SD gör våra liv villkorade och tillfälliga

DEBATT Vad betyder integration om också den som integrerat sig fullt ut kan bli utkastad, frågar Juan Fonseca.

Feb 02, 2026

Den sittande regeringen, med Sverigedemokraterna som ideologisk motor, beskriver sin migrationspolitik som nödvändig, ansvarsfull och präglad av ”ordning och reda”.

Men bakom orden växer ett mönster fram som inte längre går att bortförklara som enskilda justeringar i ett regelverk. Det handlar om en politik som systematiskt gör livet allt svårare för människor med invandrarbakgrund – även för dem som levt i Sverige i många år, arbetat, betalat skatt och har sina barn här.

2 men in yellow and black jacket walking on snow covered ground during daytime — När rättssäkerheten urholkas för vissa grupper, urholkas den i förlängningen för alla, skriver Juan Fonseca. Foto: Philip Myrtorp/Unsplash

Vi ser det i avskaffandet av spårbyte. I skärpta krav som tillämpas retroaktivt. I återreseförbud som slår sönder familjer.

I beslut där barn som är födda och uppvuxna i Sverige behandlas som om deras liv här saknar betydelse. Vi ser det i hur anknytning, etablering och faktisk tillhörighet successivt töms på innehåll.

Varje enskilt beslut kan beskrivas som tekniskt, juridiskt eller administrativt. Men helheten går inte längre att blunda för. När lag efter lag får samma praktiska konsekvens – att vissa människor pressas bort ur samhället – då är det inte längre fråga om tillfälligheter. Då är det en riktning.

Det som sker är en juridisk och administrativ bortsortering av människor. Inte genom öppet våld, inte genom deklarationer om ras eller blod, utan genom paragrafer, tidsfrister och snäva tolkningar. Effekten är densamma: människor som redan lever sina liv här görs gradvis oönskade.

Särskilt allvarligt är hur denna politik drabbar barn. Barn som talar svenska, går i svenska skolor och som inte har något annat hemland än det här. Ändå reduceras deras liv till bilagor i ett ärende, deras trygghet till en variabel bland andra. Att detta sker i barnets bästa namn är ett moraliskt haveri.

Gör din röst hörd, skriv i Rörelsen!

Regeringen talar ofta om integration. Men vad betyder integration om även den som integrerat sig fullt ut kan förlora rätten att stanna? Vad betyder arbete, språkkunskaper och social förankring om de inte längre räknas när politiken hårdnar?

När etablering inte skyddar, blir budskapet tydligt: vissa människor är här på nåder, oavsett hur länge de levt i landet.

Detta är också ett demokratiskt problem. För när rättssäkerheten urholkas för vissa grupper, urholkas den i förlängningen för alla. När lagstiftning används för att markera vilka människor som egentligen hör hemma, då förskjuts gränsen för vem rättsstaten är till för.

Regeringen skulle aldrig beskriva sin politik i dessa termer. Men politik måste bedömas efter sina konsekvenser, inte sina pressmeddelanden.

Och konsekvensen av dagens kurs är att Sverige rör sig bort från principen om lika värde och lika rättigheter – mot ett samhälle där tillhörighet görs villkorad, osäker och till slut tillfällig för vissa grupper.

Och kanske är det just där den verkliga frågan finns.

Inte i rubrikerna om ”stramare regler”, utan i den tysta förskjutningen av vad vi vänjer oss vid: att människor som levt här i decennier kan behandlas som tillfälliga; att barns liv kan reduceras till formaliteter; att familjer kan splittras med ett beslut som på pappret bara är ett ”ärende”.

När en stat, med lagens verktyg, gång på gång sorterar bort människor som redan hör hemma här i praktiken – vad gör det med samhällets självbild? Vad gör det med idén om Sverige som ett land där arbete, skötsamhet och barns framtid spelar roll?

Och den mest obekväma tanken av alla: Om vi accepterar detta när det drabbar ”de andra” – vilka är det då vi tror att rättsstaten finns till för, och var går gränsen när nästa grupp blir möjlig att sortera bort?

Juan Fonseca är tidigare riksdagsledamot (S).