Skrattet fastnar i halsen när Özz Nûjen vänder blicken mot oss själva

KRÖNIKA Vi har börjat bete oss som publik i vår egen föreställning, skriver Maja Lundqvist.

Jag var på Özz Nûjens föreställning “Medborgare Nûjen” om det politiska valet. Jag skrattade och grät om vartannat.

Det var befriande, som om någon tillfälligt tog udden av en politisk verklighet som annars känns både absurd och nedslående. För en stund blev allt lättare att bära.

Och vi skrattade. Högt, länge, tillsammans.

Åt friskolor som förvandlar ska…