Så bryter regeringen mot lagen för att sänka skatterna
DEBATT Vi kan stärka socialförsäkringen med en lägre avgift, skriver Egil Sturk.
De senaste årens inflation och kostnadsökningar har höjt levnadskostnaderna för många, men för de som lever på sjuk- och aktivitetsersättningar i synnerhet.
Därför är det välkommet att regeringen från och med årsskiftet slopade den så kallade “funkisskatten”, som innebar att personer med sjuk- och aktivitetsersättning betalade högre skatt än de löntagare och pensionärer som omfattas av jobbskatteavdraget.
Men faktum kvarstår, ersättningarna är för låga. Med ca 13 000 kronor i månaden före skatt förväntas en vuxen människa klara att betala hyra, mediciner, mat, telefoni med mera.
Är det rimligt? Nej. Men varför är ersättningarna då så låga? Enligt Försäkringskassan är en viktig anledning att ersättningarna inte är inflationssäkrade, och alltså inte följer de allmänna kostnadsökningarna i samhället.
Att indexjustera ersättningarna skulle alltså kunna förbättra situationen. Men det är inte den enda lösningen, och inflationen är inte den enda orsaken att ersättningarna har minskat. Det ligger något annat bakom.
Vi kan finna detta något i den allmänna löneavgiften, som regleras i lag 1994:1920. Denna avgift, som egentligen kan betraktas som en skatt, infördes ursprungligen 1995 för att finansiera Sveriges medlemskap i EU, men utgör nu – tillsammans med sex sociala avgifter – den arbetsgivaravgift som finansierar socialförsäkringssystemet.
När denna avgift infördes utgjorde den 1,5 procent av lönen, men sedan dess har andelen stigit till 12,62 procent av lönen. Samtidigt har socialförsäkringens andel sjunkit från ca 8 procent av lönen år 2008, till ca 3,55 procent i år.
Vad innebär det i praktiken? Jo, att en allt större andel av den arbetsgivaravgift som ska finansiera sjukpenningen, sjuk- och aktivitetsersättningen, arbetsskadeersättningen, handikappersättningen, ersättningen för funktionsnedsättning med mera utgörs av rena skatter som inte är direkt bundna till socialförsäkringen.
Från och med i år utgör den allmänna löneavgiften (eller skatten) 40 procent av arbetsgivaravgiften, och denna skatt har använts av regeringar av alla färger för att finansiera annat än vad den är avsedd för.
Inte minst skattesänkningar.
Med andra ord: Skatter vi alla betalar som del av vår lön för att finansiera socialförsäkringssystemet används istället för att sänka skatterna. Att pengar tas från människor som redan lever med små marginaler är inte bara djupt orättvist – det bryter mot lagen.
För istället för att fondera överskotten, vilket skulle vara försäkringsmässigt enligt lagen om fördelning av socialavgifter (2000:981), har de använts för andra ändamål.
Därför är det väl inte mer än rimligt att vi återupprättar balansen mellan de sociala avgifterna och den allmänna löneavgiftens andel av arbetsgivaravgiften, och på så sätt stärker socialförsäkringsystemet genom att “sänka skatten”.
För våra skatter ska inte användas för att underminera själva det försäkringssystem de är avsedda att finansiera.
Egil Sturk är socialdemokratisk debattör.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Riktigt lysande! En annan anledning är väl att politikerna tror att med sänkta ersättningar ska lama kunna börja börja gå och blinda se så att alla kan bli rivningsstädare.
Om man bryter mot lagen ska man väl åtalas? Vem kan anmäla det, vem gör det, varför görs det inte? Det är inte första gången jag hör att regeringen bryter mot lagen. Ändå hör jag inte att de ställs inför rätta.