Spårbyte har aldrig varit socialdemokratisk politik
DEBATT Dessa tio pusselbitar fattas i debatten, skriver Johan Enfeldt.
Systemet med uppehållstillstånd baserat på ett så kallat spårbyte avskaffades för snart ett år sedan. Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill ha tillbaka systemet, och fortfarande hörs samma krav också från socialdemokrater.
Med tanke på hur systemet kom till och hur det fungerade tycker jag ofta att det saknas viktiga pusselbitar i debatten. Jag gör ett försök att förklara i tio punkter här.
1. Spårbyte var en form av arbetskraftsinvandring för den som saknade skyddsskäl. Lagstiftningen innebar att en person som fått avslag på sin asylansökan kunde “byta spår” och söka arbetstillstånd utan att behöva lämna Sverige. Asyl kan man söka på plats i Sverige, arbetstillstånd måste man söka innan inresa till Sverige.
Den som ansökte om spårbyte inom två veckor efter avslag på en asylansökan, som etablerat sig på arbetsmarknaden under asylprocessen, och uppfyllde kraven för ett arbetstillstånd i övrigt (exempelvis vad gäller lönenivå), fick ett tillfälligt uppehållstillstånd som gällde i två år.
Möjligheten till spårbyte togs bort den 1 april 2025 efter beslut i riksdagen.
2. Socialdemokraterna har inte ändrat sig och anpassat politiken till Tidö-regeringen. Nej, det var alliansregeringen med Reinfeldt som statsminister som införde spårbyte med stöd av Miljöpartiet 2008. Socialdemokraterna röstade emot. Av goda och traditionellt socialdemokratiska skäl, tycker jag.
Så här stod det i en S-motion undertecknad av Veronica Palm med flera:
“För oss socialdemokrater går det en tydlig skiljelinje mellan arbetskraftsinvandring och asylskäl för migration. De senaste årens reformer har syftat till att få en så kort asylprocess som möjligt med en tydlig start och ett tydligt avslut. Den borgerliga regeringens förslag om att asylsökande efter ett negativt beslut i asylprövning under vissa förutsättningar ska kunna ”byta spår” och bli arbetskraftsinvandrare riskerar att undergräva en tydlig asylprocess. Graden av arbetsförhet kan bli avgörande för uppehållstillstånd och inte de inledande skyddsskälen. De mest skyddsbehövande löper därmed risk att få sämre förutsättningar. Det står även i bjärt kontrast till den överenskommelse för arbetskraftsinvandring som tidigare funnits med förankring mellan parterna och de politiska partierna.”
Farhågorna har besannats. Som system har spårbyte fungerat mycket dåligt. Det blev precis så som Socialdemokraterna befarade.
Asylprocessen undergrävdes. Graden av arbetsförhet kom att bli avgörande för uppehållstillstånd, och inte de inledande asylskälen. Riksrevisionen konstaterade att spårbyte kunde utnyttjats för att kringgå gällande lagstiftning för asyl- och arbetskraftsinvandring.
Var fjärde spårbytare kom från länder där det är ovanligt att sökande har asylskäl.
Fem av de tio vanligaste ursprungsländerna för spårbytare hade en 90-procentig avslagsfrekvens för asylansökningar under den perioden som Riksrevisionen granskade.
Fyra av de femton vanligaste spårbytarländerna klassades som säkra ursprungsländer, alltså länder från vilka asylansökningar regelmässigt avslås.
Spårbyte blev ett sätt att kringgå de redan mycket liberala reglerna för arbetskraftsinvandring som regeringen Reinfeldt också infört. I Riksrevisionens granskning finns ett avsnitt om risken för skenanställningar och missbruk, bland annat i form av återkrav på lön, krav på att jobba delvis obetalt eller falska löneintyg. En handläggare säger:
”Det som skiljer sig i de här ärendena, och som är klurigt i arbetstillståndsärenden, det är att få reda på om det är skenanställningar och om människor har betalat för att få en anställning. Behöver de betala tillbaka pengar så att de egentligen inte har den lönen de har angett? Det är svårt att hitta de här personerna. Ofta handlar det om särskilt utsatta personer… “
3. Att avskaffa spårbyte var ett S-förslag. Det dröjde innan Socialdemokraterna fick chansen att avskaffa systemet med spårbyte.
När Socialdemokraterna tog regeringsmakten 2014 blev spårbyte kvar eftersom det var en viktig fråga för Miljöpartiet. Att spårbyte blev kvar under rödgröna regeringar berodde alltså inte på att det var socialdemokratisk politik utan på Miljöpartiet. Ja, och att högerpartierna hade majoritet i riksdagen.
När Januariavtalet fallit kunde dock Magdalena Anderssons regering tillsätta en utredning om behovsprövad arbetskraftsinvandring där ett av uppdragen var att “analysera och ta ställning till hur systemet med s.k. spårbyte kan avskaffas”.
Propositionen om att avskaffa spårbyte lades av Tidö-regeringen, men den baserades på en utredning som tillsattes av den socialdemokratiska regeringen under den förra mandatperioden: “Nya regler för arbetskraftsinvandring m.m. SOU 2024:15”.
4. Spårbyte berör färre än många tror. I utredningen angavs antalet giltiga uppehållstillstånd med spårbyte som grund till 1294 stycken (augusti 2023). Till det kom 1428 anhöriga.
Inför att spårbytet avskaffades sade Migrationsverket att det fanns 2200 giltiga tillstånd och 2500 ej avgjorda ärenden (också inklusive anhöriga). De sistnämnda hade alltså inte hunnit få uppehållstillstånd med spårbyte som grund.
Ibland påstås att det handlar om 4700 arbetare med familjer, men gruppen spårbytare var alltså väsentligt mindre.
5. Spårbyte handlar inte om skydd. Spårbytare har fått avslag på sin asylansökan. Det gör att spårbyte inte handlar om skyddsbehov utan om arbetskraftsinvandring.
Att spårbyte avskaffats innebär alltså inte att Sverige börjar utvisa personer som har skyddsbehov. De som har skyddsbehov enligt gällande kriterier ska få uppehållstillstånd alldeles oavsett om de har arbete eller ej (se också Socialdemokraternas motion i punkt 2 ovan).
Säkert finns fall där en opinion, eller spårbytaren själv, anser att det finns skyddsskäl. Spårbytesreglerna var dock aldrig avsedda som ett sätt att få skydd. För det finns den ordinarie asylprocessen och regler för att få uppehållstillstånd av skyddsskäl.
6. Spårbyte har inte varit viktigt för kompetensförsörjningen till svenska företag. Även om det ibland låter som att näringslivet står och faller med arbetskraftsinvandring är det påfallande tydligt att spårbyte inte varit vare sig viktigt eller efterfrågat. Svenskt Näringsliv, Gröna arbetsgivare, Visita, Livsmedelsföretagen och Almega har alla tillstyrkt att spårbyte avskaffas.
När Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist i SVT:S 30 minuter påstod att spårbyte var "efterfrågat från företagen" hade hon i alla fall inte pratat med de arbetsgivarorganisationer som tar ansvar för den svenska modellen och tecknar kollektivavtal.
Det säger något att de arbetsgivarorganisationerna som representerar de branscher där spårbyte varit vanligast också sade ja till att avskaffa systemet. Och det säger såklart också något om Centerpartiets brist på kontakt med det riktiga näringslivet.
7. Spårbyte har inte varit viktigt i välfärden. Statistiken är tydlig. Spårbyte har dominerats stort av restaurang och städ. Varken sjuksköterskor eller undersköterskor fanns med på listan över de tio vanligaste yrkena i den genomgång som fanns i utredningen SOU 2024:15. Där återfanns endast några tiotal vårdbiträden samt skötare, vårdare och assistenter. Vårdförbundets varning om kännbara effekter i vård och omsorg saknade stöd i data.
8. Övergångsregler hade haft liten effekt. Utredningen om avskaffat spårbyte, som S-regeringen tillsatte, föreslog inte några övergångsregler utan konstaterade att “en person som under asylprocessen påbörjat en etablering på den svenska arbetsmarknaden, och som i och för sig uppfyller kraven för arbetskraftsinvandrare, behöver därmed som huvudregel lämna Sverige för att göra ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd från utlandet.”
Det innebär att den som har ett jobb som uppfyller kraven för att få uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare kan resa ut från Sverige och söka ett sådant tillstånd från sitt ursprungsland. Så har också skett i flera fall.
Med övergångsregler avses i debatten ofta en modell där spårbytare skulle kunna byta till att bli vanliga arbetskraftsinvandrare men söka sitt arbetstillstånd utan att lämna Sverige. Med tanke på de yrken och lönelägen som dominerade bland spårbytare skulle det dock haft liten effekt. På tio i topp-listan bland yrken för spårbytare fanns endast två yrken som nådde svensk medianlön (enligt utredningen).
Spårbyte dominerades stort av yrken med löner som inte når upp till nu gällande lönekrav för arbetskraftsinvandring. Det var också orsaken till att avslagsfrekvensen för ansökningar om spårbyte var mycket hög. Under tioårsperioden 2013-2022 avslogs cirka 60 procent av alla ansökningar om spårbyte.
9. Lagrådet föreslog övergångsregler, men av en annan sort än den som ofta efterfrågas i debatten. Med övergångsregler avses i debatten om spårbyte alltså en modell där den som haft spårbyte skulle kunna förlänga sitt uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare utan att lämna Sverige.
Lagrådet skrev visserligen att regeringen borde överväga övergångsbestämmelser, men då för att hantera den “kö” av nya ansökningar om spårbyte som migrationsverket inte hunnit behandla innan lagen trädde i kraft. Den sortens övergångsregler hade lett till att fler kunna få chansen att få ett första uppehållstillstånd som spårbytare, men det hade inte gjort någon skillnad för dem vars uppehållstillstånd löper ut.
10. Det stämmer inte att spårbytet avskaffas retroaktivt. Uppfattningen om retroaktiv lagstiftning är vanlig i debatten. Kanske bygger den på ett missförstånd?
Uppehållstillstånd för spårbytare har aldrig varit permanenta. Alla spårbytare har haft ett tillfälligt uppehållstillstånd. Sådana löper på i två år, till slutdatum.
När ett tillfälligt uppehållstillstånd löper ut måste det förnyas enligt de regler som gäller vid det tillfället. Alltså på samma sätt som att den som vill förnya ett arbetstillstånd måste uppfylla de krav på försörjning som gäller nästa gång det är dags.
Spårbytare som varit här länge har alltså behövt göra en ny ansökan vartannat år. Efter fyra år kunde spårbytare - precis som andra - ansöka om permanent uppehållstillstånd eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Spårbytare som inte längre uppfyllt villkoren har fått avslag. Avslagsfrekvensen för ansökningar om spårbyte har generellt sett varit stor.
Det är alltså ingen som blivit av med sitt uppehållstillstånd i förtid på grund av att spårbytet avskaffats. Befintliga tillstånd för spårbytare gäller tills de går ut. Därför kommer det finnas spårbytare kvar till två år efter att lagen började gälla.
Det som hänt här är alltså att den som haft spårbyte inte kan söka på nytt som spårbytare utan behöver söka ett vanligt arbetstillstånd och sådana kan inte sökas på plats i Sverige.
Jämför detta med regeringens förslag om att återkalla permanenta uppehållstillstånd. Staten kommer då att upphäva fattade beslut. Där handlar det om retroaktiv lagstiftning.
Med detta sagt vill jag lägga till två saker för egen del. För det första tycker jag att det var en olycka att den liberala högern och miljöpartiet lyckades blanda ihop arbetskraftsinvandring och asylinvandring. Själv anser jag att vi måste ha två helt olika regelverk och att de inte får blandas samman.
Uppehållstillstånd av skyddsskäl (flykting eller alternativt skyddsbehövande) ska vi ge till den som behöver skydd enligt de kriterier som gäller. Punkt. Om flyktingen kommer att vara nyttig ska inte vara en del i det beslutet.
Arbetstillstånd ska vi bara ge när vi har behov av arbetskraft.
Spårbyte var det tydligaste exemplet på en sammanblandning av dessa två.
Den som likt Täby Arbetarekommun vill återinföra spårbyte, måste stå för att det handlar om att blanda samman arbetskrafts- och asylinvandring, om att kringgå reglerna för arbetskraftsinvandring. Jag anser att det skulle skada både den svenska arbetsmarknaden och den svenska modellen. Och en grund för den svenska modellen var - fram till Reinfeldt och miljöpartiet - behovsprövad arbetskraftsinvandring.
För det andra tycker jag illa om det vanliga argumentet att den som har gjort rätt för sig ska ha större rätt att stanna. Om vi börjar prioriterar nytta i asylprocessen kommer en ung man i fysiskt bra form alltid att få gå före en lite äldre kvinna med fysiska skador, då kommer den som själv tagit sig hit från ett välutvecklat land att få gå före en kvotflykting. Nyttoskälen hör inte hemma i diskussionen om skyddsskäl. Nyttoskälen har sin plats i systemet för arbetskraftsinvandring.
Johan Enfeldt är socialdemokrat från Enköping.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.