Den nya filmatiseringen av Utvandrarna hade premiär på juldagen. Och som alltid när en berättelse tolkas på nytt, så säger den lika mycket om samtiden som om tiden den skildrar eller då verket skrevs. 

I Utvandrarna - Sista brevet till Sverige står Kristina i centrum. Torparhustrun som inte vill ge sig ut på den långa resan, förrän hungern dödar ett av hennes barn. Som aldrig känner sig hemma i det nya landets främmande språk och seder, och ständigt slits med sin hemlängtan.

I den nutida gestaltningen blir den lutheranska nybyggarförsamlingens mest hängivna troende väldigt lika vår tids talibaner. Prästfolkets ord om att kvinnan ska tiga i församlingen och inte gå i skolan blir en kommentar till vår tids internationella konflikter. 

Det är en påminnelse om att fundamentalismen också är en del av vår egen historia. Och om att den stränga bibeltolkning som emigranterna förde med sig över havet kom att slå rot, och idag sätter större prägel på amerikansk än europeisk politik. 

När fyra romaner ska krympas ner till två och en halv timmes långfilm så är det mycket som får stryka på foten. Däribland Karl-Oskars bror Robert, som plågas av tinnitus genom livet efter att ha misshandlats av sin husbonde och är den som först drömmer om Amerika. Han och vännen Arvids tragiska guldgrävaröden säger mycket om den nakna rövarkapitalism som fått en renässans i våra dagars avreglerade finansmarknader och kryptovalutor. 

När Vilhelm Moberg i slutet av 1940-talet bosatte sig intill Chisago Lakes i Minnesota för att göra research inför sin stora romanserie, så var den svenska emigrationen fortfarande nutidshistoria. Det hade bara gått något decennium sedan de sista utvandrarna lämnat fattig-Sverige, däribland några av mina egna släktingar som steg iland vid stränderna av The Land of Hope and Dreams i slutet av 1920-talet. 

Åtskilliga har påpekat att Mobergs bild inte är komplett, och påmint om att majoriteten av de svenska utvandrarna anlände när koloniseringen av Västern redan var över och blev arbetare i de växande amerikanska storstäderna. 

Det gäller inte minst Ola Larsmo, som i sin bok Swede Hollow gestaltar de svenska invandrarnas villkor på ett sätt som väcker fler associationer till dagens utsatta stadsdelar än till brytandet av ny jord i vildmarken. 

Men Utvandrarna fortsätter vara en mästerlig skildring av en av svensk historias stora skeenden. När omkring en miljon människor bröt upp från det fattiga landet i Europas utmarker, för att söka frihet och bröd på andra sidan havet. 

Det är en berättelse som förtjänar att fortsätta berättas för nya generationer svenskar. Oavsett om dessa svenskar är släkt med de som emigrerade härifrån då, eller med de som emigrerade hit senare.

Share