Vi som bor på öar lever också i Sverige
DEBATT Om öarna ska leva året runt krävs en politisk vilja, skriver Celeste Fahlström.
Det sägs att Sverige har flest öar i världen. Hur det än är med det, så har vi fler än de flesta länder och vi är glada över det. Åtminstone i semestertider.
För att en ö ska kallas levande krävs att det finns en fast befolkning som ser till att det åtminstone finns butik och kanske skola. Och Socialdemokraterna borde försöka bidra till att biljettpriserna på de olika båtlinjerna blir jämlikare fördelat.
I dag har invånarna på vissa öar inte råd att besöka fastlandet, då det är orimligt höga biljettpriser.
På Ven mitt i Öresund kostar ett årskort med färjan in till fastlandet för en person kostar numera 4 680 kronor, och ett månadskort 581 kronor. Det finns ingen pensionärsrabatt.
Då hamnar man i färjeläget, där man ska betala den vanliga busstaxan. Åker man i stället till fastlandet med bil så kostar bilkortet 4 170 kronor för 30 enkelresor.
Det är dyra resor för att åka in till kommunens centralort Landskrona och få fotvård, gå till frissan, läkarcentralen, köpa en skruv eller rulle sytråd, eller en säck cement.
Många gånger har jag hört människor som inte har råd att träffa sina barn och barnbarn som bor på fastlandet. Vi har inte samma möjligheter att ta del av kultur och nöjesliv på samma villkor som övriga kommuninvånare.
Men Venbor klagar vanligtvis inte. Ibland känns det inte riktigt som att vi tillhör kommunen.
Numera tycks prishöjningarna dock bli så pass betungande att folk lämnar fåtöljen och visar sitt missnöje offentligt. Häromåret demonstrerade vi tillsammans på båt och kaj mot de höjda biljettpriserna.
Landskrona kommun är speciell på så sätt att allt som går att göra bolag på tydligen är bra. Målet är alltid lönsamhet.
Ventrafiken drar in massor med pengar på turisterna sommartid, men kommer du med sista båten i november är chansen stor att du åker ensam hela vägen hem.
Problemet är liknande på många öar, och många som bor i glesbygd har liknande problem. Men det finns också positiva exempel.
Ivön i nordöstra Skåne liknar Ven på flera sätt, men där har man bilfärja och åker gratis. Bor man på Visingsö i Vättern är det betydligt billigare, och numera kan man åka med vanlig SL-biljett året runt i delar av Stockholms skärgård.
Men så har vi de stackars gotlänningarna. De har ju också hutlösa priser, och stod med tända ljus och sörjde eländet nu i oktober.
De har också släkt och vänner på fastlandet, även om gotlänningarna har de förnödenheter de behöver på ön. 1 100 ljus tändes!
Det vore väl rimligt att försöka införa en fastställd kilometertaxa för Sveriges alla öar, och mellanskillnaden får väl staten subventionera.
Det vore ju på många sätt bra om någon politiker orkade dra i detta tunga lass – för det är ju orimligt som det är!
Celeste Fahlström är konstnär och medlem i Hvens S-förening.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Klokt