Tidöregeringen underminerar skolans resurser
REPLIK Edholms förslag maskerar nedskärningar, skriver Åsa Westlund.
Replik på Karin Engdahls krönika “Därför har Lotta Edholm (L) rätt om specialklasserna” i Rörelsen den 2 mars.
Det är glädjande att skolpolitiken äntligen hamnat i fokus, och jag delar många av Karin Engdahls tankar om vad som behöver göras för att stärka den svenska skolan.
Vi behöver reformer som gynnar eleverna och ger lärarna bättre förutsättningar att utföra sitt viktiga arbete. Men detta måste ske genom rätt insatser – inte genom förslag som riskerar att maskera en nedmontering av skolans resurser.
När skolminister Lotta Edholm (L) föreslår att återinföra obs-klasser, sker det samtidigt som hennes regering har tvingat fram nedskärningar i skolor över hela landet. Stödpersonal, som är avgörande för trygghet och studiero, har fått lämna sina tjänster, resurser har minskat och skolor kämpar med att räcka till.
Mitt i detta kommer regeringen med ett förslag om att skapa särskilda klasser för utåtagerande elever – utan att motivera varför det skulle behövas ytterligare en form av särskild undervisningsgrupp.
Möjligheten att inrätta särskilda undervisningsgrupper existerar redan idag. Dock väljer många rektorer bort detta på grund av ekonomiska skäl, eller på grund av svårigheter att hitta rätt personal.
Enligt en rapport från Skolverket anser två av tre rektorer att de saknar tillräckliga resurser för att anpassa skolan för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), vilket resulterar i att dessa elever inte får det stöd de har rätt till.
Den som på riktigt vill stärka skolan ser till att det finns fler speciallärare, fler resurspedagoger och mer stöd i klassrummet. Och att det finns resurser för att inrätta särskilda undervisningsgrupper och resursskolor för dem som behöver stöd i mindre grupper för att kunna utvecklas på ett bra sätt, såväl kunskapsmässigt som socialt.
Precis som Karin Engdahl är jag övertygad om att det finns en grupp elever som har varaktiga behov av särskilt stöd, som behöver en lugnare miljö och mer personalintensivt stöd än vad som går att åstadkomma i en klass med många elever. De måste ges en varaktig lösning och chans att bygga samhörighet med andra i ett annat sammanhang.
Det var för övrigt S-regeringen som reglerade och tydliggjorde kommuners möjlighet att driva resursskolor i skollagen. Det handlar inte om att stänga dörrar för elever med särskilda behov – tvärtom. Det handlar om att ge rätt stöd i rätt tid och att se till att alla elever, oavsett bakgrund eller behov, får chans att lyckas i skolan.
Men detta förutsätter att vi satsar på skolan, inte att vi successivt underminerar dess resurser. De mindre undervisningsgrupper som inrättas måste också ha rätt kompetens om det ska fungera.
Tyvärr är det alltför vanligt att elever med störst utmaningar möter mest outbildad personal.
Vi socialdemokrater har i vår budgetmotion föreslagit tre miljarder kronor mer till skolan än regeringen – en satsning som motsvarar en extra lärare i varje årskurs ett.
Det är den typen av verkliga investeringar som behövs för att ge alla barn den start i skolan som de förtjänar. I vårt förslag är det rektor som avgör hur dessa extra resurser bäst används på den enskilda skolan.
Utöver det har vi sagt ja till samtliga av regeringens så kallade satsningar på skolområdet, också till de särskilda statsstöden till mindre undervisningsgrupper och så kallade akutskolor.
Vi har också avsatt 6 miljarder mer i generella statsbidrag till kommuner och regioner, pengar som också skulle komma skolan till del.
Vi behöver en skola där alla elever kan känna sig trygga, där lärare har resurser att undervisa och där det finns tillräckligt med personal för att kunna ge alla elever det stöd de behöver.
Regeringens politik går åt fel håll – och det är vår uppgift att visa att det finns en annan väg framåt.
Åsa Westlund är vice ordförande (S) i riksdagens utbildningsutskott.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
En fundering lite utanför boxen: Varje barnkull består av ett antal individer med olika personligheter, vilket märks redan i förskolan. Om vi ser skolklassen som den undervisningsgrupp den är borde vi kanske ta hänsyn till barnens personligheter redan när vi bildar undervisningsgrupperna. Barn som behöver röra sig mycket kräver en annan pedagogik än tysta blyga barn. Den ena personligheten är inte bättre eller sämre än den andra, men när vi blandar dem i samma grupp/skolklass blir det problem. Den rörlige hejdas och blir arg, den blyge tyste blir rädd och ingen får egentligen någon studiero. Sedan pekar vi ut de rörliga barnen som avvikare, ger dem bokstavskombinationer och sätter dem i obs-klass. Borde vi inte tänka om? Börja med att gruppera barnen efter personlighet och inlärningsmetodik.