När pressen från Putin ökar tvingas Europa öppna nya fabriker
FOLKETS UKRAINA Nyliberalismen duger inte i krig.
Idag, på årsdagen av den fullskaliga invasionen, publiceras den första texten i Rörelsens artikelserie om krigets Ukraina. Syftet är att tränga bortom rubrikerna och rapporterna från fronten, och få syn på samhällsutvecklingen i krigets skugga. Och på hur det som händer bara hundra mil från Sverige påverkar vår politik och vår ekonomi.
Artikelserien ligger bakom betalvägg eftersom journalistik kostar. Men just nu kan du pröva Rörelsen Plus i hela 14 dagar, och läsa hela texten utan kostnad. Så passa på att följa med i “Folkets Ukraina”!
När jag träffar en flykting från västra Ukraina vid ett rangligt bord på ett café nära Odenplan, säger hon att tvåårsdagen knappast lär gå obemärkt förbi.
De ryska luftattackerna tajmas ofta med särskilda datum i kalendern, som en del av den psykologiska krigföringen.
På en restaurang nära Norra Bantorget pratar jag med en vän som rest till Ukraina tre gånger för att hälsa på familjemedlemmar, bara under det senaste året.
Han säger att Kyivs luftförsvar vid det här laget är världens bästa. Inte minst eftersom det är kopplat till amerikanska spionsatelliter, som larmar direkt när ett plan eller en missil lyfter från baserna i Ryssland.
Om Kyivs caféer är öppna och många av dess besökare inte bryr sig om att springa ner till skyddsrummet när flyglarmet går, så är stadens invånare åtminstone högst medvetna om att det pågår ett krig.
I övriga Europa är det nästan som att vi glömt bort det.

När Ryssland invaderade trodde de flesta bedömare att det skulle vara över på en vecka. Men den ukrainska armén var härdad av åtta års lågintensivt krig, och lyckades stoppa anfallet. Därefter fritog Ukraina stora områden från rysk ockupation under loppet av 2022.
I fjol vid den här tiden knöts stora förhoppningar till den våroffensiv Ukraina då förberedde. Men offensiven sköts upp till sommaren och resultatet blev skralt.
Mot slutet av 2023 tog Ryssland återigen initiativet, i en lång kampanj för att ta kontrollen över Andijivka – en stad stor som Arboga – till ett mycket högt mänskligt och ekonomiskt pris.
Det påstås att det dött fler ryska soldater i Andijivka än sovjetiska soldater under åtta års krig i Afghanistan.
Idag bär konflikten i Ukraina stora likheter med första världskriget. Soldaterna har grävt ner sig i skyttegravar, och omfattande hinder har byggts upp för att förebygga att någondera sidan gör betydande framryckningar.
Ett sådant krig brukar avgöras av vem som i slutänden kan skrapa fram mest soldater och krigsmateriel.
Lite beroende på hur man räknar, så är den ryska ekonomin någonstans mellan den sjätte och den elfte största i världen. I de flesta rankningar hamnar Ryssland i nivå med Italien, och långt efter Storbritannien, Frankrike och Tyskland. För att inte tala om hur långt de släpar efter USA.
I en konflikt om vem som kan producera flest artillerigranater, stridsvagnar och drönare, borde de länder som försvarar Ukrainas demokrati och oberoende ha en stor fördel.
Men ändå varnas det för stora brister på ammunition, som tvingar de ukrainska styrkorna att hushålla och skala ner på skjutandet.
Och i förra veckan tvingades Ukraina evakuera Andijivka.
“Dudin menar att bristen på dialog med fackföreningarna är till skada för enigheten i landet. Men han är övertygad om att Ukrainas arbetande folk – som upprätthåller en stark infrastruktur och får samhället att fungera – kommer att segra mot den ryska aggressionen.”
Den tyska politiska stiftelsen Friedrich-Ebert-Stiftung har arbetat för socialdemokratiska värderingar i de post-sovjetiska staterna sedan 1990-talet.
När jag ringer upp Felix Hett, som leder organisationens arbete i Ukraina, berättar han att man inledningsvis stängde kontoret i februari 2022. Men så snart de ryska styrkorna drivits tillbaka från Kyiv, startade man upp arbetet igen.
Keep reading with a 7-day free trial
Subscribe to Rörelsen to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.