tidigare naturliga monopol - inte minst elnät och energiproduktion - måste ses över i grunden. Det finns en stark uppslutning bakom idén om ett starkt samhälle, att återta samhällets kontroll över viktiga verksamheter efter decennier av marknadsliberalism. Socialdemokratin har ett gott utgångsläge för att knyta an till sitt idéarv och förnya politiken.

Magdalena Andersson har sagt att hennes dörr står öppen om Ulf Kristersson vill samarbeta med henne och inte SD.

Det är förmodligen ett slag i luften - Kristersson har gjort det tydligt hur han vill bilda regering. Och självklart behöver Sveriges största parti alltid vara beredda till samtal och överenskommelser.

Men de partier som stod bakom Magdalena Andersson som statsminister fick inte tillräckligt mycket röster. Det må ha varit ett jämnt val, och S gick framåt. Men det var samtidigt Socialdemokraternas näst sämsta val sedan demokratins införande.

Nu gäller det att använda tiden i opposition till att återvinna förtroendet. Precis som Ingvar Carlsson gjorde med framgång under 1990-talet.