Ulf Kristersson kan inte hålla ordning i klassen
DEBATT Det är kaos och handlingsförlamning i regeringskansliet, skriver Robert Björkenwall.
Om utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M), som företräder det stora partiet i regeringen, säger att vice statsminister Ebba Busch (KD) inte företräder regeringen, så borde väl en vice statsminister anse sig i praktiken vara avsatt?
En regering kan ju inte ha två olika linjer i säkerhets- och utrikespolitiken. Bara en gemensam.
Men statsminister Kristersson, också M, saknar auktoritet och orkar inte bringa ens lite ordning i klassen.
När utrikesministern å regeringens vägnar – på grund av Israels brutala agerande i Gaza – nu säger att svenska regeringen kräver att EU måste frysa sitt handelsavtal med Israel så kan inte vice statsminister Busch sedan gå ut och säga något annat.
Det borde en normalt fungerande statsminister inte kunna acceptera.
Men normala former för hur en regering ska funka gäller tydligen inte i Ulf Kristerssons brokigt bråkiga regering. Om tradition och beprövad svensk erfarenhet hade gällt så hade inte en vice statsminister efter fattat regeringsbeslut sedan efteråt kunnat gå ut i media med en helt annat uppfattning.
Här borde statsministern ha satt ner foten och tydligt markerat vad som är regeringens linje. Men så långt har förfallet gått att inga normala spelregler tycks gälla.
Och så har det också varit under hela Kristerssons regeringsperiod, inte minst med de bortslarvade hemliga papperen och andra märkliga turer kring statsministerns egen säkerhetspolitiska rådgivare.
Och än tydligare lär det så bli i höst med nedskurna anslag till järnvägens underhåll, en hårt nedbantad arbetsförmedling när arbetslösheten är fortsatt rekordhöga 8-9 procent och tillväxten ligger nära noll.
Allt medan regeringen Kristersson mest suttit på händerna, pratat mycket men just inget gjort för att få mera fart på efterfrågan i ekonomin utvecklingen och få fler arbetslösa i jobb.
Och i september 2026 är det val igen. Så en offensiv satsning med många nya vallöften i regeringens sista höstbudget borde inte räcka för att säkra ett omval för Sveriges sämsta regering sedan flera årtionden. Normalt sett.
Men i gengäld lär vi få en desto smutsigare valrörelse 2026, för att dölja regeringens många misslyckanden och brist på en trovärdig egen politik.
Allt annat skulle förvåna.
Robert Björkenwall är frilansjournalist och utredare.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Word!