Socialdemokraterna är pinsamma i sociala medier
DEBATT Progressiv och grön politik saknar röster på nätet, skriver Håkan Lane.
Det kan väl inte råda något tvivel om att konservativa krafter och ytterkantsrörelser har vind i seglen både i Europa och Nordamerika.
Oavsett om det gäller USA, Tyskland eller Sverige är temat att de traditionella arbetarpartierna sedan finanskrisen 2008 har tappat just arbetarklassens röster till krafter på den andra sidan. Extrempartierna har genom konsekvent och målinriktat arbete lyckats etablera sina röstetal på 20-30 procent, och inte minst bland unga väljare går de ännu mer framåt.
Trots att politiken oftast går ut på skattesänkningar till helt andra grupper har de med andra ord lyckats övertyga folket att de tjänar deras intressen. Hur har då allt detta kunnat ske?
Så klart spelar invandring och globalisering en stor roll, och många vänstermänniskor måste nog erkänna att de grovt har underskattat riskerna med båda dessa. Dock finns det en mycket enklare förklaring i att vissa partier helt enkelt utnyttjar Internet och sociala medier bättre än andra.
Tack vare den utmärkta bloggen breakit.se kan vi se att SD har större genomslag på Facebook som de andra partierna tillsammans. På samma sätt har kanalen Riks som i princip är ett språkrör för SD ungefär 7 gånger fler prenumeranter än Socialdemokraternas rätt ynkliga sändningar.
Om vi ser på LinkedIn så har flera partier inte ens upptäckt att man kan driva opinion genom att lägga ut inslag där.
Detta kommer inte av slump och inte heller lär besökare av sociala medier från födseln vara särskilt lagda åt att sympatisera med högern.
Vi måste ha mycket stor respekt för allt arbete anställda och frivilliga inom den regressiva rörelsen lägger på att framföra sitt budskap. Jag håller ju inte med sörjan, men är djupt imponerad över den energi och insats som har gett dessa framgångar.
Men varför kan inte de gröna eller röda krafterna göra likadant? I alla fall jag känner inte till något svar utöver att man helt enkelt inte förstår hur viktigt det är att lägga stora resurser på att nå ut till folket via de plattformar som folket använder sig av.
Undertecknad har i olika ärenden flera gånger försökt kontakta partier och politiker från rödgröna partier via email, och i de flesta fall får man inte ens svar. Hur kan kan förvänta att väljarna stödjer er om ni inte ens svarar på deras frågeställningar?
Man kan ju tycka att detta passar inte vår verksamhet och bla bla, men om man har en motståndare som både har en bättre strategi och dessutom jobbar hårdare för sin sak räcker det helt enkelt inte.
I historien ser vi gång på gång klara varnande exempel för vad som händer när man bara fortsätter som vanligt och inte klarar att anpassa sig till en förändrad omvärld.
Än så länge har högerns framgångar inte skördat något annat partis uttåg ur riksdagen, men risken bör inte underskattas när man ser till exempel på resultaten i skolvalen.
Liksom för den en gång så blomstrande skrivmaskinsfabriken Facit, så är det devisen “change or die” som gäller – även i politiken!
Håkan Lane är universitetslärare på Roskilde universitet och medlem i Föreningen Frihet för Ukraina. Han driver även Youtube-kanalen Support Khimu.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Det är alltid någon annans fel i det här fallet väljarna som tycker eller väljer något annat och därmed är de som hotar demokratin. Följer man den socialdemokratiskt anknutna opinionsbildningen (för den finns) exempelvis Arbetets Komentariatet, Katalys eller andra ekokammare så är det tydligt att bristen på egna analyser är stor. Det enda man bjuder på är unisona oförskämdheter. Man kanske inte främst skall förolämpa de som inte röstar på S när partiet i trianguleringens anda lägger sig så nära regeringens politik som möjligt
Jag håller helt med om kritiken i texten, för det här är ett problem som är svårt att blunda för. Vi är i februari 2026 och valet är i september, och ändå är vår närvaro i sociala medier svag. Jag frågar mig hur det kunde bli så, när det började och varför vi lät det fortsätta. Vi vet att något måste göras, men det måste också göras nu. Frågan är om vi har råd att vänta längre.