En del säger att det tar ungefär lika lång tid för kroppen att lugna ner sig efter en förlossning som det tog för själva uppbyggnaden att verkställas. Nio månader.

Dagen efter jag födde min son trodde jag mitt liv var över. Fem månader senare stod det klart att jag skulle bli riksdagsledamot.

Det bara blev så. Kamrat Engström från Avesta gick för att jobba fackligt. Flera personer före mig på listan tackade nej av olika anledningar. Otroligt.

Så nu har jag en övernattningslägenhet i Stockholm, ett SJ-kort som funkar på alla tåg och bussar och tunnelbana, och framförallt; jag har makt och dåligt samvete.

Jag hör inte riktigt hemma någonstans längre. Hemma i Grängesberg har jag blivit “fin”. Och i riksdagen känner jag mig som ett svettigt frågetecken. Med illasittande kavaj.

Att vara tjej (och komma från arbetarklassen) innebär ganska ofta att man utvecklar ett så kallat “bluffsyndrom”- imposter syndrome på engelska. Konstigt nog så är det vanligt att kalla det så, den där känslan av att man inkräktar och övertygelsen om att “snart blir jag avslöjad”.

Ruchika Tulshyan och Jodi-Ann Burey går till uppfriskande angrepp mot detta i Harvard Business Review. I vad som för övrigt blivit en av plattformens mest lästa artiklar någonsin.

Man borde sluta säga till kvinnor att de har “imposter syndrome”, menar de. Och istället bekämpa förtryck och diskriminering.

Själva begreppet placerar skulden på fel ställe. Sexistiska och andra typer av strukturer döljs, genom att benämna upplevelsen av dem som en individuell dissonans.

Annons:

Hela riksdagen är förstås genomsyrad av konkurrens och hierarki. “Det politiska spelet” är en podd från Sveriges Radio, men också en bister vardag präglad av koder och praxis samt brutna dito.

Makt tenderar ju att göra folk dumma i huvudet. Så det är väl inte så konstigt att det påverkar de sociala reglerna om lokalerna till 100 procent huserar just makt.

Jag vill inte att Sveriges högst beslutande församling ska vara mysig. Det är en plats för beredning, debatt och beslut. Man är inte här för att vara snäll.

Men jag skulle vara jävligt försiktig med personer som blivit för bekväma här, om jag säger så. (Visserligen i hjärtlig ton.)

Annons:

Nu har min son varit sin egen i mer än nio månader och jag har varit ledamot i drygt två och en halv. Jag börjar så smått inse två saker.

För det första så går tiden faktiskt snabbare när man blir äldre. Särskilt när man förvandlats till förälder.

För det andra så måste jag maxa värdet av den här makten jag förärats i förtroende. Innan dom avslöjar mig.

Sofie Eriksson är riksdagsledamot från Grängesberg.