Vilho Pitkänen: Vänsterpolitiker har glömt hur man vinner val
DEBATT Clinton, Blair och Reinfeldt presenterade provisoriska utopier. Efterföljarna lovar ingenting.
“Vore det då inte enklare att regeringen upplöste folket och valde sig ett nytt?”
- Bertolt Brecht (1953)
När progressiva och socialliberala politiker förlorar val finns det en dålig vana att skylla ifrån sig på folket. Det beskrivs hur väljarna förfördes av Trumps populism eller blev lurade av Tidöpartiernas kärnkraftsbluff.
Tanken att väljarna kanske såg ett politiskt projekt och tyckte om vad de såg, verkar inte ha slagit dem.
På vänstersidan verkar de flesta åter gjort analysen att det inte går att vinna val på att söka efter mittenväljare. Det finns för få som kan gå från Moderaterna till Socialdemokraterna eller Republikanerna till Demokraterna för att vinna val.
Det var uppenbart när Hillary Clinton förlorade valet 2016, när Magdalena Andersson gjorde det 2022 och när Kamala Harris gjorde det i år.
Eftersom detta är så uppenbart går det att undra varför vi inte byter strategi? Varför fortsätter vi jaga fiktiva mittenväljare?
Ett svar ligger i Bill Clinton, Tony Blair och Fredrik Reinfeldts spektakulära framgångar de tio åren runt millennieskiftet. Om de var så framgångsrika med sin mittenpolitik, borde några misslyckade val 2016, 2022 och 2024 inte avskräcka oss från att försöka återupprepa deras framgång.
Problemet är att detta bygger på en feltolkning av millennieskiftets framgångsrika politiker.
En vanlig bild är att dessa politiker vann makten genom att gå mot mitten. De var vältaliga och släppte sina partiers radikala politik. Reinfeldt undvek Moderaternas retorik om nedskärningar. Clinton och Blair slutade tro på välfärdsstaten.
De “triangulerade”, tog motståndarnas populära åsikter, gjorde dem till sina och släppte sina egna impopulära ståndpunkter.
Jag tror dock att det bara är halva bilden. Deras framgång låg framförallt i att de presenterade en nydanande samhällsvision. Med Ernst Wigforss ord en provisorisk utopi.
De gick till val på att skapa ett nytt samhälle där alla hade möjligheter att bli framgångsrika, där byråkratin bekämpades och grundtryggheten fanns kvar. Det var en radikal omstöpning av samhället - en provisorisk utopi många ville leva i.
Deras epigoner idag går till val på förtroende, på att förvalta och på att de är bra krishanterare. Det räcker inte för att vinna val.
Högerns vision om kärnkraften var starkare än Socialdemokraternas visionslöshet. Trumps motstridiga löften var starkare än Harris brist på sådana.
Om vi utifrån denna analys ska utforma en framtida strategi kanske en framgångsrik socialdemokratisk berättelse kan vara en framdundrande vänsterpopulism som tar strid mot monopolen och profitörerna.
Eller en samhällsbyggande vision där det byggs infrastruktur och bostäder.
Eller kanske en alldaglig plånboksutopi kring att få ner levnadsomkostnader.
Det finns olika vägar framåt som kan fungera. Med det krävs det visioner.
Vi kan nämligen inte välja ett nytt folk som är nöjda med samhället de lever i.
Vilho Pitkänen är ordförande för SSU Front Södermalm.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Du har rätt. Men om partiet ska byta strategi så måste det finnas en sådan. Det verkar som att hela partikadern i landet alltså hela partiet av människor har somnat in och bara väntar på vad etablissemanget ska säga och skicka ut i sociala medier så Arbetarekommuner i sin tur vet vad de ska göra och hur de ska tänka. Det självständiga tänkandet verkar inte finnas längre! Fler har frågat vad vill socialdemokraterna idag? Vad ska vi satsa på om S vinner valet? Vet ledningen centralt det? Har de koll på läget?
Bra Vilho!