Nu pågår inom socialdemokratin en så kallad dialog om Nato. Hittills i debatten har argumenten för ett medlemskap varit helt dominerande och vare sig riskerna eller svagheterna i Nato-förespråkarnas argumentation har kommit fram i tillräcklig utsträckning.

Som en följd har opinionsstödet för Nato-medlemskap ökat snabbt. Men det är osannolikt att stödet skulle bestå om riskerna med Nato diskuteras mer. Socialdemokraterna måste hålla fast vid sitt kongressbeslut.

Följande bör lokalorganisationerna svara den socialdemokratiska partistyrelsen i den kommande dialogen. 

1.     Fattat kongressbeslut gäller. Rysslands angrepp på Ukraina förändrar den säkerhetspolitiska ordning som byggts i Europa efter Kalla krigets slut. Men vår alliansfrihet är två sekel gammal och den är byggd för att hantera situationer som denna.

Ryssland/Sovjetunionen har angripit andra stater vid ett stort antal tillfällen. Sverige har då hållit fast vid alliansfriheten. Det har varit bra för vår säkerhet och för stabiliteten kring Östersjön.

Rysslands angreppskrig på Ukraina, hur fruktansvärt det än är, ger lika lite som tidigare krig skäl till en annan hållning. Kongressbeslutet från i höstas måste därför ligga fast: ”Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa – också kring Östersjön.” 

2.    Sverige blir primärt kärnvapenmål. De kollektiva försvarsförpliktelserna och ytterst Nato-ländernas kärnvapenparaply syftar till avskräckning. Men det finns ett pris för detta, och det är att Sverige blir en del av Natos frontlinje.

Sverige avancerar därmed i militär-strategisk betydelse och blir, vid en stormaktskonflikt, ett primärt kärnvapenmål och riskerar fullständig ödeläggelse.  

3.    Realism om stabiliteten kring Östersjön. Sverige fattar självständigt sina säkerhetspolitiska beslut, men det måste göras utifrån en realistisk syn på säkerhetspolitik.

Rysslands svar på ett Nato-medlemskap måste tas in i kalkylen, och vi måste ta på allvar de konsekvenser som följer av att företrädare för Ryssland hotar med kärnvapeneskalering i Östersjöregionen. En sådan hållning innebär inte att vi accepterar Rysslands agerande, utan endast att vi ser realistiskt på hur Ryssland de facto kan komma att agera och hur det påverkar vår säkerhet.

Ett Nato-medlemskap ökar spänningarna kring Östersjön och därmed risken för en förödande stormaktskonflikt med kärnvapen.

4.    Vårt val måste vara oavhängigt Finlands. Under kalla kriget skulle Sverige ha försatt Finland i en svår situation om vi valt att gå med i Nato. Men det omvända gäller inte idag. Vi måste inte gå med för att Finland gör det. Sveriges säkerhet, eller för den delen Finlands säkerhet, påverkas inte av att Sverige står utanför Nato samtidigt som Finland går med.

Sverige skulle bli inringat av Natoländer och vårt samarbete med Finland behöva omstöpas till att ske inom ramen för våra Natosamarbeten. Men något tungt vägande skäl att gå med i Nato för svensk del följer inte av en finländsk medlemskapsansökan. 

5.    Inga skäl till en snabb process. Det vi bevittnar just nu är en militär katastrof för Ryssland, och det är tydligt att Putin inte har kapacitet att framgångsrikt föra ett stort regionalt krig, än mindre starta två sådana krig.

Det beslutsfönster som talats om och som sägs motivera en snabb svensk process om Natomedlemskap, bygger på det gamla scenariot om att Ryssland relativt snabbt skulle ta kontroll över Ukraina och sedan, av inte helt lättförstådda skäl, skulle påbörja ett nytt krig vid Östersjön.

Men Ryssland kommer för lång tid att vara indragen i ett ockupationskrig i Ukraina, vilket gör varje scenario om ett ryskt angrepp på Sverige i närtid till ytterst osannolikt. Det finns därför inte några skäl till ett snabbt beslut i Nato-frågan. 

6.     Natos kollektiva försvarsmekanism är inte automatisk. Det är en vanlig missuppfattning att Natos artikel-5-åtagande om kollektivt självförsvar träder i kraft automatiskt vid ett angrepp på ett Natoland. Så är inte fallet. Nato fattar beslut i konsensus. Artikel 5 har endast trätt i kraft vid ett tillfälle, och då var det inte fråga om en potentiell stormaktskonflikt.

En realistisk syn på säkerhetspolitik gör att vi måste fråga oss om vi är helt säkra på att övriga Nato-länder – inklusive Orbans Ungern, Erdogans Turkiet och ett möjligt framtida USA lett av Trump - i konsensus skulle vara beredda att riskera ett kärnvapenkrig med Ryssland vid ett angrepp på Nato-landet Sverige? Är vi inte helt säkra på ett jakande svar på denna fråga, bör vi inte bygga vår säkerhet på ett Natomedlemskap. 

7.     Väpnad alliansfrihet är vårt alternativ. Sveriges huvudproblem är inte att vi står utanför Nato, utan att vi är militärt svaga. Under kalla kriget kunde Sverige hävda sin alliansfrihet genom att samtidigt ha ett mycket stort försvar.

Vi måste återgå till en sådan ordning, där vi kan försvara oss själva. Det kräver stora anslagsökningar till försvarsmakten, invasionsförsvar och värnplikt. 

8.     Folket bör besluta om sitt eget öde. Nato-medlemskap är en mycket stor fråga som rymmer stora risker. Därför bör folket ha möjlighet att påverka. Ett beslut om att gå med bör inte fattas av sittande riksdag, eftersom frågan inte har diskuterats i någon valrörelse.

Det finns därmed två vägar att gå. Nato kan göras till en valfråga i höstens val, det är den ena vägen. Andra viktiga valfrågor kommer då helt att överskuggas. Det förutsätter även att Socialdemokraterna står fast vid sitt kongressbeslut, eftersom väljarna i annat fall inte har några realistiska möjligheter att stoppa ett medlemskap. Alternativet är att låta Nato-medlemskapet avgöras i en folkomröstning efter valet.

Tony Johansson, är doktor i ekonomisk historia, S-tjänsteman och författare

PS. Det är fritt fram att använda hela eller delar av denna artikel som underlag till svar till partistyrelsen i den pågående dialogen. Jag avsäger mig alla texträttigheter. DS