Svenska folket har redan sagt nej till euron
DEBATT Det är ett nej som makten vägrar acceptera, skriver Jan Svärd.
2003 åkte jag runt i Skåne. Jag kampanjade för att övertyga folk att rösta för att ha kvar den svenska valutan – och att rösta NEJ till Euron.
Det var politik på riktigt, där människor tog ställning därför att frågan handlade om deras vardag och deras framtid.
Folkomröstningen gav beskedet; 55,9 procent sa nej till euron. Svenska folket valde att behålla sin valuta – och därmed kontrollen över den svenska ekonomiska politiken.
Ändå dras frågan nu upp igen. Argumenten byts ut, men ambitionen är densamma.
Först var den svaga kronan problemet som skulle lösas med euron. Nu, när kronan stärkts, används i stället det geopolitiska världsläget som murbräcka. Rädslan får nytt språk, men målet är oförändrat: att flytta makt bort från väljarna.
I veckan som gick presenterades ännu en euro-utredning, beställd av näringslivet. Femhundra sidor tekniska resonemang som förväntas väga tyngre än ett folkbeslut.
Som om demokrati vore ett underlag bland andra, snarare än själva grunden.
Vi har sett detta förut. 1980 röstade svenska folket för att kärnkraften skulle vara avvecklad senast 2010.
Det löftet klarade inte mötet med politisk bekvämlighet. Avvecklingen sköts upp, omformulerades och glömdes bort. När utfallet blev besvärligt slutade man tala om folkvilja och började tala om ansvar.
Och nu talas det till och med om mera kärnkraftutbyggnad.
Liknande mönster upprepades i NATO-frågan. Ett av Sveriges största säkerhetspolitiska vägval genomfördes i expressfart, utan folkomröstning och utan folklig förankring.
Eliten – om det nu är det – tog beslutet själv och bad väljarna om förståelse i efterhand. Det är sådant som urholkar förtroendet för politiken.
Att införa euron är inget tekniskt justeringsbeslut. Det är ett politiskt lås. Att föra in Sverige i euron är för mig ungefär det samma som att välja en okvalificerad Tidöregering på livstid – utan möjlighet till omval när verkligheten visar att kursen var fel.
Svenska folket har redan sagt nej till euron. Det är inte otydligt, inte gammalt och inte förhandlingsbart. Att låtsas som att beslutet gått ut i datum är inget ansvarstagande – det är ett aktivt försök att montera ner demokratin när den levererar fel svar.
Vi har sett metoden förut. Kärnkraften skulle vara avvecklad 2010. NATO skulle förankras. Euron skulle vila i folkomröstningslådan. När eliten blev otålig byttes respekt mot expressbeslut och argument mot maktspråk.
Ett nej är inte ett hinder i vägen för makten. Det är själva poängen med demokrati. Den som inte accepterar det bör inte kräva väljarnas förtroende – utan först rannsaka sitt eget förakt för dem.
Jan Svärd är författare och ordförande i Socialdemokrater för Reformer i Malmö.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Precis: ” Att föra in Sverige i euron är för mig ungefär det samma som att välja en okvalificerad Tidöregering på livstid – utan möjlighet till omval när verkligheten visar att kursen var fel.” #euro
Ser att diskussionen för och emot pratar om olika saker. De som är för lyfter att vi behöver vara med för vara med att påverka de ekonomiska krafter som vi kallar marknaden i världen samt de allt mer militanta stormakterna. De som är emot talar om hur det kan påverka Sverige negativt. Min åsikt är att med eller inte så är vi kraftigt påverkade av vad som händer i världsekonomin så det kommer vi inte undan. Att då välja att inte kunna påverka känns främmande för mig som socialdemokrat.