Den svenska abortlagen från 1974 har genomgått ytterst få förändringar sedan den trädde i kraft. Antagligen för att den då var ovanligt progressiv, liberal och smart konstruerad.

Den tillåter fri abort fram till vecka 18 och möjlighet till abort om det finns synnerliga skäl ända fram till vecka 22. Då med den listiga formuleringen att det är förbjudet att abortera ett livsdugligt foster.

Det gör att den medicinska utvecklingen aldrig kan springa om lagstiftningen. Det finns inga små hjärtan som har tickat efter en abort i Sverige. Det är myter eller snarare propaganda.

Det är en bra lag, men i veckan togs ett steg i rätt riktning för att utveckla den. Riksdagen gav regeringen i uppdrag att utreda möjligheten för det som kallas hemabort.

Idag måste den första tabletten vid medicinsk abort tas på sjukhuset under överseende av vårdpersonal. Detta trots att det bara är just en liten tablett och att det som drivs ut ofta inte upplevs som stort mer än en kraftig mens.

En överväldigande majoritet, 96 procent, av alla aborter i Sverige är medicinska (alltså inte kirurgiska) och hela åttiofem procent genomförs innan vecka 9. Att tillåta att tabletter för en sådan enkel abort kan tas i hemmet förbättrar abortlagen, och stärker kvinnans rätt till ett fritt val och en fri abort.

Att utveckla lagen är viktigt. När moralism och högerkonservativa värderingar duggar tätt påverkar det självklart också synen på abort.

Under några år nu har Sverige drabbats av kampanjer för det som kallas för samvetsfrihet, men som egentligen handlar om vårdvägran. De som driver dessa gör det med samma frenesi som de amerikanska abortmotståndare som trakasserar vårdsökande utanför kliniker.

De framstår som lite galna, men det gör skillnad. De nöter in ett tvivel kring rätten till fri abort.

Pengarna som finansierar det svenska abortmotståndet är inte det enda som rullar in över Atlanten. Utan även en moralistisk syn på kvinnans kropp tar allt större plats i vår vardag.

Friskolor ägnar sig åt klädkoder med krav på kjolarnas längd. Att amma sitt barn offentligt har börjat ifrågasätts och ses på med en sexualiserad blick. Listan över hur kvinnokroppen blir ämne för någon annan att besluta om kan göras lång.

Själva kärnan i abortlagen är att det är kvinnans val. Hon ensam ska äga rätten att fatt beslut. Hennes bevekelsegrunder är helt ointressanta för någon annan än henne själv.

Ändå finns ett stigma kring abort. Runt om i landet läggs bekymrade pannor i djupa veck för att finna vägar att minska antalet aborter. Är det verkligen i sig ett viktigt mål?

Det förväntas vara ett jobbigt beslut och att du är ledsen. Det finns absolut aborter som är smärtsamma att bestämma sig för, men det gäller långt ifrån alla.

Är inte tidiga, enkla och medicinska aborter alldeles utmärkt om olyckan skulle vara framme? Och att kunna genomföra dem hemma vore väl det bästa för alla?

För oss som tror på rätten till fri abort och kvinnans eget val är det dags att inte bara stå upp för en lag från 1974, utan också utveckla den.

Vi måste stärka kvinnors rätt att slippa moralism, konservatism och vårdvägran. Till exempel genom att tillåta kvinnor att göra enkla, tidiga aborter hemma.