Sjukvården pekas nästan alltid ut som väljarnas viktigaste fråga. Men det finns ändå en bild av att sjukvårdspolitik är oerhört komplicerat och svårt.

Det är stora och tekniska system, på nationell, regional och kommunal nivå. Skillnaderna mellan partierna beskrivs som ganska små.

Inget kunde vara längre från sanningen.

Ska vården vara jämlik och ges efter behov, eller ska den som har råd kunna köpa sig före i kön? Svårare än så är det inte.

Det är det höstens val handlar om, och det är där konflikten mellan oss socialdemokrater och högern ligger.

Om högern får styra över vården kommer din vårdcentral en dag se ut som en flygplats. Där det finns en snabbkö för de som betalar extra, och en annan längre kö för oss andra.

Det kan låta som en skräckbild, men det är ett verkligt hot och den utveckling vi redan ser idag. Det börjar i välbärgade stadsdelar i Stockholm, men sprider sig till resten av landet.

I höstas kom en nyhet i Dagens Industri som inte väckte särskilt stor uppmärksamhet. Vårdbolaget GHP Speciality Care öppnar en urologisk klinik i anslutning till Nya Karolinska sjukhuset (NKS) i Solna.

I ett pressmeddelande berättar bolaget att detta är en del av en strategi för att utföra mer vård åt försäkringsbolag. Bekvämt nog nära till den offentliga vårdens IVA-platser och röntgenkapacitet.

Tunnelbanan i Stockholm fylls samtidigt av kampanjer från Medicheck AB som utlovar snabba digitala besök till en specialist. Eftersom du är speciell så ska du få träffa en specialist. Om du kan betala för dig, givetvis.

Ingenstans är denna utveckling lika tydlig som i Region Stockholm, Moderaternas skyltfönster. Och grunden för den här privatfinansierade vården är högerns återkommande marknadsexperiment i Stockholmsvården.

Här har vi har landets mest privatiserade sjukvård. Med 38 separata vårdmarknader med fri etableringsrätt och dragningsrätt på skattepengar för vårdbolagen, och över 4 000 enskilda vårdavtal.

Privatiseringarna i Stockholmsvården undergräver grundprincipen om vård efter behov på framförallt två sätt.

För det första leder marknadslösningarna till att vårdbolag riktar in sig på de patienter som det går att tjäna mest pengar på. Och det är inte cancersjuka, äldre eller personer med funktionsnedsättningar.

Över hälften av alla gynekologmottagningar i Stockholm ligger i innerstaden. Samtidigt som det inte finns en enda mottagning för kvinnorna i kommunerna Haninge, Tyresö, Huddinge och Nynäshamn.

Mer än dubbelt så många barn och unga på Östermalm har besökt barn- och ungdomsmedicinska mottagningar än barnfamiljer i Nynäshamn. Det finns tre mottagningar på Östermalm, men ingen i Nynäshamn.

För det andra handlar det just om privata sjukvårdsförsäkringar. Det är fritt fram för vårdbolagen att ha två separata köer - en för skattefinansierad vård och en för privatfinansierad.

Informationen ”på uppdrag av Region Stockholm” ger en legitimitet som kan användas för att även locka privatbetalande kunder.

Vårdgivarna erhåller en högre ersättning för behandling av försäkringspatienter. Den vanligaste försäkringstagaren är en man med hög inkomst och lång utbildning. Att det ser ut så är givet eftersom försäkringsbolagens logik bygger på riskfördelning – då det är fördelaktigt att försäkra personer med låg sjukdomsrisk.

Framväxten av privata sjukvårdsförsäkringar är ett resultat av politiska beslut från högern. Det gör att vi på samma sätt kan hejda utvecklingen.

De dubbla köerna måste bort. Sammanblandningen av privat och skattefinansierad vård måste upphöra. Det ska inte gå att ha avtal med det offentliga och samtidigt ta emot patienter med privat sjukvårdsförsäkring.

Vård är inte en marknad där patienter är kunder, utan det ska vara en trygghet för oss alla den dag vi eller våra nära och kära behöver den.

Därefter måste vi ta tillbaka den demokratiska kontrollen över sjukvården. Marknadsexperiment kan man ägna sig åt någon annanstans.

Talla Alkurdi är regionråd i opposition med ansvar för hälso- och sjukvård i Region Stockholm.