Det är femtio år sedan FNs första miljökonferens hölls i Stockholm, tidigt i juni 1972. Den svenska socialdemokratin och Olof Palme var drivande för att konferensen skulle komma till stånd.

Konferensen symboliserade ett uppvaknande inför de globala miljöproblemen och följdes av en rad internationella konferenser för att möta klimathotet. Rio 1992, Kyoto 1995, Köpenhamn 2009 - konferenser som så småningom ledde fram till Parisavtalet 2015.

När Stockholm +50 samlas i ett grönskande juni 2022 så är det i dessa mötens efterföljd man verkar.

Redan 1972 konstaterades att miljöproblemen är internationella och måste lösas gemensamt i internationell solidaritet. Detta har aldrig varit mer sant än nu under klimatkrisen.

Tiden när vi kunde fråga oss vad vi borde göra och vad andra borde göra istället för oss är för länge sedan förbi. Det är nu uppenbart att alla måste göra sitt yttersta, tillsammans, för att möta det hot om uppvärmning världen står inför. Mindre kommer inte att räcka.

Här måste vi verka i andan från 1972.

Det finns ingen tid att vila på gamla lagrar utan klimatfrågan kräver kraftfull, framsynt och beslutsam handling här och nu. Det är vi skyldiga planeten och våra efterkommande.

Detta borde vara socialdemokratins paradgren. Vårt klimatengagemang har djupa rötter, vi var tidiga med en koldioxidskatt, sedan 90-talet har vi haft visioner om ett grönt folkhem. Nu vill Magdalena Andersson vända på varje sten för att möta klimathotet.

Trots det vet vi att Sveriges åtaganden är otillräckliga för att möta Parisavtalets mål, och genomförandet går dessutom för långsamt. Man verkar rädd att handla, rädd att medborgarna inte skulle acceptera de åtgärder som krävs.

Vi i den socialdemokratiska föreningen Reformisterna hävdar att detta är fel. Snarare är vi socialdemokrater de enda som kan leda en klimatomställning med den sociala hänsyn som krävs för att omställningen ska vinna bred acceptans.

I vår rapport ”En grön ny giv för Sverige” har vi beskrivit hur en socialt hållbar svensk klimatomställning skulle kunna gå till. En omställning som både accepterar vetenskapens budskap och ser till att omställningen genomförs med trygghet och säkerhet för alla i Sverige.

Ingen ska behöva gå från hus och hem på grund av omställningen, snarare är omställningen en möjlighet att bygga ett bättre, rättvisare och jämlikare Sverige. Det kräver en modigare och mer handlingskraftig socialdemokrati, som inser stundens allvar och är beredd att axla ansvaret att omdana vårt samhälle.

Stockholm +50 är följden av en lång och stolt historia. Vi hoppas och tror att Magdalena Andersson och Annika Strandhäll tar chansen att flytta fram positionerna för den gröna omställningen såväl i Sverige som globalt, och att framtiden kommer kunna se juni 2022 som lika banbrytande och historisk som juni 1972. 

De ord som Olof Palme sa i sitt avslutningstal på FN-konferensen 1972 är lika sanna idag:

”Vår framtid är gemensam. Vi kommer att uppleva den tillsammans. Vi måste forma den tillsammans.”

Tiden att forma den framtiden är nu.

Markus Kallifatides är ordförande i Reformisterna. Annie Ross och Jens Ergon är styrelseledamöter i Reformisterna. Patrik Lundquist och Sara Karlsson är medlemmar i Reformisterna.