Skrota papperstidningarna så får vi råd med ”Fågel Fenix”
REPLIK Så kan facken ta kampen mot Elon Musk och Donald Trump på riktigt, skriver Bror Perjus.
På årets första dag citerade Ellinor Vikman Rindevall, redaktör för Tidningen Rörelsen, den legendariska redaktören och S-politikern Göran Färm.
Färm efterlyste nya former av journalistisk och opinionsmässig mångfald efter alla de dagliga S-tidningar som försvunnit och Vikman Rindevall menade att Tidningen Rörelsen var ett av svaren.
Fackförbudstidningarna var länge, tillsammans med S-pressen, demokratins allra viktigaste försvar, intellektuellt och ideologiskt. Idag är S-pressen nästan borta och de enskilda fackförbundens tidningar är helt överspelade.
Framför allt borde någon inom LO-förbundet IF Metall fundera över konsekvenserna av detta. Just nu för de en till synes utsiktslös facklig kamp mot världens rikaste person, Elon Musk, som själv äger ett av världens effektivaste massmedium.
Hur ska facket möta upp Elon Musk? Dagens svindlande snabba digitalisering innebär att nyheter, kunskaper, argument, erfarenheter och värderingar sprids digitalt på sekunder, över alla gränser.
Då kan den fackligas rörelsen inte bygga sin kommunikation på medium som innebär att mottagarna behöver vänta en månad på att få veta vad som hände igår, i natt eller i morse.
Framför allt inte när Elon Musk är i direkt allians med den nyvalda president, Donald Trump, som redan en gång varit nära att omvandla världens militärt mäktigaste nation, USA, till en militärdiktatur.
Den nation som vi älskar att betrakta som demokratins främsta försvarare och kanske sista utpost riskerar att falla.
Men så fungerar dagens fackförbundspress: vi har tretton tidningar som fortfarande ges ut ungefär som när de startades, för snart 100 år sedan.
Det här handlar om LOs tidning Arbetet, som produceras i LO Mediehus med förbundstidningarna Elektrikern, Fastighetsfolket, Handelsnytt, Kommunalarbetaren, Mål och Medel och Sekotidningen.
Utanför samarbetet står IF Metall, GS-Facket och Pappers tidning Dagens Arbete i en utgåva per förbund, samt Hotellrevyn, Byggnadsarbetaren och Transportarbetaren.
Samtliga tretton tidningar kommer ut digitalt. Men även som papperstidningar, mindre än en gång per månad! Med mycket stora och helt onödiga kostnader för papperstryck och distribution.
Den fackliga kommunikationen är fel organiserad, hopplöst uppsplittrad och blir till ett slöseri med de enskilda fackliga medlemmarnas pengar.
Med samma kostnader för de enskilda fackförbunden skulle en gemensam, daglig, digital tidning eller ett medium med bild, text, rörlig bild och ljud kunna produceras.
Det betyder att ett digitalt medium med ungefär tre gånger så många journalister som de tretton tidningarna nu har tillsammans, och en mycket effektivare daglig journalistik än med månadsutgivning, skulle kunna skapas.
Snabba nyheter, journalistisk fördjupning, analyser och avslöjande samhällskritik från alla delar av Sverige och vår omvärld skulle med en sådan lösning kunna spridas direkt till LOs samtliga 1 400 000 medlemmar, plus minst ytterligare 100 000 direktbetalande följare.
En sådan satsning hade inte kunnat - som idag - ignoreras av övriga medier.
Så kan de arbetandes egna upplevelser, övertygelser och insikter om hur samhället ska organiseras i arbetsliv och på fritid lyftas fram.
Så kan fackföreningsrörelsen, arbetarklassen och demokratin stärkas i vårt land.
Så: varsågoda! Här har ni er efterlängtade ”Fågel Fenix”.
Bror Perjus har varit redaktör inom fackförbundspressen i 30 år.
Perjus har skrivit tre böcker. Angreppet mot välfärden, Tidens Förlag (1981) om hur dåvarande Svenska Arbetsgivareföreningen startade sin kampanj-central Timbro och flera andra högerradikala, välfinansierade påtryckningsorgan. Casino Jorden, (Brevskolan 1998) handlar om ekonomins globalisering. Ett annat ord för mord (Premiss förlag 2010) handlar om den globala fackliga kamp som tvingade Coca Cola Company, en koncern jämförbar med Tesla, på knä.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Bror Porjus vill offra dagens spridda skurar av facklig papperspress till förmån för en enda daglig digital facklig jättetidning. Och det är lätt att hålla med tills dess man kommer tills han kommer till kärnann
"En sådan satsning", skriver han, "hade inte kunnat - som idag - ignoreras av övriga medier."
Ignoreras av andra medier? Eller att inte ignoreras av andra medier? Frågeställningen är både intressant och problematisk.
Arbetarpressens historia blir mer begriplig vid insikten, att det var tämligen länge sedan någon av dess chefsredaktörer slängd i fängelse. När man frågar sig varför sådant händer - eller inte händer - kommer man osökt in på presstödets historia. Och journalisthögskolornas. Bror Porjus förslag är självklart både läckert och ekonomiskt vettigt. Men inte utan ett samtidigt ideologiskt jättelyft.
När våra chefredaktörer stått inför rätta berodde det sannerligen inte på att deras tidningar varit spridda i tusen eller tio tusen exemplar. Det berodde på att de vågade trotsa klasslagar. Att de över huvud taget identifierat vårt samhälle som ett klassamhälle. Att deras fängslande ingalunda ignorerades av "övriga medier" berodde inte heller på arbetarpressens relativa upplaga. Det berodde på att "de andras" hela samhällsordning var hotad, inte av tidningen i sig utan av den massrörelse som den representerade.
Jag håller helt med skribenten. Låt fågeln fenix flyga, låt våra röster gå samman. Spara på papper o ena en journalist kår i.ansträngningen att gemensamt möta en fientlig höger.