Endast 44 procent av landets arbetarkvinnor har en fast anställning på heltid.

Tankepaus. Låt det sjunka in. Det är en helt alarmerande siffra som borde stå på en skylt i blinkande neon utanför riksdagshuset.

Bakom siffran döljer sig tusen och åter tusen kvinnor som varje dag riskerar att dras ner i fattigdomsfällan. Som saknar tryggheten och friheten att forma sitt liv och som varje månad räknar och räknar om för att få det att gå ihop.

I veckan som gick presenterade LO sin årliga jämställdhetsbarometer. I år döpt till Den klassblinda familjepolitiken. En läsvärd granskning av hur ett fullständigt High Chaparral på arbetsmarknaden och en välfärd som inte håller måttet föga förvånande drabbar arbetare och kvinnor hårdast.

Knappt hälften av alla arbetare, både kvinnor och män, säger att barnomsorgen inte har tillräckliga öppettider för att kunna jobba heltid. Varken kassabiträdet, byggnadsarbetaren eller bussföraren kan jobba hemifrån eller vobba när vattkopporna slår till. Exemplen är många och sammantaget ger de bilden av just en klassblind familjepolitik och ett livspussel som inte går ihop.

Rapporten pekar på tre viktiga områden för reformer.

• Trygga jobb

• Barnomsorg när man arbetar

• Inflytande och flexibilitet

Viktiga vägar som i kombination skulle innebära stora förbättringar för väldigt många människor. Och dessutom vara en skyddsvall mot ökad barnfattigdom.

Jag vill dock lägga ännu ett förslag. Att slopa den mest skenheligt maskerade reformen för att ta från alla och ge till de som tjänar mest. Skatteavdrag för köp av hushållsnära tjänster, så kallat RUT-avdrag.

När avdraget infördes av regeringen Reinfeldt så marknadsfördes det som en jämställdhetsreform för att lösa livspusslet. Dessutom sa regeringen att det skulle vara kostnadsneutralt i statsbudgeten, eftersom tidigare svartarbete nu skulle bli vitt och därmed beskattas.

Resultatet blev raka motsatsen. Riksrevisionens stora granskning av RUT-avdraget visar att det främst nyttjas av den rikaste tiondelen av befolkningen och att statens kostnad ligger en bra bit över fem miljarder kronor varje år. Och nej, avregleringar på arbetsmarknaden har inte lett till minskat utnyttjande av svart arbetskraft.

LO:s jämställdhetsbarometer visar tydligt att det inte är mer skatteavdrag som behövs för att lösa livspusslet för de som verkligen tvingas pussla. Det finns inga goda skäl alls att lägga gemensamma resurser på RUT-avdrag. Speciellt inte när det pengarna istället skulle kunna gå till barnomsorg på obekväm arbetstid.

RUT-avdraget både läcker skattepengar och motverkar jämställdheten. Det är hög tid att det skrotas. Istället behövs familjepolitiska reformer som motverkar klass- och könsförtryck.