Bankernas makt gör människor till medel i jakten på vinst
ESSÄ Vi har byggt hela vårt samhälle på pengar, men få av oss förstår hur de fungerar, skriver Christer Brandt.
Utvecklingen av finanssystemet har sedan 1600-talet gått från privata bankprivilegier till allt starkare statlig kontroll över valutor och betalningssystem.
Samtidigt har många centralbanker fått en självständig ställning för att skydda penningpolitiken från kortsiktiga politiska beslut.
Men hur skapas egentligen pengar? Och vad är deras roll i samhället? Låt oss börja med en historisk tillbakablick.
Världens första centralbanker växte fram ur staters behov av att finansiera krig, handel och statsbyggen. Bank of England, grundad 1694, startades som ett privat aktiebolag som lånade pengar till den brittiska staten. Banken blev ett viktigt verktyg för att finansiera det brittiska imperiets expansion och dess återkommande krig.
Sveriges riksbank, grundad 1668, blev ett undantag. Den skapades av Riksens ständer för att hantera rikets finanser och räknas i dag som världens äldsta fortfarande existerande centralbank.
Under det amerikanska inbördeskriget behövde Abraham Lincoln finansiera nordstaternas krigsansträngning. Guldreserverna räckte inte till och staten stod inför enorma kostnader. Därför utfärdade Lincoln och finansminister Salmon P Chase en statlig pappersvaluta.
Genom Legal Tender Act 1862 fick staten rätt att ge ut de så kallade Greenbacks. Dessa sedlar gjorde det möjligt att betala soldater, leverantörer och offentliga utgifter utan att vara helt beroende av privata kreditgivare.
Samtidigt finansierades den största delen av kriget genom skatter och försäljning av statsobligationer. Finansminister Chase drev omfattande kampanjer för att sälja obligationer till både banker och vanliga medborgare.
Under samma period skapades National Bank-systemet. Det ersatte den tidigare röran av tusentals olika banksedlar som cirkulerade med varierande kvalitet och trovärdighet. För att få ge ut sedlar krävdes att bankerna innehade amerikanska statsobligationer som säkerhet.
Genom Greenbacks, obligationer och enhetlig lagstiftning skapades en mer sammanhållen nationell valuta. Detta stärkte nordstaternas ekonomi och bidrog till deras seger.
Sydstaterna valde en annan väg. Konfederationen saknade en stark centralbank och finansierade stora delar av kriget genom lån, obligationer och omfattande sedelutgivning. Resultatet blev skenande inflation och en valuta som till slut förlorade stora delar av sitt värde.
Två olika modeller stod mot varandra. Frågan om vem som skapar pengar och kontrollerar krediter har sedan dess fortsatt att prägla världens ekonomiska utveckling.
I dagens ekonomi skapas huvuddelen av alla pengar genom bankernas utlåning. När en bank beviljar ett lån uppstår samtidigt nya pengar på låntagarens konto.
Den absoluta merparten av penningmängden består därför av digitala bankpengar. Över 90 procent av de pengar som används i vardagen existerar inte som sedlar och mynt, utan som siffror i elektroniska register.
Detta ger privata affärsbanker ett betydande inflytande över ekonomins utveckling. Genom att bestämma vilka projekt som får finansiering och till vilken ränta, påverkar de vilka sektorer som växer och vilka investeringar som genomförs.
Bankerna fyller viktiga funktioner. De förmedlar betalningar, krediter och sparande. Men deras främsta uppdrag är att skapa avkastning åt sina ägare. Det innebär inte nödvändigtvis att deras prioriteringar alltid sammanfaller med samhällets långsiktiga behov.
När banker skapar pengar genom skuld uppstår också ett särskilt ekonomiskt mönster. Banken skapar själva lånebeloppet, men inte de framtida räntebetalningarna. För att kunna betala ränta och amortering måste låntagaren skapa inkomster genom arbete, produktion, försäljning och någonstans i systemet mer lån.
På individnivå är detta självklart. På samhällsnivå innebär det att ekonomin får ett starkt tryck mot fortsatt produktion, fortsatt kreditgivning och fortsatt tillväxt.
Företag tvingas sälja mer. Hushåll behöver ökade inkomster. Fastighetspriser förväntas stiga. Nya lån ersätter gamla lån.
När detta fungerar märks problemen sällan. Men när tillväxten bromsar finns skulderna kvar. Då ökar konkurserna, arbetslösheten och den ekonomiska osäkerheten.
Detta bidrar till att koncentrera ekonomisk makt hos dem som kontrollerar krediter, finansiella tillgångar och kapitalflöden. Samtidigt riskerar pressen på ständig expansion att öka belastningen på både människor och natur.
Ett av de tydligaste exemplen på finanssystemets sårbarhet var 1930-talskrisen. Efter börskraschen på Wall Street 1929 följde massarbetslöshet, fattigdom, bankkollapser och internationell ekonomisk nedgång. Krisen bidrog också till framväxten av politisk extremism och ökade motsättningar mellan stater.
I Sverige byggdes välfärdsstaten huvudsakligen ut under efterkrigstiden fram till mitten av 1970-talet. Arbetslösheten var låg, sysselsättningen hög och stora investeringar genomfördes i bostäder, utbildning, sjukvård och infrastruktur.
Oljekrisen 1973–1974 innebar en kraftig ekonomisk omställning. Under de följande årtiondena växte kritik mot statliga monopol, regleringar och höga skatter. Detta lade grunden för avregleringar, privatiseringar och en mer marknadsorienterad ekonomisk politik.
Under 2000-talet har denna utveckling fortsatt inom flera områden. Samtidigt har välfärdssystemen förändrats och marknadslösningar fått större betydelse.
Ett skuldbaserat finanssystem riskerar att skapa en ond cirkel. När ekonomin bygger på privata bankkrediter blir samhället känsligt för ränteförändringar och finanskriser. Vid lågkonjunkturer och åtstramningar drabbas ofta låntagare, löntagare och offentliga verksamheter hårdast.
Frågan återkommer därför: Vem skapar pengar? Och hur kan samhället minska beroendet av växande skulder?
Vi har byggt hela vårt samhälle på pengar, men få av oss förstår hur de fungerar. Vi får höra att det saknas pengar när vi ser vårdkris, skolbrist, bostadsbrist och eftersatt infrastruktur.
Samtidigt består samhället inte av en enda ekonomi, utan av många sammanflätade ekonomiska kretslopp. Familjer, företag, kommuner, regioner, föreningar och staten verkar under olika villkor och följer olika ekonomiska lagar.
Ett hushåll kan få slut på pengar. Ett företag kan gå i konkurs. En kommun måste följa sitt budgetregelverk.
Men staten är något annat.
När vi betalar med sedlar är det lätt att tänka att någon först måste ha tryckt dem. Men i dag består nästan alla pengar av digitala siffror i olika bokföringssystem.
Pengar är i grunden inte saker. De är registrerade fordringar, skulder och betalningslöften. Sedlarna i plånboken är papperslappar. Pengarna på bankkontot är digital information.
Ändå fungerar de som pengar eftersom samhället accepterar dem som betalningsmedel.
Här blir statens roll central. En stat med egen valuta fungerar inte som ett hushåll. Ett hushåll måste först få inkomster innan det kan spendera. Staten kan däremot genom sitt samspel med centralbanken och banksystemet skapa den valuta som används i ekonomin.
Det betyder inte att staten kan skapa obegränsade mängder pengar utan konsekvenser. Den verkliga begränsningen är inte pengar utan tillgången på arbetskraft, energi, råvaror, teknik och produktionskapacitet. Om efterfrågan växer snabbare än produktionen uppstår inflation.
Pengars värde kommer därför inte från guld eller silver. Det kommer från det privatas skatteskyldighet och samhällets produktionsförmåga, lagstiftning, institutioner och människors förtroende för valutan.
Statens uppgift är därför inte främst att få en balansräkning att gå ihop på samma sätt som ett hushåll. Statens uppgift är att skapa förutsättningar för arbete, välfärd, utbildning, fungerande infrastruktur och ett stabilt samhälle.
När politiken enbart fokuserar på budgetbalans riskerar vi att missa ekonomins egentliga syfte.
Arbetslöshetsförsäkringen är ett tydligt exempel. A-kassan handlar om människors trygghet, värdighet och möjligheten att leva ett anständigt liv när arbetet försvinner.
Men den handlar också om ekonomi. När arbetslösa människor fortfarande kan köpa mat, betala hyror och konsumera varor och tjänster fortsätter pengar att cirkulera i ekonomin.
Det som är en utgift för staten blir samtidigt inkomster för företag, butiker, hyresvärdar och anställda. Efterfrågan hålls uppe och fler arbetstillfällen kan bevaras eller växa fram.
Ekonomin är därför mer än en balansräkning – den är ett levande kretslopp.
Den som vill fördjupa sig i hur moderna pengar skapas rekommenderas Jussi Oras bok Den lilla boken om pengar.
Det ekonomiska kretsloppet liknar på många sätt kroppens blodomlopp. Pengar transporterar inte syre, men de hjälper arbete, resurser och produktion att nå dit de behövs.
När flödena fungerar mår helheten bra. När de stannar upp uppstår problem.
I grunden skapas nytt kapital genom mänskligt arbete, kunskap, naturresurser och produktion. Bonden sår innan skörden kan växa. Arbetaren bygger innan fabriken kan producera. Ingen ekonomi existerar utan människor.
Och förstår vi detta bör staten investera i industri, jordbruk och offentlig sektor så att vi inte har någon arbetslöshet att tala om.
I vår tid händer det ibland att mål och medel byter plats. Jakten på vinst blir målet medan människor, välfärd, samhällen och natur reduceras till medel.
Ett finanssystem där huvuddelen av pengaskapandet ligger hos privata banker riskerar att förstärka denna utveckling.
Samhällets mål är bredare än finansiell avkastning. Ett utvecklande finanssystem bör därför bedömas efter hur väl det stärker människor, demokrati, välfärd, kunskap och natur.
Budgeten är ett verktyg. Människan och naturen är målet.
Ordet ekonomi kommer från grekiskans oikonomia. Oikos betyder hus eller hushåll. Nomos betyder ordning, lag eller förvaltning. Ekonomi betydde ursprungligen läran om hur ett hushåll skulle skötas klokt.
För Aristoteles handlade ekonomi inte om att samla rikedom för rikedomens egen skull. Ekonomins uppgift var att förvalta resurser så att människor kunde leva goda liv tillsammans.
Kanske är det där den viktigaste frågan fortfarande finns: Är ekonomin till för människorna?
Eller har människorna blivit till för ekonomin?
Christer Brandt är pensionerad verksamhetsutvecklare vid Volvo Personvagnar, nu bosatt i Jonsered.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Lysande! Bankväldet hotar oss alla.