Tystnaden mitt i AI-stormen är obegriplig
DEBATT När marken skakar under människors liv krävs en ny samhällsidé, skriver Jan Svärd.
När vävstolarna dånade i det tidiga 1800-talets England var det inte bara maskiner som restes ur järn och ånga. Det var en ny tid som steg fram, kall och obeveklig, och som drev människor åt sidan.
Textilarbetarna såg hur deras händer blev överflödiga. Några slog tillbaka. De kallades ludditer, motståndare till denna nya teknologi. Staten svarade med soldater, galgar och skräck.
Men bakom maskinkrosset fanns något större än teknikrädsla: en förtvivlan över att människan höll på att förlora greppet om sitt eget liv.
Tvåhundra år senare står vi åter framför maskinerna, nu inte av järn utan av kod. Artificiell intelligens rör sig redan genom banker, tidningsredaktioner, advokatbyråer och sjukhus. Den skriver, räknar, analyserar och sorterar snabbare än människan.
Till och med Sveriges Riksbank och ekonomiska bedömare varnar för tvära kast på arbetsmarknaden. Och samtidigt låter många svenska politiker som om allt fortfarande vore en trygg sommardag i Almedalen.
Det märkliga är tystnaden. Som om man ännu tror att teknikens stormar alltid ordnar sig av sig själva.
Som om marknaden vore en godmodig farbror som till slut dukar fram arbete åt alla.
Men historien säger något annat. När människor upplever att marken under deras liv dras undan så växer ilskan. Då söker sig missnöjet till starka röster, till populister och förenklade svar.
Det är därför frågan om AI inte bara handlar om innovation, utan om demokrati och värdighet.
Vad händer med ett samhälle där också medelklassens yrken börjar lösas upp? Där jurister, ekonomer, programmerare och journalister känner samma oro som gårdagens fabriksarbetare och dagens industriarbetare?
Den som tror att bara lågavlönade hotas har inte förstått vad som nu rör sig genom världen.
Ändå möter Sverige denna omvälvning med en nästan sömnig förnöjsamhet. Regeringen talar om tillväxt, oppositionen om opinionssiffror.
Men vem talar om människans plats i den nya ekonomin? Vem bygger skyddsnäten innan människor faller?
Det behövs något större än ännu en teknikmässa i Stockholm. Det behövs en ny samhällsidé.
Staten, facken och företagen borde redan nu forma en svensk framtidspakt för AI-eran: Kortare arbetstid, massiv folkbildning och trygg omställning för dem som trängs undan.
Och redan nu måste den svenska arbetarrörelsen samla sig för att gemensam diskutera och formulera hur man ska möte denna framtid.
Annars riskerar också vår tid att bli ihågkommen som ännu en epok då eliterna dansade vidare medan oron växte nere på marken.
Jan Svärd är författare och ordförande i MalmöReformisterna.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Ja det är faktiskt helt sjukt hur tyst det är om det här politiskt.