UEFA och Eurovisions dubbla måttstockar sviker de döda i Gaza
DEBATT Neutralitet inför folkmord är medskyldighet, skriver Malik Siyan.
Att inte ta ställning är också att ta ställning. Demokrati och internationell rätt är något vi har skrivit under på och har ett ansvar att försvara även när det känns som allra svårast. Annars reduceras våra principer till tomma ord.
Vi ser hur Donald Trump gång på gång underminerar internationell rätt. Han har hotat FN och EU, dragit in visum för Palestinas president Mahmoud Abbas och utropat sig själv till fredsmäklare.
Det är en retorik som inte bara slår mot palestiniernas rättigheter utan också mot hela idén om en gemensam världsordning byggd på folkrätt och fred.
Detta sker samtidigt som FN har slagit fast att Israel begår folkmord och använder svält som vapen.
När stormakter underminerar internationella institutioner blir tystnaden från andra aktörer ännu mer förödande. Ändå väljer många att tiga.
När det gäller länder i Afrika, Asien, Mellanöstern och Latinamerika har folkrätten ofta tillämpats utan tvekan, och det är bra. Men frågan vi måste ställa är om folkrätten bara gäller när det är bekvämt och sätts åt sidan när den utmanar länder i väst.
FN skapades och EU byggdes som konsekvenser av två världskrig, med löftet att vi aldrig skulle återvända till en tid där våld och krig ersatte rätt och samarbete. Som Olof Palme påminde oss: ”Folkrätten är vår första försvarslinje”.
Vi minns hur snabbt Europa agerade när Ryssland invaderade Ukraina. Med rätta stängdes Ryssland ute från både UEFA och Eurovision.
Det var ett tydligt folkrättsligt ställningstagande. Men när FN nu slår fast att Israel begår folkmord hör vi plötsligt tal om neutralitet.
Och medan detta sker pågår grymheter som saknar motstycke. Den israeliska armén satte upp högtalare i Gaza för att sända Netanyahus 40 minuter långa tal i FN. Ett tal där han förkastade en tvåstatslösning och lovade att fortsätta kriget, eller folkmordet som det rätteligen bör beskrivas.
Orden dånade över människor som i samma stund letade efter mat, medicin, sina anhöriga under rasmassor eller en väg bort från bomberna.
Historien visar vad som händer när världen inte agerar. Sydafrika stängdes ute från både OS och internationella kulturarenor under apartheid. Det var inte bara en symbolisk handling utan också en moralisk markering som bidrog till förändring.
Att hävda neutralitet i dag när Gaza bombas sönder och folkrätten trampas på innebär att vi lär oss för lite av historien.
Sverige har länge burit en stark röst för internationell solidaritet genom ledare som Dag Hammarskjöld och Olof Palme. Om våra institutioner väljer att gömma sig bakom en falsk neutralitet riskerar vi inte bara vår trovärdighet internationellt.
Vi riskerar också att undergräva medborgarnas förtroende för att folkrätten och demokratin gäller alla, alltid.
Nelson Mandela påminde oss om att ”We know too well that our freedom is incomplete without the freedom of the Palestinians.”
Orden är lika giltiga i dag som då.
Vår uppgift är att stå fast vid internationell rätt och människovärde även när det kostar. Därför riktar vi oss inte bara till UEFA och Eurovision utan också till regeringar inom EU och till kultur- och idrottsrörelsen.
Att tiga när FN talar klarspråk är att svika både folkrätten och de människor som betalar priset för kriget.
Att inte ta ställning är också en ställning. Med all rätt stängdes Ryssland ute.
Nu måste samma principer gälla Israel.
UEFA och Eurovision kan inte gömma sig bakom en falsk neutralitet.
Malik Siyan är ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet i Stockholms län.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.