Politiker måste ta funktionsnedsatta barn på allvar
KRÖNIKA Varför synliggörs inte de dolda handikappen hos barn med NPF-diagnoser, frågar sig Emil Östling Pesonen.
Sedan tre år tillbaka så har mina hjärtefrågor handlat om funktionsnedsatta som nekas stöd de har rätt till.
Som politiskt aktiv har jag gjort vad jag kunnat för att påverka debatten, och få fler toppolitiker att förstå att många med funktionsnedsättning har en eller flera former av dolda handikapp.
Den kampen började ta fart på allvar efter att jag kritiserat Skärholmens stadsdelsförvaltning i Aftonbladet för att de vägrade erbjuda mig en servicebostad som jag enligt LSS har rätt till.
Nästa sak som hände var att Stockholms socialborgarråd bjöd in mig och pappa till sitt kontor för att diskutera ämnet och andra i liknande situationer.
Efter att ha träffat socialborgarrådet så känner jag att jag har gjort skillnad på hur kunskapen kring NPF-diagnoser ser ut. Och nu när jag fått mitt serviceboende för snart ett år sedan så har jag gjort flertalet före detta ministrar intresserade av att engagera sig i frågan.
Jag hoppas att debatten ska växa om hur mycket det marknadiserade skolsystemet har förstört för funktionsnedsatta barn att klara sin skolgång. En marknadisering som stänger ute barn med NPF-diagnoserna Asperger och ADHD med misslyckade skolresultat.
Barn som ofta har utslitna föräldrar som får lägga lika mycket tid på att se till att deras barn får rätt hjälp och stöd. Tid som föräldrarna skulle ha behövt lägga på sitt arbete.
När jag såg Socialdemokraternas senaste presskonferens om skolan så tyckte jag att det mesta var väldigt bra. De nämnde bland annat att de vill öka det statliga ansvaret för skolan. Och de nämnde också att de vill skjuta till mer pengar till skolan.
Däremot så sa de ingenting om barn med olika NPF-diagnoser. Trots att Åsa Westlund, som har goda kunskaper om dessa frågor, höll i presskonferensen. Hon har varit bättre än flertalet andra toppolitiker på att beskriva och förstå hur funktionsnedsatta barn med NPF-diagnoser fungerar.
Jag känner mig stolt över att ha bidragit till att stärka ett flertal toppolitikers kunskaper om NPF-diagnoser, och att få dem att vilja göra en förändring i främst skolan och betygssystemet.
Men nu vill jag se konkreta resultat, i form av förslag som kan göra situationen bättre för en stor grupp barn och unga.
Emil Östling Pesonen är engagerad i Söderleds S-förening i Stockholm.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.