Sluta använda danskarna som slagträ i den svenska debatten!
REPLIK Utfallet av Mette Frederiksens regeringsbildning blir avgörande för hur resultatet tolkas, skriver Mathias Tegnér.
Som ingift halvdansk så följde jag förra veckans val i vårt grannland noga. Erfarenheterna från Danmark är viktiga, eftersom det finns saker att lära från vårt danska systerparti – både goda och varnande exempel.
De senaste dagarna har jag dock noterat att det regnat in ”analyser” över valet, som känts väldigt platta och kanske mest understött debattörens redan uttalade åsikter.
Det uppenbara exemplet är Dagens Industris ledarsida, som gällande S-förslaget till förmögenhetsskatt hade sina slutsatser klara direkt efter valdagen: ”Danskarna blev uppenbarligen inte imponerade av idén. Detta bör bli en lärdom för Magdalena Andersson.”
Men även arbetarrörelsenära debattörer har varit snabba att dra säkra slutsatser kopplat till migrationspolitik och olika regeringskonstellationer. Jag är skeptisk till detta modus operandi.
Vi behöver orka ha mental spänst, så att vi seriöst analyserar val i vår omvärld, utan att bara bekräfta våra redan fastslagna teser. Detta ihop med ett stärkt internationellt samarbete skulle göra vår internationalistiska rörelse starkare.
Sedan Mette Frederiksen blev partiledare 2015 har hon gång på gång visat en ovanlig förmåga att ta sig igenom politiska kriser. För några veckor sedan skrev jag en artikel om detta i Tiden som fick just namnet Överlevaren.
Frågan då var om hon skulle överleva förra veckans val. Nu har en del av svaret kommit: hon verkar ha överlevt även denna gång, men till priset av ett historiskt svagt valresultat.
Socialdemokraterna blev största parti i valet tisdagen den 24 mars, med 38 mandat och 21,8 procent av rösterna, men gjorde samtidigt sitt sämsta val sedan 1903. Varken det röda eller blå blocket fick egen majoritet i Folketinget.
Frederiksen blev dagen efter valet den första att försöka bilda regering då hon utsågs till ”kongelig undersøger”, alltså fått sonderingsuppdrag att bilda regering av kung Frederik X.
Om hon lyckas vet vi inte i skrivande stund, och det troliga är nog att detta blir en historiskt utdragen regeringsbildning. Kanske längre än det danska rekordet på 45 dagar från 2022?
Det går såklart inte att komma runt att valet var ett misslyckande för Socialdemokraterna, då det är det sämsta resultatet på mer än 120 år. Men låt oss komma ihåg att de danska Socialdemokraterna i fem val mellan 2005 och 2019 haft resultat runt 25 procent.
Att de efter en turbulent mandatperiod, efter att ha innehaft regeringsmakten i två mandatperioder, efter en hotande riksrättsprocess mot Mette Frederiksen, ändå får 21,8 procent av rösterna, gör ändå att frågan måste ställas: Var resultatet verkligen så dåligt?
Min egen tolkning är att utfallet av regeringsbildningen kommer vara avgörande för hur resultatet tolkas av historien.
En analys av det danska valet presenterades här i Rörelsen av min kloka kollega Adrian Magnusson den 26 mars.
Tyvärr tycker jag att även han drar väldigt långtgående slutsatser av det danska valet. Han konkluderar att slutsatserna från valet i Danmark behöver vara ”att alla tankar på ett regeringssamarbete mellan den traditionella vänstern och den traditionella högern behöver avvisas. Inte minst här hemma. Väljarna efterfrågar en tydlig politisk vision som löser folks vardagsproblem och gör deras liv bättre. En politik som är ideologiskt grundad och med en tydlig konfliktlinje mot våra traditionella motståndare.”
Även om jag verkligen delar uppfattningen att en vinnande strategi är att se och adressera folks vardagsproblem, samt skapa tydliga politiska konflikter mellan vänster och höger, så är det ytterst tveksamt att den slutsatsen kan dras av valet i Danmark.
Helt uppenbart försökte våra danska kamrater göra detta, även om det behöver analyseras hur de lyckades. Var förslaget om förmögenhetsskatt en valvinnare? Det är svårt att analysera i sin enskildhet, eftersom vi har haft en av de mer turbulenta mandatperioderna i Danmarks historia.
Är det uppenbart att danska väljare flytt från den tidigare mittenregeringen? Det råder inget tvivel om att regeringen var impopulär. Den har faktiskt varit ogillad under hela mandatperioden. Hårdast drabbat är mitten-högerpartiet Venstre, med rötter på den danska landsbygden.
Inför valet 2022 öppnade Mette Frederiksen för att Danmark behövde en bred regering över blockgränsen.
Till saken hör att det röd-gröna samarbetet under hennes första regeringsperiod hade varit turbulent. Ett av samarbetspartierna Radikale Venstre var också beredda att stödja en riksrättsprocess mot henne om hon inte utlyste nyval 2022.
Venstre avvisade ett mittensamarbete i samma valrörelse. Den dåvarande partiledaren Jakob Ellemann-Jensen sade uttryckligen att Venstre inte skulle ingå i regering med Socialdemokraterna, eftersom partiet ville föra en annan ekonomisk politik.
Socialdemokraterna blev största parti i det valet och det röda blocket fick en teoretisk majoritet med minsta möjliga marginal. Trots det valde Frederiksen att inte bygga vidare på sitt gamla regeringsunderlag, utan följa linjerna från valrörelsen. Hon började med breda sonderingar som sedan mynnade ut i konkreta förhandlingar med just Venstre och Lars Løkke Rasmussens parti Moderaterne.
För Venstre var detta en tydlig kursändring från vad som sagts under valrörelsen. Det slutade med att Ellemann-Jensen efter regeringsbildningen först sjukskrevs kopplat till stress, återvände, men tvingades till slut lämna regeringen och partiledarskapet.
Väljarnas svar har varit obönhörligt och Venstre har straffats stenhårt i både opinionsundersökningar och nu i förra veckans val.
Vid utlysandet av valet 2022 var Frederiksen tydlig med att hon ville ha en bred regering och valresultatet då blev det bästa för Socialdemokraterna sedan 2001.
Kan det tolkas som att S-väljarna längtade efter en mittenregering? Jag tror inte det. Även 2022 var rörelserna ganska små och situationen var sammansatt.
Min bästa gissning på varför Socialdemokraterna lyckades gå fram något 2022 var att partiet lyckades adressera vanliga människors problem och framstod som handlingskraftiga och kompetenta. Det är kort sagt svårt att tolka valresultaten både 2022 och 2026 som uttryck för vilja eller ovilja till mittenregeringar.
Dessutom är det politiska samtalet djupt polariserat också i Danmark och rörligheten ganska låg mellan höger och vänster. Därför bör vi vara försiktiga i våra analyser.
Pragmatiska progressiva partier som Socialdemokraterna i Sverige behöver hela tiden uppdatera vår politiska karta efter verkligheten, och aldrig låtsas att verkligheten är precis som vår karta. Alltid baserat på våra ideologiska utgångspunkter, men aldrig dogmatiskt.
Det har jag saknat i många analyser av det danska valet.
Vad är då min slutsats från förra veckans val? Jag tycker nog att vi bara ska låta danskarna vara.
Det finns mycket att analysera kring det valet, men låt oss göra det i lugn och ro. Med nyfikenhet och öppenhet, inte enbart för att bekräfta våra egna teser.
Låt oss känna trygghet i att våra kloka beslut från kongressen i Göteborg förra året kan guida oss i valet. Ett rakare parti. En progressivare ekonomisk politik. En stram migrationspolitik.
Vi måste tro på vår välavvägda valstrategi som kommer göra Magdalena Andersson till nästa statsminister. Låt oss samtidigt sluta använda danskarna som slagträ i våra egna svåra vägval i Sverige.
Låt danskarna vara. I alla fall just nu.
Mathias Tegnér är socialdemokratisk riksdagsledamot från Tyresö.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.