Tidöpartierna struntade i sina välfärdslöften
DEBATT SD står till höger om Orbán och Meloni, skriver Peter Gustavsson och Mats Wingborg.
Det har talats mycket på senare år om de klassiska borgerliga partiernas anpassning till Sverigedemokraterna i synen på invandring, identitet och kultur. Men det har talats mindre om SD:s anpassning till Moderaternas syn på ekonomi och välfärd.
Sverige är dessvärre långt ifrån unikt med ett parti som SD som sniffar på regeringsmakten. Men idag står partiet till höger om många av Europas högerradikaler i den ekonomiska politiken. Detta trots att de fram till 2015 beskrev sig själva som ett mittenparti.
SD:s välfärdsfientlighet inskränker sig inte till att stänga ute nyanlända från socialförsäkringarna. Nu vill de också försvaga den sociala tryggheten för den inhemska befolkningen, i syfte att göra Sverige till ett mindre attraktivt land att invandra till. Välfärdsbromsen blir en invandringsbroms.
Här sticker SD ut bland högerradikala partier i Europa. Medan Victor Orbán i Ungern och Giorgia Meloni i Italien satsat på att stärka barnfamiljers ekonomi för att vända födelsetalen, så har SD stoppat höjningar av barnbidraget och vill särskilt dra in ekonomiskt stöd som riktar sig till familjer med många barn.
Det är några av våra slutsatser i boken “Hej då Tidö – Bokslut över en regering”. I boken beskriver vi hur Tidöpartierna svikit en lång rad vallöften om billigare falukorv och el, århundradets vårdreform och reglering av marknadsskolan.
I stället har de prioriterat sänkta skatter och att lämna de privata skol- och vårdkoncernernas vinster i fred. Konsekvenserna för svenska folket är allvarliga.
Tidöpartierna gjorde vad de lovade i migrationspolitiken – så till den grad att konsekvenserna av politiken nu slår tillbaka i form av kritik mot tonårsutvisningar och deporteringar av folk som jobbar i bristyrken.
De har också skärpt straffen och byggt fler fängelser – utan att gängmiljön minskat. Och de har sänkt skatterna som utlovat – med följden att välfärden skärs ner och finansministern nu varnar för att pengarna är slut.
Samtidigt så har hundratusen fler blivit arbetslösa, och pressas nu hårt av sjunkande ersättningsnivåer som kommer tvinga långtidsarbetslösa till soss. Vårdköerna är rekordlånga medan kroniskt sjuka har fått sina medicinkostnader höjda med mer än 50 procent. Sverigedemokraternas tandvårdslöfte blev till en framtandsreform för pensionärernas tandrader 1-5, som betalas genom att unga vuxna får betala betydligt mer.
För klimatmålen har Tidöregeringen inneburit ett trendbrott med stigande utsläpp – inte minst från vägtrafiken. Man har lagt en död hand över utbyggnaden av ny vindenergi, samtidigt som kärnkraftsplanerna förblivit just – planer. Och under tiden byggs nya kablar till utlandet som lett till att svenskarna återigen fått betala höga elpriser denna vinter.
Även om de fyra partierna skulle vinna nästa val, så är Tidöavtalet redan utdömt av Jimmie Åkesson som kräver platser i regeringen.
En SD-regering på riktigt skulle innebära att partiets ministrar kan ge direktiv till myndigheter, tillsätta och avsätta myndighetschefer och förhandla med andra regeringar. Då är dagens Tidöregering en västanfläkt i jämförelse, på samma sätt som Donald Trumps andra mandatperiod skiljer sig kraftigt från den första.
Sverigedemokraterna har dominerat svensk politik från sidlinjen under tio års tid. I årets val kan de ta steget in i regeringen. Men valet kan också leda till en vänstermajoritet – för första gången på tjugo år.
På valdagen vinkar vi hej då till Tidöregeringen. Men vad som kommer i dess ställe – det är upp till väljarna.
Peter Gustavsson och Mats Wingborg är författare till “Hej då Tidö – Bokslut över en regering” (Verbal förlag).
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Ja det är riktigt illa. Och att även S låter sig påverkas av SD är det allra värsta! Socialdemokratin måste visa att en annan väg är möjlig.
Framförallt ifråga om försvars- och säkerhetspolitik tenderar övriga partier att överbjuda varandra i löften om "tuffa tag" mot "främmande krafter". SD är opinionsledande i kraft av sin fascistiska ideologi ( ... och då menar jag inte att de "är fascister" som skällsord, utan som vetenskaplig definition).
Detta spiller över till exempelvis systemet socialförsäkringar. SD:s attack mot flerbarnsstöd är specialdesignat just för att träffa hushåll med annan kulturell bakgrund än vad man brukar hitta i den postindustriella världens sekulariserade konsumtionsmönster: Många barn och starka släktband; (såsom dem vi själva haft i Sverige för 100 á 150 år sedan) kännetecknar alltjämt stora grupper flyktingar och andra invandrare. Det är just på dem SD siktar.
Socialdemokraternas ledare begår misstaget att inte ta på allvar senaste kongressens beslut ifråga om just de så kallade säkerhetsfrågorna. De tycks nöja sig med att tuta och tjuta om "tuffare tag" och "tioårskontrakt" med moderaterna i hopp att det är så man vinner val.