Veronica Palm: Höj föräldrapenningen till 110 procent
LEDARE - I sin nuvarande utformning understödjer föräldraförsäkringen unkna könsroller. Den måste uppdateras.
En tredjedel av alla pappor tar ut mindre än en månad föräldraförsäkring under barnets första två år. Det visar Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) i en rapport som publicerades precis innan jul.
Den ojämlika fördelningen leder till att barn förvägras lika djupa relationer till båda sina föräldrar. Det degraderar pappor till andre-förälder till sitt eget barn. Och det påverkar kvinnors position i samhället.
Direkt påverkas hon som får ett längre avbrott på jobbet, missar karriärchanser och tar sig tillbaka sakta genom att gå ner i arbetstid och ta det mesta av vabbandet.
Hon får sämre löneutveckling, tar större ansvar för hemarbete och många år senare syns det också på hennes pension.
Men alla kvinnor drabbas av att könsnormerna reproduceras i föräldraförsäkringen. Varje chef som står inför att rekrytera en av sina medarbetare till ett större uppdrag väger - ofta omedvetet - in kön.
Med två likvärdiga personer i 30-årsåldern är det logiskt att välja den som troligen kommer vara mer närvarande på jobbet under de närmaste åren.
Detta alldeles oavsett om den aktuella kvinnan har barn eller inte, om hon och hennes partner delar lika på tiden med barn eller om hon inte tänker skaffa några barn alls.
Genom förväntningar motarbetas både jämställdhet och varje enskild kvinna.
Hur föräldraförsäkringen delas spelar roll. Uppenbart är tre så kallade pappamånader inte tillräckligt för att bryta de starka normer om kön som styr.
Det är hög tid att utveckla föräldraförsäkringen så att den når sitt syfte: Att ge varje litet barn tid med sina föräldrar. Utan att den samtidigt motverkar jämställdhetsambitioner.
Jag har tre idéer som skulle göra skillnad.
För det första måste man ta bort möjligheten att överlåta dagar. Föräldraförsäkringen är delad lika mellan vårdnadshavarna och så ska det vara.
Ibland bubblar det upp en diskussion om att ge möjlighet att överlåta också till annan. Det är fel väg. Att pappa ska kunna komma undan genom att farmor och mormor tar hans dagar är steg tillbaka till ett helt annat samhälle.
I vissa fall måste överlåtelse dock vara möjligt. Exempelvis om det bara finns en förälder. Eller om det finns två vårdnadshavare som lever tillsammans med andra partners. Alltså ett barn som har två pappor och en mamma till exempel.
Men som grundregel ska försäkringen delas lika utan möjlighet att överlåta.
För det andra kan man kraftigt korta tiden då det är möjligt att ta ut föräldrapenning. Syftet med försäkringen är ju att kunna vara hemma med det lilla barnet.
Kanske skulle 24 månader vara lämpligt. Barnomsorgsgarantin gäller från 12 månader, så det ger god flexibilitet för den som vill dra ut på det lite. Samtidigt uppmuntrar det till att ta sin andel av dagarna innan de brinner inne.
Dessutom undviks risken att mammor får vara hemma hela tiden, men till hälften av ersättningen när dagar inte går att överlåta.
Men visst, det behövs dagar att plocka av även efter att barnet fyllt två år. Här blir familjeveckan ett ypperligt komplement.
För det tredje vore det smart att höja ersättningen. Genom höjt tak kan man locka fler att ta ut sina dagar. Men också procentsatsen bör ses över.
I arbetslöshets- och sjukförsäkringen finns en logik i att du bara får en del, 80 procent, av din tidigare lön. Men föräldraförsäkringen har en annan utgångspunkt.
Vi vill att människor ska avstå från arbete för att vara hemma med sina små barn. Att det då ska ge löneavdrag är feltänkt. Föräldraförsäkringen borde istället ge 100 procent, eller ännu bättre 110 procent av den tidigare lönen.
Både för att det ska löna sig att vara med sina barn, och som en signal om att du lugnt kan ta ett halvårs paus från jobbet för att gör något annat viktigt.
Jag gillar verkligen föräldraförsäkring, men sin nuvarande utformning understödjer den också unkna könsroller, och sänker hastigheten i det redan långsamma jämställdhetsarbetet.
Föräldraförsäkringen måste uppdateras.
Vad bra att föräldraförsäkringen debatteras! Jag går alltid igång när jag ser en rubrik som berör ämnet. Veronica Palm är inne på rätt spår när hon bland annat skriver att alla dagar bör plockas ut under barnets ca första 2 år. Det är under denna tid barnet behöver fysisk närhet av sina föräldrar allra mest. Jag tycker också det är en mycket bra tanke att undersöka hur vi kan göra det mer attraktivt att plocka ut fler dagar så att denna viktiga tid till fullo prioriteras. Palm föreslår en höjning till 110 % av lönen. Jag tycker 80 %, kanske 90 %, är rimligt men välkomnar istället en höjning genom möjlighet till att vara hemma fler månader. Precis innan jul skrev jag mitt livs första motion till Reformisternas årsmöte om möjlighet att vara hemma med full ersättning i 18 månader. Min andra att-sats föreslår sedan att föräldraförsäkringen i ett andra steg byggs ut till 24 månader med en ersättning som är fullt möjlig att leva på. Inget barn skall behöva starta förskolan före 18 månaders ålder. Utifrån barnperspektivet är det bra om möjlighet finns att vara hemma 24 månader. Som i de flesta fall när vi socialdemokrater debatterar föräldraförsäkring/jämställdhet nämns sällan eller aldrig barnperspektivet. 1 januari 2020 blev barnkonventionen lag i Sverige. Där står det tydligt att vi skall sätta barnets bästa i centrum. Jag önskar mycket mer av detta i framtida debatter kring detta viktiga ämne.
Vid 24 månaders föräldraförsäkring kan den delas lika mellan föräldrarna. Jag motsätter mig helt Palms förslag på att dagar inte skall få överlåtas. Det kommer bara att i många fall medföra att tidigare förskolestart tvingas fram. Låt istället varje ny månad som läggs på föräldraförsäkringen tillägnas pappan.
För några år sedan i en socialdemokratisk styrelse som jag ingick i var barnen till alla vi fyra ledamöter med barn hemma 22-28 månader. Snittet låg på 25 månader och förskolestarten var i augusti månad. Vi såg många fördelar med det. Vi ville njuta av tiden med våra barn och vara helt slut tillsammans med dom. Denna tid tillsammans med sina små är dock ett stort privilegium. Vi hade den ekonomiska möjligheten att välja detta. Enkäter visar att föräldrar är hemma utan ersättning upp till ca 6-7 månader. Det är lättare för föräldrar med höga inkomster att vara hemma utan ersättning och särskilt svårt för ensamstående mammor. Ingen skall vara ekonomiskt tvingad att sätta sitt barn på förskolan vid 12-13 månaders ålder. Förlängd föräldraförsäkring är en rättvisefråga.
Det går att vara vänster, att vara en glödande socialdemokrat, och samtidigt erkänna att vi vill och kan prioritera mer av tiden med våra små barn. Det visade bland andra Nina Björk i sin uppmärksammade krönika “Vi är på helt fel spel spår” (DN 30/10-2005). Björk har vidare under åren på seminarier och i sina böcker fortsatt att nämna att vi bör prioritera tiden med våra små barn. Det är inget reaktionärt. Tiden är mogen för dessa tankar. För mår vi och barnen som bäst av dessa tidiga separationer? Eller finns det en annan vision för det goda samhället där normen ändras något? Vi måste våga stå för en annan historia än arbetslinjen framför allt. Barnperspektivet och föräldraperspektivet finns också. Vi föder i snitt 1,7 barn i Sverige. I det goda samhället har vi tid och råd att ge dom en närvarande start deras första tid i livet. Tid att njuta av dom och tid att vara helt slut tillsammans med dom. Förlängd föräldraförsäkring är en rättvisefråga.
Jonna Trygg