Tullkriget handlar om att USA tappat kontrollen
DEBATT Asiens framgångar visar att det går att expandera produktionen för det gemensamma bästa, skriver Oskar Brandt.
Kraven på Sveriges och andra länders Natomedlemskap, risken för allt mer krig i Mellanöstern och dramatiken mellan Ryssland, Kina och väst hänger ihop.
Fast nu lämnar Trump kanske Ukraina och Europa åt sitt öde med Ryssland i öst? USA behöver istället konkurrera med den ekonomiske fienden Kina.
Vissa tror att USA kanske allierar sig med både Ryssland och Kina. Vissa hade en förhoppning om att Trump med sina goda relationer till Ryssland och Kina skulle leda till mindre risk för världskrig. Men nu gör Trump anspråk på Grönland och Panama-kanalen.
Trump startar ett tullkrig för att skydda amerikansk produktion. Detta tullkrig berör väldigt många länder och kontinenter samt även Europa. Amerikansk utrikespolitik styrs i slutändan av olika maktstrukturer som ett byte mellan Demokraterna och Republikanerna vid makten inte ändrar stort på.
Vad beror dagens militära upprustning, skiftande allianser och aggressiva stormaktsspel på? Kan krig hindra Kina från att bli världens största ekonomi och främsta industristat?
På 1970-talet var det storkrig mellan USA och Vietnam. Det var också ett allvarligt krig mellan Israel och dess grannstater. Samtidigt stödde USA militärkupper mot demokratier i Sydamerika.
Allt detta förstörde produktionsfaktorer som varor, fabriker och människoliv över jorden. Det uppstod då inflation mitt i en lågkonjunktur.
Högertänkare som Milton Friedman och Ayn Rand sådde då fröna till idéerna om att välfärd inte var lönsam. VD:arna i Sverige var arga för att de bara tjänade drygt 9,5 gånger mer än en industriarbetare. Tung industri i många västländer samt varven och textilindustrin i Sverige flyttade till låglöneländer i Asien.
Det uppstod en föreställning om att det gemensamma bästa var för dyrt.
Sedan 1980-talet har mycket av världens produktion flyttat till låglöneländer – framför allt Kina. USA valde att behålla sin globala dominans inte genom industri, utan genom finans.
Dollarn förblev världens handelsvaluta. Washington litade på att detta "dollarvapen" skulle räcka för att hålla världen i schack. Men den verkligheten börjar rämna.
För att minska beroendet av det väststyrda SWIFT-systemet lanserade Kina redan 2015 ett eget internationellt betalningssystem – CIPS, Cross-Border Interbank Payment System. Sedan dess har det vuxit i rasande fart.
2023 hanterade CIPS över 6,6 miljoner transaktioner till ett värde av 123 biljoner yuan, och över 1 491 banker i 109 länder är nu anslutna. Det betyder att fler och fler länder kan handla direkt i kinesisk valuta – och därmed undvika dollarn.
Detta är inte bara teknik. Det är geopolitik. CIPS utmanar själva grunden för USA:s globala makt: dollardominansen. Och det är en stark förklaring till varför USA:s hållning gentemot Kina blivit mer aggressiv – med handelskrig, sanktioner, propaganda och ökad militärnärvaro i Asien som följd.
När produktionsmakt möter finansiell kontroll, förändras världsekonomins spelregler. Kinas växande roll i realekonomin börjar nu få stöd av dess alternativa betalningssystem. Därmed eskalerar konkurrensen om kontrollen över världsekonomin.
Teorin keynesianism utvecklades av John Maynard Keynes och Stockholmsskolan i Sverige. Västerlandet började använda den från 1930-talet.
Teorin betonar statens roll i att hantera ekonomiska cykler genom aktiv ekonomisk politik, särskilt under lågkonjunkturer. Genom att investera i infrastrukturprojekt och andra offentliga arbeten kunde staten skapa arbeten och öka konsumtionen. Detta minskade kraften i lågkonjunkturerna.
Olika staters expansiva, keynesianska politik hjälpte också till att bygga upp nya industrier. Staten investerade i forskning och utveckling samt gav stöd till nya branscher som elektronik och bilindustri. Många länders ekonomier blomstrade och blev diversifierade.
Marshallplanen, en keynesiansk biståndsåtgärd från USA till Europa efter andra världskriget, skulle få kontinentens ekonomier och industrier återuppbyggda och på fötter igen. Europa fick inte bara ekonomiskt stöd utan också hjälp med återindustrialisering. Detta stimulerade till blomstrande stabila marknader och främjade internationell handel.
Väst prövade Morgenthau-planen innan Marshall-planen. Morgenthau-planens syfte var att avindustrialisera Tyskland efter kriget. Tyskland skulle inte kunna starta storkrig igen.
Det blev dock problem med matförsörjningen. Ett land som varit eller är en industristat behöver både ett välmående jordbruk och en stark industri för att överleva. Därför lanserades Marshall-planen för Tyskland och resten av Europa.
Fortfarande bygger tyvärr internationellt bistånd och många ekonomiska institutioners råd till fattiga länder i kris på Morgenthau-planen. (Reinert, Erik, S. ”Global ekonomi”, Premiss förlag [Stockholm, 2008]).
Marshall-planen gick tillbaka på århundraden av ekonomer i Europa som försökt effektivisera sina moderländers ekonomier i militär och ekonomisk tävlan med sina grannländer.
Under dessa sekler då Europas ekonomier blev kapitalistiska och industrialiserade förstod ekonomerna vikten av att innan ens egna industrier var starka nog för global konkurrens behövde de ekonomiskt och protektionistiskt skydd av sin egen statsmakt.
Staten skapade även ett stort inslag av common good (det gemensamma bästa). Delvis uppstår detta när lönsamma yrken handlar med olönsamma så att köpkraften sprids. Det maximerar produktionen. Effekten blir att välmående kunskapssektorer kan byta teknikidéer med varandra.
Medelamerikanen har inte sett ekonomisk förbättring på 50 år sedan oljekrisen på 1970-talet. Många i USA är så fattiga att de stjäl mat i livsmedelsbutikerna och lämnar avföring på golven trots vetskap om att de kommer att arresteras snart därefter. Den rikaste procenten mår dock mycket bra.
Även i Europa sjuder idag missnöjet. Arbetslösheten ligger på runt 10 procent eller högre. Högerextrema partier spelar ut grupper mot varandra. Många har osäkra anställningar. Det är lätt att bli sjuk av att arbeta och sedan utförsäkrad.
Åtstramningspolitiken har många debatterat sedan finanskrisen 2008. Det offentliga investerar otillräckligt i produktionen, sysselsättningen, klimatet, välfärden och forskningen. De bristande investeringarna skyller makten på statens brist på finanser.
För svenska staten är det dock gratis att skapa pengar, men för medborgare, företag och andra myndigheter är det inte det. Sveriges och många västländers självvalda ekonomiska tvångströja gör oss beroende av utländskt och inhemskt privat finanskapital. Mervärdet av det vi producerar och våra naturresurser hamnar i utlandet och ofta i Asiens expansiva ekonomier.
Asiens industriella ekonomi har blomstrat i årtionden. 1999 köpte Ford svenska Volvo Cars för att det svenska företaget saknade kapital. Därefter såldes företaget till kinesiska Geely för 13 miljarder.
Svenskt kapital och en stor del av svensk industri har sålts ut, särskilt till Kina.
Utöver att svenskt kapital försvinner till Kina, har alla kinesiska medborgare en skyldighet att samarbeta fullt ut med underrättelsetjänsten. Gissa om detta medför risk för industrispionage.
Även under den sena delen av kolonialismen lärde sig bland annat Asiens företagare delar av moderländernas teknik genom att plocka isär produkter eller arbeta med delar av dem.
Många länder i Asien lyckades höja sin industriella nivå så att de kunde ta över arbetena som Väst outsourcade. Detta säger forskaren Alice Amsden i fackboken The Rise of ”The rest”, Oxford University Press (New York, 2001). Asien var kloka nog att inte lita på marknadens osynliga hand som Väst länge velat påtrycka det globala Syd.
Global frihandel fungerar först jämlikt när eftersatta länders industrier utvecklats tillräckligt. När Europa började minimera statligt penningskapande från 1970-talet och allt mer avvecklade skyddet för sina industrier, började Asien och särskilt Kina med institutionellt stöd till sin industri.
Många stater i Asien som gjorde klivet in i industrialiseringen tog aktiv kontroll. De stödde företag som skaffade sig nödvändig kunskap. Staten hjälpte de mest effektiva företagen. Staten gynnade företag som ville producera det staten behövde. När marknaden inte kunde eller ville, startade staten de företag som behövdes.
Enligt rapporten ”Credit as an Instrument for Growth” (University of Würzburg, 2023) av Peter Bofinger etc har krediter från statliga, kinesiska banker och en expansiv finanspolitik när väst började begränsa detsamma spelat en stor roll för kinesisk industrialisering.
Sydkorea och Taiwan har blivit rika industriländer. Kina har klättrat till global medelklass. Liknande metoder använder nu Indien, Indonesien, Thailand och Vietnam.
Vissa av dem som klättrar uppåt drar till sig investerare vars stora penningsatsningar påverkar fastighetsbranschen eller valutakurserna kraftigt uppåt när ekonomin går bra. Men när investerarna drar sig ur, blir det stora finans- och valutakriser. Många av dessa länder har också lån i utländsk valuta. Vid valutafall, blir det dubbelt så dyrt att betala av krisen.
Japan imiterade på sin tid Tysklands industrialiseringsmetod. Tyskland hade i sin tur hämtat inspiration från USA. Även Afrika, Västasien och Latinamerika använde liknande metoder på 1950-, 60- och 70-talen.
Dessa regioner kunde kanske också ha blivit rika om inte de redan rika länderna blivit rädda för konkurrens och stoppat dem. Detta har lett till den stora flyktingvågen och arbetskraftsinvandringen till Västerlandet.
Den produktionsinriktade ekonomin för allas fördel fungerar i Asien. Vi borde kunna göra på samma sätt och satsa på det gemensamma bästa. Exempel är grön teknik och ekonomi, fler kunskapskrävande arbeten med bättre villkor, ett hållbart jordbruk och bättre sjukvård.
Att tro att marknaden skyddar det gemensamma bästa är en vanföreställning. Globaliseringen drevs av kapitalisternas vilja att minimera företagens kostnader för arbetskraften. Detta har underminerat befolkningens köp- och konkurrenskraft i Västerlandet.
Henry Kissinger oroade sig i The Economist den 17 maj 2023 över den ökande teknologiska och ekonomiska konkurrensen mellan Kina och Amerika, med artificiell intelligens (AI) som ett extra hot. Kissinger jämförde dagens situation med tiden före första världskriget, där små politiska obalanser i maktfördelningen kan leda till katastrofala konsekvenser.
Ägande bygger på olika former av kontroll. Eftersom det inte finns någon internationell polis som upprätthåller Västs globala egendomar, rustar nu många länder för krig i tävlan om jordens ekonomiska och industriella resurser.
Ett alternativ hade varit att världens länder utvecklade det gemensamma bästa i varje land för att kunna försörja sig själva och bara hade jämlik, global handel vid behov.
Historien sedan 1970 visar den industriella kraften i statlig planering, tillräckliga statsbudgetar, en stark inhemsk produktivitet och köpkraft samt en jämlik världshandel.
Detta ger ett ökat välstånd för hela befolkningen i varje land på jorden.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
 | A guest post by
|
Bland intellektuell vänster råder en utbredd missuppfattning att marknadsekonomi alltid går hand i hand med kapitalism; att de är varandras synonymer. Detta är en djupt beklaglig missuppfattning.
I verkligheten är det närmast tvärtom så, att planekonomi är lättare att infoga i kapitalistiskt centralstyrda samhällen än i sådana system där besluten är distribuerade på ett större antal - kanske rentav alla - människor. Kapitalismen har inget som helst monopol på marknadsekonomi.
ETT gyllene undantag finns dock. Och det är arbetsmarknaden. Kapitalismens absoluta grundbult består i rätten att fritt sälja och köpa arbetskraft; skyldigheten för varje proletär är ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Utan denna diktatur dör kapitalismen.
I övrigt välkomnar jag Oskars ansats att bringa reda i geopolitiken bortom valfria presidenter.
Applåder för detta! Och låt oss mera resonera BRICS!
Väl upplyst som alltid. Tack Oscar för att du generöst delar med dig en så värdefull kunskap i dessa dunkla tider. Viktigt att vi blir fler som vet. Därför är jag tacksam för forumet här som kittet för socialdemokrater landet över.
Märkligt att modern människa ska vara lika illa utrustad att förstå det som avgör ens liv 2025. Människorna i antiken har knappt något att avundas oss.
”Kraven på Sveriges och andra länders Natomedlemskap” – gillar starkt det första ordet i citatet. Rätt retorik leder till verklighetsförankrat tänkande hos massorna och rätt och demokratiska beslut på nationell nivå. Inget fummel som ”en handfull motståndare”.
”Amerikansk utrikespolitik styrs i slutändan av olika maktstrukturer som ett byte mellan Demokraterna och Republikanerna vid makten inte ändrar stort på.” Exakt så. Ett ämne för en objektiv forskning – men varför skall våra universitet driva självständig forskning för?? Hellre hacka på länderna man vill åt i resten av världen med fel narrativ för att få med sig opinionen här hemma.
”Högertänkare som Milton Friedman och Ayn Rand” … hade hellre använt det oskyldiga ordet ”neo-liberala” tänkare. Neo-liberalismen som vi socialister i bästa fall inget har emot (politiskt) och i värsta fall omfamnar vi dess sämre sida, ekonomismen. Med rätt retorik kan vi göra en ordentlig självrannsakan. Jag kan säga att vi här rör vid socialdemokratins nervsystemets sjukdom. Det beskriver du i förbifart väl här: ”det gemensamma bästa var för dyrt”. Dyrt för vem? Är förlust av demokrati billigare?
”Detta är inte bara teknik. Det är geopolitik. CIPS utmanar själva grunden för USA:s globala makt: dollardominansen. Och det är en stark förklaring till varför USA:s hållning gentemot Kina blivit mer aggressiv – med handelskrig, sanktioner, propaganda och ökad militärnärvaro i Asien som följd.” Där har vi förklaringen! Exakt så. Dollarn har börja tappa i värde. Vi får se hur det blir.
USA:s tullar mot Kina fördyrar eller stoppar oumbärliga högteknologiska varor. Medan Kinas tullar mot amerikanska varor stoppar utbytbara jordbruksvaror. Apple har fått flyga hem en massa telefoner av det egna märket innan besluten om tullar vann laga kraft.
”Fortfarande bygger tyvärr internationellt bistånd och många ekonomiska institutioners råd till fattiga länder i kris på Morgenthau-planen.” Jag kan inte ha sagt det bättre. Tack för lästips!
”Under dessa sekler då Europas ekonomier blev kapitalistiska och industrialiserade förstod ekonomerna vikten av att innan ens egna industrier var starka nog för global konkurrens behövde de ekonomiskt och protektionistiskt skydd av sin egen statsmakt.” Ja, Europeiska länder har varit protektionistiska. Inte förrän efter krigstiden som man öppnade.
”De bristande investeringarna skyller makten på statens brist på finanser.” samtidigt som Svantesson påstår att ”Sveriges ekonomi är stark”. Jag förstår att allmänheten och gräsrötterna lägger av. Begriper inget som helst av dessa påståenden - från de som man ”demokratiskt” låtit representera en.
NU KOM DET DÄR VÄSTERLÄNDSKA HÅLLNINGSSÄTTET SOM BARA BERÄTTAR HALVA SANNINGAR:
”Asiens industriella ekonomi har blomstrat i årtionden. 1999 köpte Ford svenska Volvo Cars för att det svenska företaget saknade kapital. Därefter såldes företaget till kinesiska Geely för 13 miljarder.
Svenskt kapital och en stor del av svensk industri har sålts ut, särskilt till Kina.
Utöver att svenskt kapital försvinner till Kina, har alla kinesiska medborgare en skyldighet att samarbeta fullt ut med underrättelsetjänsten. Gissa om detta medför risk för industrispionage.”
1- Folket skall först avkräva svar på varför "vi" misslyckas behålla våra industrier. Narrativet i media och till viss mån även från universitetsforskningen, som (båda med hat eller arrogans) bortförklarar saker av vikt så att folk inte avkräver svar på att sköta ekonomin på ett ansvarsfullt sätt - långsiktigt och hållbart. Det är här som jag menar att socialdemokratin och facket är ’sömniga’ och anammar neo-liberalismen tillika högerpolitik och ekonomisk kapitalism. Vi sväljer vad sjutton som helst från neo-liberalismen, som själv är motsägelsefull i dess grundtankar.
2- Det är väl bättre för arbetarrörelsen att någon (från Jupiter) investerar och håller liv i vår industri, eftersom vi av någon ännu okänd anledning inte förmår göra det själva, trots Harvard universitets folk inom industrin, än att jättebolag bommar igen. Inte sant?
3- När Xi Jinping blev president i Kina 2012 upptäckte han att Kina var drabbat av korruption då folk ända in i militären - liksom i övriga u-länderna – låtit sig köpas av västerländska underrättelsetjänster o dyl. som då kan lätt få landet att gå i fyr när man i utlandet bedömer det lämpligt. En av de åtgärderna var kontra-spionage, förutom antikorruptionskampanj o rensning i högre led. Kina köpte/investerade sannolikt inte för att spionera, men när man köper en verksamhet med pengar som man slitit för att tjäna in, så har man ju också rätt att disponera sin egendom som man vill – det är ju liberalismens ”äganderätt”. Men vi ska alltid lägga näsan i blöt. Även om vi är delvist orsaken till att regimer i tredjevärlden måste ta till ”auktoritära medel” för att lyckas med att utveckla sig så gnäller vi när deras ambition att öppna sig drar tillbaka. Vi är nog, många gånger, viruset till fattigdom i de länderna.
Kinas underrättelsetjänst inom näringslivet påminner om förklaringen till den europeiska protektionismen, som fostrade en industri.
”Dessa regioner [Afrika, Västindien och Latinamerika] kunde kanske också ha blivit rika om inte de redan rika länderna blivit rädda för konkurrens och stoppat dem. Detta har lett till den stora flyktingvågen och arbetskraftsinvandringen till Västerlandet.” Detta förklarar vad Kina har skickligt och ansvarsfullt gjort (enl. ovan). Man har alltså förhindrat en flyktingvåg av kineser till Europa. De har välstånd i Kina i stället för misär och rasism här hemma. Skulle vi inte vara tacksamma för det istället för att gnälla om vilket förhållande näringslivet har till politiska ledare?
Vi kan väl inte äta upp kakan och ha den kvar. Eller?
Vem sjutton bryr sig om tredje världen att vi - med vår underjordiska jävulskap - knäckte dem. Media är glada att sälja sina nyheter med svältande barn o drunknande flyktingar till havs, eller arga italienare och greker.
Den Globala Södern måste kämpa hårdare och intelligentare för att få oss i väst ”av sina ryggar”. Vi är för tunga –> (för att inte säga det rätta ordet).
”Kissinger jämförde dagens situation med tiden före första världskriget, där små politiska obalanser i maktfördelningen kan leda till katastrofala konsekvenser.” Katastrofala konsekvenser för vem? Och varför? Kissinger har även uttalat sig på en intervju beträffande Palmes och Sveriges schyssta hållning i världen. Kissinger sa: ”Det är lätt för ett land i periferin utan några intressen, att uttala sig om saker som ligger långt borta ifrån dem” – Svaret från Palme var: ”Vår alliansfrihet dömer inte oss till tystnad”. Citaten är ungefärliga, ur minnet bara.
Kissingers uttalande kännetecknar Västerlandets maffia och ”bossiga” styrning över världen.
Den kan omöjligen vara evig. Förhoppningsvis kom den nu till ände, ihop med USA:s och Europas tillbakagång.