"Trygghetspolitiken" hotar demokratin inifrån
DEBATT Det är inte i lugna tider som principer prövas – det är när de hotas som de måste försvaras, skriver Janne Fröderberg.
Vid kongressen i Göteborg antog Socialdemokraterna en rad efterlängtade vänsterreformer: slopandet av F-betyg, avskaffat karensavdrag och omfattande välfärdssatsningar.
Men samtidigt förstärks kontrollsamhället – med fler gränser, fler poliser och hårdare krav i migrationspolitiken.
I jakten på trygghet riskerar vi att offra det som gör samhället verkligt fritt: rättssäkerhet, tillit och jämlikhet. Frågan är inte bara vilken politik vi för – utan vilket samhälle vi bygger. Ett med broar – eller med murar?
En balanserad vänstersväng – men till vilket pris?
Med beslut om höjt barnbidrag, en statlig investeringsbank, slopat karensavdrag och avskaffat F-betyg markerar partiet tydligt en vänsterinriktning. Det är en välkommen förflyttning bort från nyliberal marknadslogik mot ökad jämlikhet och social trygghet.
Men när denna utveckling samtidigt ackompanjeras av skärpta statliga restriktioner och gränskontroller, riskerar den att underminera sig själv.
Rättsstaten under press i brottsbekämpningens namn
Beslutet att inrätta en polisstation i varje kommun – dygnet runt – och ett förstärkt fokus på "lag och ordning" är i sig inte fel.
Men kombinerat med antimaffia-lagstiftning och särskilda insatser i utsatta områden finns en reell fara för överdriven övervakning och ett gradvis urholkande av rättsstatens principer.
När rättigheter offras för att bekämpa dem som bryter mot lagen – vad säger det om vår syn på medborgarskap och demokrati?
Social kontroll i integrationens namn
Det nya migrationsprogrammet – som vill förhindra anvisningar till utsatta områden, införa krav på inkomst och utbildning samt prioritera språkkunskaper – syftar till att motverka segregation.
Men risken är att vi i stället bygger samhällsskikt utifrån socioekonomi och ursprung, där människor inte längre ses som jämlika medborgare, utan som potentiella riskgrupper.
Hur bygger vi ett demokratiskt folkhem – inte ett befäst fort?
Reformer som det avskaffade karensavdraget och satsningar på skola, välfärd, energi, kollektivtrafik och arbetstidsförkortning är viktiga. Vi behöver inte välja mellan frihet och trygghet – vi kan och måste värna båda.
Men det måste ske utan att underminera rättssäkerhet, personlig integritet och alla människors lika värde.
Hur ska detta tolkas – och vad är riskerna?
Om vi låter demokratins nödvändiga verktyg – såsom polisväsendet, migrationskontroll och integrationstester – förvandlas till maktmedel riktade mot medborgarna, vad säger det om oss när demokratin sätts på prov? Det är inte i lugna tider som principer prövas – det är när de hotas som de måste försvaras.
Om vi i denna stund bygger murar mot osäkerheten, vad är det då för framtid vi köper till priset av vår frihet?
Som demokratiska socialister bör vi kräva:
Att trygghetspolitiken aldrig får överordnas rättsstatens principer.
Att integrationspolitiken bygger på tillit – inte kontroll.
Att statliga verktyg används för att stärka demokratin – aldrig för att begränsa den.
Att det allmänna verkar för allas bästa – utan att cementera ojämlikhet.
En välfärd som bygger på devisen: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Därför är det nu som vi – du och jag, alla vi tillsammans, partikamrater på gräsrotsnivå – som måste höja rösten.
Vi kan inte stillatigande se på när demokratins verktyg används för att inskränka den. Vi måste organisera, påverka och formulera en politik som förenar trygghet med frihet – som bygger samhörighet, inte misstänksamhet.
Socialdemokratisk politik är vad vi tillsammans gör den till.
Med kongressen i ryggen tar vi höjd för framtiden – för demokrati, jämlikhet och rättsstatens principer.
Det demokratiska folkhemmet byggs underifrån. Börja där du står.
Janne Fröderberg är socialdemokrat i Linköping.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Jaja, populism föder populism. Trots att våldsbrottsligheten - det dödliga våldet - är lägre i dag än på 1970-talet när jag var ung springer alla partier åt samma håll. Man vet inte hur man ska hantera gängen. Strängare straff, inte ens dödsstraff har hållit folk borta från brott. Hela den här krimjakten beror på att ingen som pekat på forskning blir lyssnad på. Det är enklare att höja straff o utvisa hederliga invånare i migrationspolitikens namn. Allt det här döljer den ekonomiska brottsligheten som ingen skrivit om förrän det började handla om utländska medborgare. Det är mina barnbarn och barnbarnsbarn som får möta de där machograbbarna när de kommer ut från kåken om 10, 20 eller 30 år. Den nuvarande politikergenerationen är i sanning en skiträdd skara och media hjälper till eftersom artiklar om brott driver tittare, lyssnare och läsare. Att bilden är falsk och överdriven - ingen bryr sig. Alla har gått på en fake bild som nu innebär syndabockssyndrom och att demokratin på sikt är hotad. Själv ropar jag i öknen könner jag och får höra "att det är inte som förr...." Det avfärdar allt det som tidigare kallades för social ingenjörskonst och empiri
”I jakten på trygghet riskerar vi att offra det som gör samhället verkligt fritt: rättssäkerhet, tillit och jämlikhet. Frågan är inte bara vilken politik vi för – utan vilket samhälle vi bygger.”
Det är exakt det rätta angreppssättet vi behöver för att komma tillrätta med vårt sjuka samhälle. Det fordras en ledning som ägnar 80% av sin tid åt detta och vässa språket och talen utifrån dessa premisser.
Men vår ledning är långt ifrån än. Vi satt upp i ledningen duktiga socialdemokrater inom dagspolitik - inte någon med förmåga att från ett högt torn med kikare, se bort om det basen själv förmår se. Inte heller någon som passionerat förmår mejsla ett samhälle byggt på gemenskap och kärlek, istället för misstänksamheter och hårda nypor.
Be vår fd justitieminister Morgan Johansson backa klockan. Ge honom ett gigantiskt SUDDGUMMI så han kan förgöra det han gjort.
Be Göran Persson att göra likadant vad gäller att ge vika för George W Bushs idiotiska ’War on Terror’.
Det är Aldrig för sent, mina kamrater!
Det går att samla krafter för det goda samhället som tjänar oss alla. Ett samhälle som andas frihet, där ansikten bär på ett stort smile. Där alla ser o hör alla, där alla genuint vill väl - så även i sömn och i dröm.