Hej Alexandra E. Jag håller med dig. Jag är medial och använder yoga och meditation (dock allt för sällan) för att jag mår bra av det. Jag har noterat att ju mer en person är åt vänster, desto mer avfärdar hen allt andligt som flum. Att behöva tänka om och ta till sig annat viktigt i livet, som man inte alls känner till, är svårt. Det implicerar att man trott fel hela livet. Det är en psykologisk kullerbytta som få klarar av, särskilt inte vänster-folk, som fostrat sig i vänster-ideologi hela livet. Det skulle vara kul att hitta fler sossar i vår krets. Jag har e-post om du är intresserad, miamariarosenqvist@gmail.com.
Ja den texten behövs som motvikt. Som kristen socialdemokrat så är jag dubbelt bekymrad för den skada som Kristersson/Edh gör både mot kyrkan och demokratin. Att vi behöver meningsskapande borde stå utanför allt rimligt vetenskapligt tvivel. Inte minst Ernst Wigforss var grundad i tro som fick honom att uttrycka visioner som var större än att arbeta för brödfödan och materiell tillfredsställelse. Hans stora inflytande på omvandlingen från fattigdom till folkhem kan inte underskattas.
Det är alldeles riktigt att den som har en "världsåskådning" av något slag, och knyter ihop trådar till något större, är lyckligare än den som bara lever i en slumpvärld. Enligt Richard Layard tycks det vara lika viktigt som att ha vänner, att ha materiell trygghet, att betyda något för andra och kunna lita på folk. Sen spelar det mindre roll hur den åskådningen ser ut. Se mer om detta på https://gemensam.wordpress.com/2024/06/13/vad-star-ivagen-for-lyckan/.
Men Dan Andersson har ju också rätt i att man alltid måste hitta bättre förklaringar till hur världen fungerar än dom man redan har kommit på. Man måste alltid vara beredd att falsifiera fåniga förutfattade meningar, annars slutar man som Trumpanhängare.
Tack. Jag mediterar också, med mantran t.o.m. mest för stämningen skull. Slutade vara prakiserande religiös för sisådär 10 år och har definitivt sett baksidorna, men tycker att Dan Anderssons text ganska mycket förbigår den problematiska normen i det majoritetssvenska "Vi:et" att andrefiera andlighet och religiositet. Är det nåt min erfarenhet säger mig är det att folk fungerar ungefär likadant oavsett. Ursäkter för att utöva makt och exkludera saknas inte så fort nånting inte kallas "religion".
Tack för en bra artikel Alexandra och jag delar både dina synpunkter/åsikter och din nånting-andlighet. Tyvärr finns det fortfarande inom partiet otaliga som, tror jag, räds att närma sig frågor och omständigheter som berör deras inre värld. Jag läste reportaget om Anna Lindhs son och hur han upplevt sorgen efter båda sina föräldrar. Han beskrev sin fars inställning till jobbiga känslor väldigt talande ”Nu murar vi igen och går vidare, pojkar.” Man skulle ju kunna hoppas att det tillhörde tidigare generationer, men än i dag möter jag tråkigt nog unga personer med exakt samma inställning.
Hej Alexandra E. Jag håller med dig. Jag är medial och använder yoga och meditation (dock allt för sällan) för att jag mår bra av det. Jag har noterat att ju mer en person är åt vänster, desto mer avfärdar hen allt andligt som flum. Att behöva tänka om och ta till sig annat viktigt i livet, som man inte alls känner till, är svårt. Det implicerar att man trott fel hela livet. Det är en psykologisk kullerbytta som få klarar av, särskilt inte vänster-folk, som fostrat sig i vänster-ideologi hela livet. Det skulle vara kul att hitta fler sossar i vår krets. Jag har e-post om du är intresserad, miamariarosenqvist@gmail.com.
Ja den texten behövs som motvikt. Som kristen socialdemokrat så är jag dubbelt bekymrad för den skada som Kristersson/Edh gör både mot kyrkan och demokratin. Att vi behöver meningsskapande borde stå utanför allt rimligt vetenskapligt tvivel. Inte minst Ernst Wigforss var grundad i tro som fick honom att uttrycka visioner som var större än att arbeta för brödfödan och materiell tillfredsställelse. Hans stora inflytande på omvandlingen från fattigdom till folkhem kan inte underskattas.
Det är alldeles riktigt att den som har en "världsåskådning" av något slag, och knyter ihop trådar till något större, är lyckligare än den som bara lever i en slumpvärld. Enligt Richard Layard tycks det vara lika viktigt som att ha vänner, att ha materiell trygghet, att betyda något för andra och kunna lita på folk. Sen spelar det mindre roll hur den åskådningen ser ut. Se mer om detta på https://gemensam.wordpress.com/2024/06/13/vad-star-ivagen-for-lyckan/.
Men Dan Andersson har ju också rätt i att man alltid måste hitta bättre förklaringar till hur världen fungerar än dom man redan har kommit på. Man måste alltid vara beredd att falsifiera fåniga förutfattade meningar, annars slutar man som Trumpanhängare.
Tack. Jag mediterar också, med mantran t.o.m. mest för stämningen skull. Slutade vara prakiserande religiös för sisådär 10 år och har definitivt sett baksidorna, men tycker att Dan Anderssons text ganska mycket förbigår den problematiska normen i det majoritetssvenska "Vi:et" att andrefiera andlighet och religiositet. Är det nåt min erfarenhet säger mig är det att folk fungerar ungefär likadant oavsett. Ursäkter för att utöva makt och exkludera saknas inte så fort nånting inte kallas "religion".
Tack för en bra artikel Alexandra och jag delar både dina synpunkter/åsikter och din nånting-andlighet. Tyvärr finns det fortfarande inom partiet otaliga som, tror jag, räds att närma sig frågor och omständigheter som berör deras inre värld. Jag läste reportaget om Anna Lindhs son och hur han upplevt sorgen efter båda sina föräldrar. Han beskrev sin fars inställning till jobbiga känslor väldigt talande ”Nu murar vi igen och går vidare, pojkar.” Man skulle ju kunna hoppas att det tillhörde tidigare generationer, men än i dag möter jag tråkigt nog unga personer med exakt samma inställning.