Ulrika Lorentzi: Omfördelning och erkännande är den magiska mixen
FEMINISTISK TAKEOVER Man måste se orättvisorna för att kunna göra något åt dem.
Under dagarna kring internationella kvinnodagen gör Rörelsen och Jämställdhetsinstitutet en gemensam satsning på feministiska reformer och hur vi bygger ett jämställt samhälle. Läs, gilla, dela och mobilisera för en feministisk framtid!
När jag talar om köns- och klasskillnader på arbetsmarknaden möts jag ofta av invändningen att jag får kvinnor i arbetaryrken att framstå som losers. Ibland följt av kommentaren att kvinnor inte ska behöva bli som män.
Eller ilska, för att män ifrågasätts.
De här invändningarna har jag mött så länge jag har varit facklig utredare, men idag får de understöd från världens mäktigaste män.
2025 utmanas vår världsordning av aggressiva manliga ledare, där förakt mot allt som kan ses som feminint, svagt eller ”woke” är centralt för att brösta upp sin auktoritet.
DNs kulturchef Björn Wiman skriver om ”grabbar” i den digitala ”manosfären”, som gör gemensam sak med den kristna högern mot feminismens framsteg. Tamponger tas bort från offentliga toaletter och kvinnoföraktet institutionaliseras.
Det som händer är att identiteten att vara kvinna eller man blandas ihop med materiella förhållanden. En ledares makt är manlighet. När jag talar om att kvinnor i arbetaryrken har sämre arbetsvillkor än andra uppfattas det som att dessa kvinnor också är sämre.
För att få ordning på frågor om identitet och det materiella brukar jag ta hjälp av den feministiska filosofen Nancy Fraser. Hon menar att kampen för rättvisa behöver kombinera omfördelning med erkännande.
För att uppnå jämställdhet behövs därför både en ekonomisk omfördelning, där kvinnor och män får lika lön och lika goda arbetsvillkor i likvärdiga arbeten, och ett erkännande av att det som kvinnor ägnar sig åt har ett värde.
Kvinnligt kodade yrken måste mätas efter samma måttstockar som manligt kodade yrken, i stället för att automatiskt ses som okvalificerade och mindre värda. Dessutom behöver det omsorgsarbete som kvinnor traditionellt har utfört obetalt erkännas som nödvändigt för att samhället ska fungera.
De här tankarna har funnits med i arbetet med LOs årliga rapport Sveriges jämställdhetsbarometer. I år har LO utvecklat barometern och låtit delar av den stöpas om till ett index: LOs index för ett gott arbetsliv.
Poängen med indexet är att väga samman olika mått på ett gott arbetsliv, som att ha en trygg inkomst, en arbetsmiljö som gör att du orkar arbeta ett helt arbetsliv, kunna kombinera arbete och omsorgsansvar och ha ett liv utanför arbetet.
Det finns klass- och könsskillnader på alla de olika måtten som ingår i rapporten.
Några exempel:
Bara hälften av kvinnor i arbetaryrken har ett heltidsarbete med trygga villkor. Bland tjänstemän och män i arbetaryrken har en stor majoritet ett tryggt jobb, omkring tre fjärdedelar.
Nästan hälften av föräldrarna i arbetaryrken svarar att barnomsorgens öppettider inte är tillräckliga för att de ska kunna arbeta heltid.
En fjärdedel av de äldre kvinnorna i arbetaryrken tror att de inte kommer orka arbeta fram till ordinarie pensionsålder. Bland tjänstemän är det färre än var tionde som tror det.
Är detta bara en eländeslista som får kvinnor i arbetaryrken att framstå som losers?
Nej. Vi menar att vi måste lyfta fram de orättvisor som finns för att kunna åtgärda dem.
Fler behöver inse att arbetare — kvinnor och män — får samhället att fungera. Arbetslivet och samhällets stöd måste då också fungera för dem. Det handlar om både omfördelning och erkännande.
Alla har rätt till ett gott arbetsliv och en lön man kan leva på.
Vi har en bit kvar för att uppnå det.
Ulrika Lorentzi är utredare på LO.
Jämställdhetsinstitutet granskar svensk jämställdhet. Anmäl dig till Jämställdhetsinstitutets nyhetsbrev genom att klicka här.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
👍🏻
”När jag talar om köns- och klasskillnader på arbetsmarknaden möts jag ofta av invändningen...”
Att folk inte kopplar ”invandring” med ”vår fantastiska utrikes politik” i den västerländska alliansen är för mig ofattbart.
Låt oss därför förklara invandring med ett enklare exempel i naturen, vilket jag tror att precis alla förmår fatta.
Vi antar att en individ håller fatt i en lång pinne och går fram till ett getingbo och sticker den där i. Vad händer då tror ni?
Jag är tämligen säker på att alla har rätt svar. Getingarna flyger ut ur det oroliga boet och några landar på individens huvud, ja kanske ända in näsborrarna. Många är snälla o har bara flytt ifrån döden i sitt bo, några få sticks.
Min fråga är då: kan detta vara själv vållat? Måste getingarna misshandlas även på individens kropp? Eller ska individen sluta sticka in en pinne i getingbo? Vad är bäst för alla? Vad är enklast? Vad är mänskligast?
Kan inte övriga länder runt om i världen få vara i fred någon gång?
Kan vi göra ”The Judeo-Christian Tyranny” in the world till en gemensam sak?