Som adventsljusen bryter mörkret, kan politiken bryta ojämlikheten
KRÖNIKA Vi är ljuset som aldrig får slockna, skriver Måns Gustafsson.
Kan vi se advent och dess firande som ett viktigt ljus i mörkret och en kamp för ett mer rättvist samhälle än hur det är idag?
Jag tror att det är möjligt. När jag tänder det första ljuset i advent tänker jag på hur vi människor också behöver möta hoppet om att en annan värld är möjlig.
Advent sägs vara en tid av väntan, men också en tid av handling. Vi väntar inte passivt, vi skapar ljus i mörkret, värme i kylan och gemenskap i ensamheten.
För mig blir advent en påminnelse om att det är vi tillsammans som kan bygga ett samhälle där ingen lämnas utanför.
Det är lätt att känna och fastna i det mörker som råder i vår tid. Klyftorna växer, tryggheten minskar för många och ensamheten breder ut sig.
Men precis som adventsljuset bryter mörkret, kan politiken bryta ojämlikheten. För mig är adventens värden ljus, värme, gemenskap, samma värden som socialdemokratin har kämpat för i över hundra år.
När arbetarrörelsen växte fram var det ur mörker: fattigdom, otrygghet, klasskillnader. Ljus tändes för idén om att alla människor har ett lika värde, att frihet inte är något för de få, utan för oss alla.
Det ljuset har brunnit i generationer.
Det är välfärden, demokratin, solidariteten. Men ljuset måste vårdas. När vi låter marknadskrafterna ta över, när vi accepterar att människor lämnas i sticket, flämtar lågan.
Advent påminner mig om att ljuset inte får slockna. Vi behöver en stark välfärd. Vi behöver stå upp för jämlikhet, för trygghet, för människors rätt att leva ett värdigt liv.
Det är inte bara politik, det är faktiskt också en skyldighet för mig att jobba för detta.
Advent handlar också om gemenskap. Om att bry sig om varandra. För mig är det en påminnelse om att ingen ska behöva stå ensam i advent, eller för delen resten av året.
Därför kämpar jag för en äldreomsorg som ger värdighet, en sjukvård som finns där när vi behöver den och en skola som ger alla barn en, två tre chanser att lyckas.
Advent är också en tid att tänka på och agera för dem som har det svårast. Barn som växer upp i fattigdom. Äldre som sitter ensamma. Människor som oroar sig för hyran eller elräkningen.
Advent är en tid för omtanke och politik är vårt sätt att omsätta omtanke i handling.
Advent är också väntan på något bättre. Men inte en passiv väntan. Vi måste bygga framtiden tillsammans.
Vi gör det genom att investera i välfärden, skapa jobb, bygga bostäder och ställa om till ett tryggt och hållbart samhälle.
Vi gör det genom att stå upp för jämlikhet och demokrati. Jag tror på ett samhälle där ingen lämnas i mörker. Där ljuset från adventsljuset blir en symbol för trygghet, hopp och gemenskap inte bara i december, utan året runt.
Nära jag nu tänder ljusen i advent tänker jag på hur mycket vi kan åstadkomma tillsammans.
Vi är ljuset som aldrig får slockna. Vi är hoppet om ett samhälle där ingen lämnas ensam.
Advent är en tid för tro på att vi kan förändra, tro på att gemensamt är starkare än egoism. Om du delar den tron på jämlikhet, rättvisa och framtidstro, finn kraft i ditt adventsfirande och tänk då på vad din insats kan betyda för de goda krafterna.
Mörkret väcker längtan
Längtans tankar möts
Mötet skapar ljuset
Förhoppning
Det är nu vi behöver varandra. Det är nu vi behöver organisera oss.
Vi behöver bli fler som står upp för ljuset. Tillsammans tänder vi ljus i mörkret inte bara för några, utan för alla.
Måns Gustafsson är socialdemokrat i Sala.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.