Vård ska ges efter behov – inte efter marknadens logik
DEBATT Bort med den fria etableringsrätten i primärvården, skriver Jan Lindelöf.
Simona Mohamsson, Liberalernas partiledare, vill ta bort aktiebolagen som driver friskolor. Barnen ska stå i centrum, inte vinstdrivande bolag, säger hon.
AcadeMedia och andra friskoleföretag protesterar och hotar med miljardkrav om förslaget blir verklighet. Magdalena Andersson och Socialdemokraterna har länge drivit frågan och vill nu pröva Liberalernas hållning i riksdagen.
Skolan är viktig – men sjukvården är ännu viktigare. Alla kan drabbas av sjukdom, och då måste vården finnas där.
Målet med svensk hälso- och sjukvård, enligt lagen, är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Den med störst behov ska prioriteras.
Men dagens system med fri etableringsrätt i primärvården gör det omöjligt att uppnå det målet.
Sedan 2009 har Lagen om valfrihetssystem (LOV) gett privata vårdgivare rätt att etablera sig var de vill. Regionerna får inte styra var vårdcentraler öppnas – de kan bara godkänna eller avslå ansökningar utifrån formella krav.
När vårdcentralen väl är igång måste regionen betala ersättning, oavsett var behovet av vård egentligen är störst.
Tanken var att marknaden skulle skapa effektivitet, ökad tillgänglighet och kortare köer. Men i praktiken har LOV lett till en skev fördelning av vårdresurserna: fler vårdcentraler i välmående områden, färre där behoven är som störst.
Jag bor i Kristianstad. Här har den offentliga primärvården successivt trängts tillbaka.
I västra Skåne, där inkomsterna är höga, växer privata vårdcentraler snabbt. Företag som Capio, Praktikertjänst och Prima Vård gör stora vinster på skattemedel.
Samtidigt har offentliga vårdcentraler i Degeberga och Vä gjorts om till filialer.
I december öppnar en ny privat vårdcentral i Åhus – ett välmående område med omkring 10 000 invånare, där det redan finns både Capio och en offentlig vårdcentral. Tre vårdcentraler på samma plats.
I stadens största stadsdel, Näsby, där många har låga inkomster och hög arbetslöshet, finns bara en offentlig vårdcentral.
Var finns rättvisan i det? Var finns den behovsstyrda vården?
LOV har gjort vården svårstyrd och administrativt tung. Den statliga Produktivitetskommissionen slog nyligen fast att lagen bör avskaffas.
Skälen är flera: regionerna kan inte längre planera vårdens struktur, systemet leder till överetableringar, och tillsynen kräver stora resurser. Dessutom ökar risken för att oseriösa eller rent kriminella aktörer tar sig in i systemet.
Författaren Fanny Nilsson beskriver i sin bok Åk till akuten – Hur mycket sjukvård har vi råd med? hur utvecklingen i Sverige liknar den i flera europeiska länder: offentlig vård ersätts gradvis av privat, driven av marknadslogik.
Det börjar med valfrihet – men slutar i en ojämlik vård där resurserna styrs dit vinsterna är störst.
Primärvården är grunden i hela vårdsystemet. Den ska vara första instans i vårdkedjan, där människor får kontinuitet, trygghet och tillgänglighet.
I praktiken har vi nu ett system som gör motsatsen – som splittrar ansvar, gynnar bolag och försvårar planering.
När både statliga utredningar, regionpolitiker och vårdpersonal pekar på samma problem måste vi lyssna. Vi kan inte fortsätta låta ideologisk tro på marknaden gå före principen om vård på lika villkor.
Simona Mohamsson har rätt när hon säger att barnen ska stå i centrum, inte bolagens vinstintresse. Men samma sak måste gälla sjukvården.
Ska vi ha en vård som sätter patienten först, måste vi ta bort den fria etableringsrätten i primärvården.
Låt regionerna återfå makten att planera var vårdcentraler behövs. Låt skattemedlen gå till vård – inte till vinster.
Det är dags att ta tillbaka kontrollen över primärvården och återupprätta en grundläggande princip i svensk välfärd: att vården ska ges efter behov, inte efter marknadens logik.
Jag hoppas att Socialdemokraterna driver denna fråga i valrörelsen.
Jan Lindelöf är S-medlem i Kristianstad.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Tack för bra inlägg. I debatten talas aldrig om LOV och vad den lagen innebär- det borde lyftas och uppmärksammas i pressen. Jag skickar till Aftonbladet o ETC!
Bra Jan!
Ett av nyliberalismens retoriska trick, är att blanda ihop begreppen behov och efterfrågan.
Efterfrågan, i liberal ekonomisk teori, är lika med vilja att betala för en vara eller tjänst. Detta antas då vara ett uttryck för ett behov, ingen vill väl använda sina slantar till något man inte behöver?
Vilja att betala är en sak, förmåga är en annan. Det bortser liberalerna helst ifrån. Med deras logik kan man påstå att behoven av mat i Gaza eller Darfur är mycket liten, av något mystiskt skäl saknas ju viljan att betala för maten. Saknas pengar är det ju bara att klippa sig och ta ett jobb! Eller starta eget, en padelhall borde väl ge en stadig inkomst?
Och uppenbarligen har innevånarna i Näsby mindre vårdbehov än de i Åhus, det står ju klart genom en nyliberal analys!