Rött övertag i Danmark – trots tillbakagång för Mette Frederiksen
UTRIKES Nu väntar kattrakandet och turerna i folketinget, skriver Robert Björkenwall.
I det som vanligt superkorta danska folketingsvalet under tisdagen den 24 mars blev det precis så spännande som förutspåtts. Bensin- och energipriser – samt den omdebatterade förmögenhetsskatt som Socialdemokraterna vill införa där alla förmögenheter på över 25 miljoner danska kronor skulle beskattas med en halv procent varje år – blev stora frågor i valet.
Men på slutet seglade även miljön och grishanteringen (32 milj årsproduktion) upp som valfrågor. Även pensionerna (en klassfråga!) var åter med som viktig valfråga, särskilt för arbetarväljare.
Resultatet för Socialdemokratiet var en tillbakagång med drygt 5 procentenheter. Man är dock fortfarande landets klart största parti med 21,9 procent av väljarna bakom sig. Troligen kan partiledaren Mette Frederiksen ändå bli statsminister igen efter några veckors koalitionsförhandlingar.
Näst störst blev Socialistisk Folkeparti (SF) med 11,6 procent. Den samlade röda sidan samlar minst 84 mandat, inklusive rosa Radikale och mörkröda Enhedslisten som vardera samlar omkring 6 procent av rösterna.
På den borgerliga sidan är partierna Venstre (10,1%) och Liberal Alliance (9,4%) störst. Därutöver finns tre högerpopulistiska partier (Dansk Folkeparti, Danmarksdemokraterne och nyinvalda Borgernes Parti) samt de Konservative. Totalt samlar de blå partierna minst 77 mandat i det nya folketinget.
Lägg därtill de nordatlantiska mandaten från Färöarna och Grönland, som brukar gynna det röda blocket men i år kan inte minst grönlänningarna ställa mer krav för att ge någon sida sitt stöd.
Sedan har vi vågmästaren Lars Løkke Rasmussens mittenparti Moderaterne med dess 14 mandat. Efter ett antal förhandlingsrundor föredrar han sannolikt att åter ställa sig bakom Mette Frederiksen som statsminister före att hjälpa ytterkantspartierna på den borgerliga sidan till makten. Precis som fallet var också efter förra folketingsvalet.
Så sannolikt blir nu Løkke “kungamakare“ igen och “säljer” sitt stöd mot inflytande till Mette Fredriksen i de regeringsförhandlingar som följer. Detta eftersom mandaten inte heller nu riktigt räcker till en renodlad röd regering.
Så också nu behövs piprökande Løkkes mandat för en av valförloraren Mette ny S-ledd regering. När väl kattrakandet och alla turerna är över i danska folketinget.
Det danska valet skedde bara någon dag efter intressanta delstats- och lokalval i Tyskland och Frankrike, med sinsemellan olika trender och utfall söndagen den 22 mars.
Det tyska delstatsvalet i Rheinland Pfalz gick ungefär lika illa för socialdemokratiska SPD som valet i Baden Würtenberg några veckor tidigare. Högerpopulistiska AfD gick fram med 11,7 procentenheter och har nu över 20 procent, samtidigt som SPD som hittills styrt här nu backade med 9,2 procentenheter och fick nu 26,5 procents väljarstöd.
Därmed är 35 års SPD-styre över i delstaten. Nu blir det i stället kristdemokratiska CDU med 30,5 procent som tar över delstatsstyret. De Gröna hamnade nu på 8,5 procents väljarstöd i delstaten.
Uppenbart är juniorpartnern SPD i kristdemokraten Friedrich Merz koalitionsregering i Berlin också de som fortsättningsvis blir den part som får bära hundhuvudet för väljarmissnöjet med ekonomin och annat i Tyskland just nu. Och de som drar politisk fördel av missnöjet och arbetarröster från SPD är fortsatt högerpopulistiska AfD.
Mer lär följa i kommande, andra delstatsval I höst. Om det är förvånande? Knappast.
Noterbart är även att borgmästarvalet i München den 22 mars också ledde till att SPD tappat även en post som partiet nästan ständigt har haft. Nu gick den i stället till De Gröna.
I de franska kommunvalen blev utfallen i de olika borgmästarvalen tvärtom nästan osannolikt bra för Socialistpartiet och vänstern. Inte minst så i de tre största städerna: Paris, Marseille och Lyon.
I Paris behåller Socialistpartiet borgmästarposten efter avgående Anne Hildago, som innehaft posten ända sedan 2002 och varit mycket populär. Nu lämnar hon över till partikollegan Emmanuel Grégoire.
Parisarna har uppskattat Hildagos styre med fler billiga hyresrätter och en grönare stad med gångstråk istället för bilar längs Seine, bussfiler, cykelbanor och trottoarer som rensas från parkerade bilar.
Högern vann alltså inte här. Trots att vänsterpopulistiska ”Det okuvliga Frankrike” ställde upp mot Socialistpartiet i andra omgången. Det är klart ändå att satsningarna på en medveten miljö- och bostadspolitik lönat sig för Socialistpartiet, liksom för De Gröna, på fler håll än enbart i Paris.
Det var många som nu trodde att Frankrikes andra stad Marseille nu skulle kunna tas hem av Marine Le Pens parti Nationell Samling. Men i stället blev vänstermannen Benoît Payan omvald som borgmästare.
I Frankrikes tredje stad Lyon omvaldes De Grönas Grégory Doucet som borgmästare. Om också med en knapp marginal mot en mittenkandidat.
I Grenoble omvaldes de Grönas Laurence Ruffin med god marginal. Samma sak för den Gröne Emmanuel Denis i Tours. I EU-parlamentsstaden Strasbourg vann socialisten och veteranen Catherine Trautmann över efter den hittillsvarande gröne borgmästaren Jeanne Barseghian. I Bordeaux vann Thomas Cazenave, från Macrons mittenparti, detta över den hittillsvarande gröne borgmästaren.
Noterbart är att François Bayrou, som nyligen gjorde ett kort försök som premiärminister utan att lyckas få ihop en budget, förlorade sin borgmästarroll. Detta till en enad rödgrön konstellation i sydfranska Pau, där Bayrou innehaft posten sedan 2014.
En annan känd politiker, den tidigare premiärministern Edouard Phillippe från mittenpartiet Horizon vann borgmästarstolen i kuststaden Le Havre. Han tippas av många bli en kandidat i presidentvalet 2027, då ju Macron inte får ställa upp igen.
I Nantes omvaldes Johanna Rolland från socialisterna. I Montpellier gjorde hennes partikollega Michaël Delafosse samma sak. Här trots att vänsterpopulistiska Det okuvliga Frankrike ställde upp mot honom.
Också i Lille i norra Frankrike, samma sak. Även där stod slutkampen mellan socialisternas kandidat Arnaud Deslandes och vänsterpartiets Lahouaria Addouche. Vinst här för Socialistpartiet.
I Nice blev det en väntad framgång för Nationell Samling. Men i övrigt blev extremhögerpartiets framgångar inte alls så stora som förväntats. Det ska nu bli intressant att se vad det här betyder för de kommande franska president- och nationalförsamlingsvalen år 2027. Förmår Socialistpartiet göra något motsvarande där och förhindra högern från att vinna?
Mindre bra är dock att de motsättningar som finns på den nationella nivån mellan vänsterpopulistiska ”Det okuvliga Frankrike” och den övriga vänstern nu även är fortplantade till den lokala nivån. Den tidigare seden i vänstersamarbetet att ställa upp kring starkaste kandidaten i andra omgången uteblev nu tyvärr på sina håll.
Det är ingen bra trend om det blir så också även i kommande presidentval.
Robert Björkenwall är frilansjournalist och utredare.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.